Back in Sweden

This year I left Switzerland and moved back to Sweden. For more than a year it was no words on my blog here, but for those of you who follow me on Facebook and Instagram you can at least see that I've been alive and doing a lot of things as usual. I will not give a full recap, but here is at least a summary:

After Val d´Isere (spring 2015) there was a lot of running on the schedule and I smashed in on new PB in both half marathon (1:19) and the full distance (2:53). Apart from all the training preparing for the Ironman in Copenhagen I dated (and spent time with) women like crazy. I guess I had a need for it and were in one of those phases... One of the highlights was to spend several summer days in a small apartment in Silvaplana, Engadin, thinking "this must be paradise".

Autumns´ highlight was the KMD Copenhagen Ironman. I aimed for sub 10, but a (multiple) flat on the front wheel (on my TT bike) slowed me down a bit too much for reaching that goal. Ended up on 10:29 which still is my new PB and something to be proud of.

Winter came and with that I started to feel a stronger wish for letting go of work and starting a new chapter in life. I saw it as the right moment to take up my roots and let the wind of change blow on the ocean of destiny. Already in November I spontaneously invested in great ski equipment for both on an off the slope. I had a lot of time to think a bit more relaxed as I spent a lot of time on skies both in the Alps and in Sweden. During the time in Sweden over new year I met my new girlfriend Marie. I fell in love immediately. I dated Marie for the months to follow and it all felt the way it should. My last vacation in February was spent with Jesper Hassel, Emelie Gustafsson and Björn Svernhage on Hokkaido and in Tokyo (both in Japan). With that done, I felt ready with Switzerland, resigned from work and apartment. I looked forward to a long summer vacation. Indeed I've had a long time off now (I still have), but it has not only felt like spare time. Moving out from Switzerland in April and all the administration that comes with that took a lot of time and energy. In addition I felt low on energy, forcing me to slow down and taking it very easy now for some months.

I still feel Switzerland in me. I´m happy Marie and I could visit Silvaplana with all its beautiful surroundings in July this summer. However, the summer time in Sweden has been amazing. I've done some sport for sure and I had the pleasure to try out both swimrun and horse riding. However, I still feel the most for triathlon at the moment so soon I will set up a new goal and plan for improving in that.

Lanzarote (Ironman training camp)

Coming back to Club La Santa was a dream comes true. I was here in 2006 (I think it was that year at least...time flies). This time I went here with my IKEA Supply AG colleague Jens Nielsen and we are both training for an Ironman (the one in Copenhagen - 24rd of August this year) so what would be better than participating at a perfectly arranged "long distance triathlon camp" at this time of the year to kick start the triathlon training season.

Club La Santa! I love it here and then of course when it comes to (hard) training. For relaxation and/or romantic holiday there are other places on the canary island that I recommend (this still in fresh mind). I saved all the gps data from my trainings on Strava so you can find the sessions an see my performance during the week here if you check between 25th of February and 4th of March. To summarize it was close to 30 hours of triathlon training (swim, road biking and/or running) during these 6 days on the island, meaning almost 5 hours a day - and it went perfectly fine! Great living in a suite, healthy food and great mix of trainings (3 times a day and only 2 times on the "resting day").


After the training camp we came home in a really good shape, energetic and super fit. I'm really impressed about how well Jens managed to push all the way through the training camp in a professional way - starting with doing this level of sport first in last year - it is truly impressive.

Here are some top 10 photos (for more photos click here) and again I prefer to let the photos talk (it is optional to watch the photos with this Club La Santa song in the background):

The biking paradise island: Lanzarote!

Listening to good music. It's during the relaxation parts that one gets better...

OK, this is me on a Argon 18 E116 with Ultegra Di2. I want this bike.

Jens is so happy to soon be crawling in the lagoon!

-You need to be good and stupid to take a selfie while riding, coach Ain said.

Nice landscape and weather for bike riding. Living the dream!

Club La Santa pool area by night (evening). Took a short walk after dinner...

How do we get enough energy for all training? Enervit!

The weather for the last part of the week...

Super nice weather also the last day riding... Wine areas on the sides.

