The 30-Year-Old Man Who Almost Quit Blogging

A lot of things have happened since last post. New apartment, new year, new job, ups & downs, new year again, and suddenly I now turned 30 years old. For the interested, below is a summary of the past.

Getting integrated in Switzerland - Moving physically from Sweden to Switzerland is easy (especially if the parents help moving and not at least driving their car down and then up again), but to integrate and to move in to this fantastic country physiologically is not that simple. How come? Well, first of all it is a hell of a lot of administrative-, cultural- and simply other differences in order to feel and be fully "Swiss" (it will take many more years...). Secondly, yes, anyone with a decent job and most importing a salary to pay the rent towards the landlord can get a rental apartment here, ...but if you do not have a job it is almost impossible to get a apartment. However, as I was done with my studies I wished to have both a job and a apartment (together with Rachel of course).

To get a (first) job in Switzerland is not easy - For getting a first job here in Switzerland I applied for 70 of them whereof 69 positions within the wide industry of production or logistics (all supply chain management/"SCM" related positions). Everywhere they (the companies) were looking for experience and sooner or later in the apply process I was turned down with a "no, unfortunately we have found someone with a bit more experience". I later found out that statistically about 500 persons applied for the typical jobs (that I applied for) and most probably most of the applicants were indeed more qualified for the job than (newly graduated) me. People from all over Europe want to come to Switzerland and they apply from everywhere, the pressure of applicants to all open positions is huge). Luckily, I got a job as scientific researcher at the University of Applied Science in Northwest Switzerland and could directly start research in SCM related projects and getting even more challenged as the communication language was mainly in German! After a year within the academy I felt it was time to move on and then I got in contact with IKEA...

Starting at IKEA Supply AG -  IKEA - So Swedish (culture). So much Supply Chain Management. So global. So nice. Even nicer that the supply center is situated in Pratteln, Baselland, Switzerland! Since late autumn 2013 I've been happily working as a BA Specialist and it has really been a perfect match from the start. My responsibility in short is to secure availability of the full range of plant pots and also green plant activities (special sales actions etc.) for all stores, warehouses and other storage places in whole Europe. Frequent contact with a lot of supply chain partners (from suppliers and customers/IKEA stores) is very motivating and enhance my joy and motivation for a positive contribution to "a better world for the many people". The vision and values of IKEA is something I can relate to well and dear. Earning money while enjoying my job and tasks is for sure a good and great thing. Thanks to recent insight I now learned how to directly cut away some of the monthly margin (salary minus our living cost) each month to start build up some great investment potentials for the future...

Dollar cost averaging (defensive intelligent investing) & the art of generating passive income - During a lunch in Zürich 2013 some magic happened. A nice old Chalmers (school) friend of mine explained briefly the logic of having financial assets generating passive income, the beautiful benefits of long term investment (but also its mental challenges) and also gave advice of three good books to read in order to get perspective: "The Intelligent Investor" by Benjamin Graham, "The Millionaire Next Door" by William D. Danko & Thomas J. Stanley and last but not least the "Rich Dad, Poor Dad" by Robert T. Kiyosaki. I read the books with huge interest and even some other to get even more understanding and perspective. After that I took fast action. I played the CASHFLOW game, created a investment owner's contract for my self to fill out and sign AND of course start follow. For sure - it is a way of art being able to follow the the dollar cost averaging. Now the future looks even more promising for my love and myself.

Rachel & me in Römerweg 21 - After the first three months in Switzerland in a temporary apartment in the city of Basel, Rachel and I decided to move out to a old, but nice and big, apartment on Römerweg 21 in Sissach, Baselland. Of a nice and well known coincident our common friends Anina & Anders lived just about next door. To live here in Sissach is really nice. Close to the things we need (train station, food store etc.), multiple giant hills just some hundred meters away in all directions and not at least great neighbors....and a balcony towards the south. We both like this way of living a lot and we will stay for some time.

Family and friends on visit & travel - It is a great joy and maybe also the meaning of life - to meet people. A lot of fun moments has passed and a lot to come. Switzerland is really beautiful. Highlights right now is not at least a visit to Locarno, Ticino (still in Switzerland, but on the "Italian" side), for mum, dad, my sister, Rachel and me. I will try to remember to bring a camera and not at least enjoy the moment 100%. It is also nice to travel outside and last summer Rachel & I enjoyed a 3 weeks road trip in north Scandinavia. We finalized the trip by participating in O-ringen in Boden. This year we chose to participate during Swiss-O-Week in Zermatt instead. I think that will do too.