Karls Ironman

18 augusti klarade jag helt tydligt att genomföra en Ironman! När jag ser den stora och fina medaljen, liggandes här i en hylla i min lägenhet i Basel, så ler jag brett. Medaljen är ett av de bästa sakliga minnet från Ironman Kalmar 2012. Jag slängde till och med alla mina tidigare medaljer, för så mycket mer betyder detta än allt tidigare. Målet, men även resan dit kommer jag minnas glatt för alltid! Min målsättning var att komma i mål, och dessutom gärna vara glad och nöjd efteråt. Nu har två veckor gått sen den stora dagen där i Kalmar och jag känner äntligen att jag kan summera ihop hur jag känner för det som jag åstadkommit på ett bra sätt. Här följer därför en lite resumé! (finns även att läsa på: www.gotri.org)

(Min pappa säger dock ofta och gärna: "Det är resultat som räknas...", så vi tar ändå å börjar med det som på ett eller annat sätt intresserar flest av alla er alla "högpresterande" människor där ute...)

Sluttiden blev 11 timmar och 17 minuter (mitt resultat)

Simningen (3,86 km) gick kanonbra, så när som på en rejäl kallsup då det var som äckligast vatten med 200 meter kvar att crawla. Extra nöjd är jag med starten (öppnade hårt) och höll kursen bra till varje efterföljande boj. Fantastiskt med alla hejarop från publiken (inte minst våra fans!) vid varvning och målgång! Väl ombytt till cykel (180,2 km) så vart jag grymt taggad på att cykla ute på Öland. Så taggad att jag körde lite för fort där ute på den stora ön. Å när jag sen fått nya flaskor med sportdryck och annan energi från pappa vid langningen så tryckte jag på igen. Snittade 180 km på över 35 km/h, vilket är ganska snabbt. Löpningen (42,195 km) blev därför en lite mer plågsam historia då både stram/ömmande ryggmuskel, stadigt avtagande förmåga att ta till sig energi och allt svårare att hålla en bra löpstil till slut tvingade mig att sluta springa och istället gå. Jag lyckades ändå ta mig i kragen å kräma ur en spurt á la kramp överallt på kullerstenen in på torget och in under den där underbara måltribunen. "Karl, you are an Ironman" ropade speakern. "Gött", tänkte jag och pustade ut.

Jag kör om 3 till, av totalt 445 omkörningar(!) på cykeldelen, påhejad av mamma & syster.

Reflektion kring min sluttid

"Fan vilket nederlag...vilken misär...varför kan jag inte springa (snabbt)?", grubblade jag länge på under marathonbanan. Å det stämmer i mångt å mycket då jag nog egentligen hade kunnat springa både 15 eller till och med 30 minuter snabbare med lite "jävlaranama", å det kändes ju tråkigt att tvingas tappa massa platser, MEN så här i efterhand ser jag det ändå positivt. Jag hade inget tidsmål, jag hade inga prestationskrav utöver att jag banne mig skulle ta mig i mål (har brytit de två tidigare, och enda, marathonloppen jag försökt sprungit tidigare, ht -11). Å "om om hade funnits hade kärringen stångat tjuren...". Segraren vann på strax över 8 timmar. Försök gärna slå min tid i ert första Ironman-race, men jag rekommenderar er starkt till att inte sätta upp något tidsmål. Nästa gång jag kör en Ironman ska jag hur som helst försöka undvika att få ryggproblem med 1 vecka kvar, jag ska träna betydligt mer marathon-löpning (vilket varit lite av en demon-betungande gren) och jag ska framförallt utnyttja att jag överhuvud taget har samlat på mig rutin från ett tidigare genomfört Ironman. Å en sak är säker: Sluttiden kunde bara ha blivit sämre om inte så mycket annat funkat så sjukt bra! Även det tar jag med mig som en stor dos rutin och tillfredsställelse.

Rachel lyckades föreviga mitt breda leende och en helhjärtad segergest efter målgång.

Allt runtomkring på tävlingsdagen

Det är nästan så man blir rörd. Vi hade c: 25 st fans som frenetiskt hejade och supportade oss under vårt Ironman i Kalmar. Men som man bäddar får man ligga. Teamet, från början bestående av oss 5 deltagare, expanderades rejält under tävlingshelgen då alla deltagare hade i snitt 5 st nära och kära som kom ner och hejade på oss på plats. Stämningen i Kalmar var magisk och till och med ute på vägarna längs Öland fanns det stora skaror med människor som hejade och höjde stämningen rejält för oss deltagare. Vädret var perfekt. Inte för varmt, inte för kallt. Lagom helt enkelt. Langningen efter 100 km cykling klaffade perfekt.

GoTri-fans i glänsande piké-tröjor. Tävlingen är i full gång ute i havet bakom...

Massor av tack

Det finns många jag vill tacka för att de bidragit till att jag uppnådde mitt mål. Först av allt vill jag självklart rikta det första tacket till Rachel. Förstår att du har lidit då jag gått all-in på denna satsning och extra tack för all rak och ärlig feedback gällande mycket av vad jag gjort och inte gjort under året som gått. Å alla matlådor du gjort, måste vara ett helvete när du stått och gjort 10 matlådor till mig och de tar slut på 3 dagar när jag tränade som mest. Tack-listan för de olika sakerna du gjort för mig älskling kan göras lång, men jag stannar här. Nästa tack blir istället till Erik, Markus, Jesper och Christian. Vilket lyckat team helt enkelt. Nästa tack går till min exjobbs-kollega; Linda Skogman, som inte bara lyckades stå ut med mig under hela vårterminen, utan även lyckades lära mig att sköta en 40 timmars arbetsvecka på bästa möjliga sätt och samarbeta fram vårt examensarbete som inte minst jag själv är grymt stolt över! Ett stort tack också till alla som på ett eller annat sätt sponsrat mig (mer eller mindre - ingen nämnd ingen glömd) och alla ni som stöttat och gratulerat till mitt genomförande! Över 200 fans på Facebook var ju riktigt skoj att ha som lite extra vind i ryggen! Sånt värmer och jag hoppas att min tacksamhet kan absorberas hos er alla i form av idrottslig inspiration.

Karls Ironman i siffror

1 gigantiskt idrottsmål uppfyllt

2 veckor tog det att återhämta sig

3 disipliner att behärska i ett triathlon

4 nya Ironman-kollegor för livet funna

5 gånger gick jag på toaletten på löpdelen

6 sjukdagar totalt under hela det senaste året

7 dagar i veckan har jag tänkt på mitt Ironman

8 timmar vann segraren, Jan Raphael (GER) på

9 mil är Vasaloppet. En barnlek jämf. med Ironamn

10 st "liquids" tryckte jag glatt i mig under cyklingen

35 km i timmen vart min snitthastighet på 180 km cykel

36 st. personer deltog i mitt cykelnördiga "GiroGbg" 2012

42 km löpning är förbannat jäkla överdrivet långt att springa

75 kr/natt/person betalade vi för vårt suveräna boende i Kalmar

226 km är totalsträckan för ett Ironman och det känns rejält efteråt

365 dagar pågick min vision: "från medelmåtta till järnman på ett år

458 träningstimmar genomfördes under året & jag har aldrig mått bättre

25000 kronor motsvarade ord. priset på all konsumerad Enervit under året

52500 svenska kronor har investerat i satsningen under hela året som gått..

Om jag kommer göra det igen?

Nja, jag har inte planerat nått nytt Ironman-deltagande än och Kalmar nästa år är redan slutsålt, men om jag känner att det finns utrymme för att genomföra ett Ironman till så är jag inte den som är den. Jag har ju redan en magisk våtdräkt, grymt snabb landsvägscykel och ett par riktigt sköna löparskor som är bra sugna på att springa betydligt snabbare än sist. Under 10 timmar vore då ett självklart mål. Ett marathon under 3 timmar kanske vore ett bra delmål i så fall. Jag vet att flera av grabbarna i teamet är sugna på att göra fler Ironman och även om det kanske inte blir med just dessa sköna "Ironmen" så sker en framtida satsning högst sannolikt ihop med ett team eller åtminstone flera andra likasinnade som man kan träna och inspireras av på sin väg att nå målet.

Vad blir nästa avstickare i livet? När sker det? Att det kommer ske är självklart!