Switching from elite to amateur - This topic is now on the top of my agenda. I need to lower my ambitions in sports, but also a lot of other things in life. I will need to live "here and now" more instead of having great visions for the future. My stupidity in thinking (too) high about myself even finally started to force my heart beat non-regular and it still does from time to time during the day (in physically and stressfully moments). For identifying this issue and not at least getting help to get rid of it I got professional help from doctors and psychiatrist. Something I avoided before, but appreciate a lot now. As a result of all this, and as the title says, I need to lower my athletic ambitions, not at least since I'm getting older, but also because I lack motivation and circumstances to succeed. Understanding and respecting the fact that I now live a different life than when I was 20... I will still do a lot of orienteering and upload my orienteering maps and courses I run here, but from now on I will not set up too high expectations on myself for the present nor the future.

Most things still remain to be done. A glorious future! - These positive words comes from point 9 in Ingvar Kamprad's "The Testament of a Furniture Dealer". For sure I'm looking forward to a glorious future with a lot of fun things to do, but before that I have now written down some of my thoughts (now becoming history), will live today (my birthday) and not at least enjoy the moment. One day I will die, and all the other I will not.

Time to Grow as a Person

My permanent move to Switzerland is the beginning of a new chapter in my life. Time to level up. I've been studying on universities for a long time now. Indeed, I'm happy for every year that passed so far, but now it's time to grow up as a person. Soon, I will have my first real job.

Searching and Applying for Jobs
I'm so happy for the support in the job-search-process that I received from both future business contacts (Hans-Ulrich from Sandvik in Germany, Jenny at Volvo and not at least Mattias at Starke Arvid) giving me their warmest recommendations, but also to my family, and then not at least my sister Eva and my finance Rachel, supporting me actively. Eva prompted the importance of understanding "what I really would like to do", and not just applying for a lot of different jobs randomly. Rachel been supporting and accepting my somewhat weird job-application behavior and living here in Basel the last weeks. Focusing 99% on the application processes. Nervous and confused like hell one day and acting like god the day after, thinking life is sweet right now.

I Just Graduated
During the first days here in Switzerland (since I arrived on the 22'nd of August) I had the chance to experience Basel with my parents (thanks again for the logistic service down here to Basel with your car!) and thereafter pretty much alone and with my colleagues at the "intensive German course" that I participated in. A great start, warm weather and most of all. It gave me the 2 last needed credits for my 300 credit points large (5-year) education at Chalmers University of Technology. A bit later, on the 2'd of October, I got the news over mail from Chalmers examination department that I passed the requirements for receiving my Diploma as a fresh civil engineer. I just got it per Mail and damn it looks good!

 My Diploma for my Master of Science in Engineering

Future Living in Sissach, Baselland, Switzerland
During the first month here I have both tried to swim in the constantly moving Rhein, climb some really high hill in the Alps and done some orienteering in, for me, really new types of terrains. The Alps is of course a hit. Everything is really in 3D over there (as I live in Basel I have approx. 1½ hour to the Alps with car or train. Feels perfect for the future weekends. Stability is slowly approaching. On the 1'st of December Rachel and I will move to Sissach. After realizing the benefits of its position and getting confirmation from Anina Hirzel and Anders Holmberg, that our future landlord is a great type, we where very happy when we in middle September got the news that we also can move in an apartment 20 meters from Anina and Anders.

Get a Job
Higest priority now is of course to get a SCM-related job. I'm got high ambitions and I'm through to the second round of interviews at one place. This time is so interesting! I do not know where I will work, but I will for sure do it good. Stay tuned.

Examensarbete på VOLVO

Nu har jag börjat mitt examensarbete tillsammans med min klasskollega, Linda Skogman. Vi har ett spännande halvår framför oss med inköpsavdelningen för Volvo Group Trucks Technology.

Karl framför entéskylten till Volvo Trucks i Lundby, Göteborg

Tillsammans ska vi arbeta fram en metod för förbättra relationsarbetet mellan Volvos leverantörer och Volvo själva. Ett helt perfekt examensarbete för Linda och mig, då vi båda gärna arbetar i interfacet mellan företag och då främst i avseende på att förbättra en värdekedjas effektivitet. Det är ju inte för inte som vi snart är utexaminerade Supply Chain Management-konsulter.

11-11-11 11:11:11 [önskningar & updates]

.

Aldrig tidigare har ett litet klockslag betytt så mycket 1:or. Lyckades bevittna denna *once in a lifetime* händelse i lugn och ro. Nu kanske vissa hostar till och vill hävda att man på vikingatiden...år 1111 kunde uppleva nånting ännu mer betydelsefullt, men tänk efter... Hade man exakt klockslag "på minuten" eller "på sekunden" då? Nä. då handlade det mest om att slipa yxan inför nästa erövring...även om vikingarna började få det tuffare på 1100-talet. Nåja, hur som helst är vi lite mer detaljerade nu och har tack vare dagens teknik koll på exakt tid och rum. Men såg jag verkligen det exakta sekundslaget? Självklart! Det har jag även bildbevis på;

Det händer bara en gång under min livstid (troligtvis)... mäktigt!