Epilog

Nu har jag rotat upp från Göteborg och istället flyttat till Basel, Schweiz, för ett framtida leverne. Det är, i flera avseenden, dags för mig att påbörja "ett nytt kapitel" i mitt liv. Miljöombyte motiverar många, inte minst mig själv, och dessutom övergår jag nu inom kort från att vara student till att förhoppningsvis ha ett spännande och utmanande arbete att sköta. Tack till alla som följt med på denna resa, inte minst via denna bloggen, där jag försökt att i mångt å mycket uppdatera med både det ena och det andra. Jag har haft ordspråket; "Syns man inte, så finns man inte" i bakhuvudet, vilket många av er kanske märkt. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst nu, men det kommer ju en morgondag och så vidare... Har ni frågor gällande nått som ni tror att jag kan svara på så är det bara att fråga på.

Hjärtliga hälsningar till er alla från en lycklig dalmas i ett framtids-motiverande Basel!

Vilken underbar jä-la prylsport

"Den 25:e smäller det..."

Ja, herre jä-lar vad det kostar att ligga på topp i triathlon. Tur då att vi inte har den ambitionen, utan initialt endast siktar på att genomföra detta mastodontprov. Därmed inte sagt att man klarar sig utan kostnader. Har hittills investerat närmare 30 000 kr i min Ironman-satsning under senaste året om man räknar med det jag kommer använda nu framöver. Har dock kommit över bra nya grejer till riktiga "second hand"-priser, bl.a. tack vare bra priser från internetbutiker utomlands. Totala budgeten för min Ironmansatsning ligger på dryga 40 000 kr. Vissa saker har jag köpt flera år tidigare och dessa räknas inte med i budgeten. Detta gäller t.ex. racercykeln som inhandlades redan 2008. Men mycket grejer blir det nu i år och finansieringen kommer från sparade, intjänade och lånade pengar. Här är en lista med en del av vad jag köpt hittills ifall någon av er vill kopiera delar av detta vilda idrotts-pryl investerande; 

(Tips: klicka på bilden för att komma till webbsida, tillverkare eller inköpsställe)

_______________________________________________ 


SIMNING
_______________________________________________

ORCA simdräkt: 1000 kr

 blueseventy simhanskar (träningsredskap): 250 kr

blueseventy Skull Cap: 270 kr

Zoggs Tri - Vision Mask simglasögon: 180 kr

Öronproppar: 30 kr 

Simbyxor: 350 kr (kroppen får man ej på köpet)


 Orca simmössa: 50 kr

Maru dolme (träningsredskap): 100 kr

Maru simplatta (träningsredskap): 135 kr 

_______________________________________________ 


CYKEL
_______________________________________________



Landsvägscykel: 10 500 kr



Cykelskor: 1300 kr 




Giro Atmos hjälm - 1100 kr

Tempohjälm: 1100 kr

 Energy-bar väska till cykeln: 180 kr

 Compressport BIKE proracingsocks 3D.DOT - 175 kr

 5-pack Vittoria-slangar: 130 kr

_______________________________________________ 


LÖPNING
_______________________________________________

Asics Noosa Tri 7 löparskor: 1050 kr

Compressport US (Ultra Silicone) vadkompression - 460 kr

Adidas Gazelle Climacool - 1400 kr

Garmin Forerunner 305 - 1350 kr



Löparskor: 1200 kr


Vätskebälte: 250 kr

_______________________________________________ 

ÖVRIGT 
_______________________________________________


Anmälningsavgift: 4450 kr


"Bli-Snabbare"-helg 11-12 feb. Sthlm: 2995 kr

Träningskort på Fysiken (sportanläggning): 1700 kr

Halvårskort simhall + 2 vuxenkurser i crawl: 2700 kr

Vätternrundan (sen anmälan): 1900 kr

 Anmälningsavgift: 500 kr

 Enervit-produkter: 5000 kr

Tilläggas bör att det är värt varenda krona! Jag är så lycklig och nöjd över alla de investeringar jag gjort för ett bättre, roligare och energifullare liv. För det är ju faktiskt så att även om idrottande, hårdträning och tävlingar kräver en hel del energi, så ger den både energi och ett överväldigande välmående tillbaka!