Missade du det? Nästa gång blir 2111. Men då är man högst troligtvis ganska sliten eller rent av död. Sånt är livet. Nu kan man ju passa på att önska sig lite saker (det har jag bestämt då man såg detta klockslag live):

I det stora hela önskar jag mig att mänskligheten hittar en bra och fredlig lösning på problemet att vi är för många människor på jorden. Det blir ganska svårt att lösa, men jag har mina idéer. Kanske tar mig tid att berätta dem här lite senare..

Vi är för många på jorden... resurserna räcker inte till? Lösning?

Nästa önskan är självklart att min underbara Rachel får ett underbart lyckligt liv och att jag får dela det med henne så mycket som möjligt framöver. Det har varit en lång tid isär nu p.g.a. dessa språkstudier och möjlighet till att få klockren arbetslivserfarenhet på annan ort, men vi ser båda övervägande positivt på detta, så vägvalet över Düsseldorf är och kommer alltid vara motiverat.

Min underbara tjej . I ditt leende drunknar jag nästan av lycka ;)

Som kompensation/belöning för detta halvårs distansförhållande har vi bl.a. bestämt oss för att bo här & här över jullovet. Kan tyckas vara överdrivet, men varför då egentligen? Har man möjligheterna och vill så står jag fast vi tron att man ska fånga tillfällena och leva ut.

Om det bara är hälften så vackert som det ser ut på bilderna på officiella hemsidan så blir denna vita semestervecka riktigt bra.

Efter kyla kommer värme. I alla fall om Rachel & Karl får bestämma.

(För den nyfikne finns ännu fler inbjudande bilder, för den andra semesterveckan på gran Canaria, att klicka sig igenom här. Denna semestervecka blir lite mer av ett långskott, men vi tar med racercyklarna och hoppas därför kunna njuta både på hotellet, men även göra längre cykelturer, och därigenom uppleva mer av Gran Canaria).

Yeeeeah! Vi får också hänga med till Gran Canaria!

Självklart kommer vi också tillbringa tid med släkt och vänner i både Schweiz (Amriswil) och Sverige (Falun) också. Det hör ju julen till är är ett nästintill måste för både Rachel och mig själv.

En till icke materialistisk önskan är att Linda (Ambitiös klasskollega på Supply Chain Management, Chalmers) och jag hittar/söker/får ett bra examensarbete att göra till vårterminen!

Livsnjutarna, Linda & Karl, söker nu SCM-relaterat exjobb!

Nu över till det materialistiska önskandet (för i min värld få man passa på att önska sig nått om man ser på klockan vid speciella tillfällen, och nu var det ju så speciellt så nu vill jag önska mig till sman har önskat färdigt, så jag kör på...):

• Stipendium! (Pengar in, pengar ut...vi lever tyvärr i ett kapitalistiskt samhälle)
• Fotokamera! Vet inte riktigt vilken sort, men bra ska den vara, för jag har mycket fint att fotografera och dokumentera i mitt liv. finns ju en hel del att välja bland i (favorit) hemelektronik-butiken Dustinhomes sortiment.
  
• GoPro HD Hero 2 videokamera/-kameror (eventuellt 2 stycken så man kan filma i 3D eller filma från olika vinklar då det skulle önskas). Vore ballt.
• ETON-skjorta med extra lång ärm. Har svårt att hitta skjortor som passar mig då jag ju har aplånga armar och smal kropp i övrigt (vill ha "Slim fit", c:a strl. 40 och bra/skön kvalité...troligtvis finns bara enfärgade som passar mig). Tips på andra märken av bra och gärna lite mer unika skjortor, för den som vill klä sig stiligt, mottages gärna!
• Sitta å se på Vinterstudion på SVT Play imorgon på datorn härifrån Düsseldorf. Som jag har längtat.

...sen är jag faktiskt ganska nöjd....eller nöjd är jag ju ändå. Men ni förstår nog. Jag är ju bara student...eller just nu arbetar jag ju faktiskt...fast som "praktikant". Det går riktigt bra och jag utvecklas positivt varje dag. Erfarenhet är vad jag får på Sandvik Materials Technology, och tack vare språkstudierna som går parallellt, förbättrar jag min tyska från vecka till vecka.

På övrig tid har jag kul med klasskompisar, kollegor och njuter hemma i min fina lägenhet. inte långt kvar nu och tidens om kommer nu kommer gå väldigt fort. Varje helg är nu uppbokad, men det ser jag bara positivt på. De senaste höstveckorna har det även dykt upp ett behov hos många svenska vänner och bekanta av att införskaffa pannlampor, vilket jag självklart gärna hjälper till med (i den mån jag har tid). Är uppe i 37 st SSC-P7 LED pannlampor som klickats hem till lyckliga köpare runt om i vårt avlånga land...

Guide på Youtube, för den som vill ha eller redan köpt en pannlampa...

Nu ska jag sätta på ett album med Mando Diao (som bara blir bättre och bättre), söka spännande examensarbeten och inte minst njuta av livet. Man lever bara en gång, kom ihåg det så länge du kan.

Nytt kapitel

Tjenare igen! Lyckliga fästmannen Karl här. Eller "festmannen" kanske man skulle kunna säga just nu också, för jä-lar vilken klassfest jag arrangerade tillsammans med Helena Nilsson, i helgen. Det vart en minst sagt hedersvärd avslutning på mitt bästa skolår någonsin. Nu tänkte jag skriva av mig lite om detta och även hur den närmsta tiden framför mig ser ut. Ska nämligen till Düsseldorf, Tyskland, nu nästa halvår! Dags att vända kapitelblad alltså.

Året som gått har präglats av en ökad motivation i studier tack vare inträdet i Supply Chain Management. SCM, som är ett masterprogram på Chalmers var verkligen ett bra vägval och jag fick tidigt klart för mig både att mina klasskamrater var något utöver det vanliga och att jag trivdes inom studieområdet. Under året som har gått har jag klarat hela 9 stycken Chalmerskurser och alltså inte bara lyckats plugga 100% (7 kurser) utan även klara av de 2 kurserna jag hade efter mig sen kandidatåren (åk 1-3) på Industriell ekonomi. Det tål att upprepas, men det goda studieresultatet är mycke tack vare mina glada och inspirerande klasskamrater, men självklart även min fästmö Rachel som är så strukturerad och duktig så det räcker å blir över till mig också.

Vad är det då jag har läst?
Jo, jag har under året klarat av kurserna; Innovations ekonomi, Supply chain management (15 p), Freight transport systems, Idea evaluation and feasibility studies, Transformer och matematisk programvara, Management of physical distribution, Manufacturing and supply chain planning, Customer Relationships och Organizational Behavior! Så skönt å oj va mycket jag lärt mig. Känslan är härlig och för att utveckla lite så känner man sig nu verkligen som en person som har koll på vad Supply Chain Management och är beredd att gå in i företag och börja känna på verkligheten. Å det är ju precis vad jag tänker göra nu!

Har nämligen två glada nyheter;
Första nyheten är att jag blivit utvald att få sitta med i Starke Arvids styrelse! Det ska bli otroligt spännande, lärorikt och motiverande att få nya perspektiv och erfarenheter inom såväl produktion- som logistik industrin. Första styrelsemötet är redan nu imorgon så nu blir det till att stryka finbyxorna och skjortan, för att infinna sig i Ljungskile både psykiskt och fysiskt imorgon bitti. Återkommer med mer om detta då styrelsearbetet satt igång på riktigt.

Den andra nyheten är att jag blivit antagen till "Tyska i Praktiken" redan nu till halvåret som kommer och i korthet betyder det att jag nu under hösten kommer slå två flugor i en smäll. Jag tar alltså ett vägval över Düsseldorf närmare 6 månader för att dels lära mig flytande tyska och även få en dos med arbetslivserfarenhet. Detta tack vare det lysande upplägget på denna CSN-berättigade språkpraktik-utbildning som ges av Braheskolan (Visingsö) i samarbete med Internationella Skolan Düsseldorf (IS Düsseldorf).

Düsseldorf, en vacker stad där jag ska lära mig massa på tyska!

...men Rachel då?
Rachel är smickrad över att jag ska lära mig hennes modersmål på riktigt och hon unnar mig verkligen att få spännande arbetslivserfarenhet på köpet. Men självklart kommer det bli ett steg bakåt ifrån varandra att återigen tvingas ha ett distansförhållande. Men vi har bestämt oss och är det (för) jobbigt ibland så får vi lösa det på bästa möjliga sätt. Skype och helgbesök nån gång i månaden för nån av oss är ett måste. Vi planerar nu för att Rachel bor kvar på Örngatan så försöker vi hyra ut ett av rummen till någon annan lycklig, så om någon vet någon som letar bostad i Göteborg från mitten av augusti till nyår så är det bara hojta till! Hur som helst har både Rachel och jag gått på sommarlov nu och vi ser båda fram emot en semestervecka i Österrike/Schweiz med både träningsläger på spahotell och lugna dagar i Amriswil. Därefter (8 juni) flyger jag hem till Dalarna för att sommarjobba en månad (både hemma hos föräldrarna, men även uppe i vackra dalafjällen som huvudledare under Junior Camp Sälen!) och Rachel börjar samtidigt sitt sommarjobb i Zürich, Schweiz.

Rachel och Karl i Kråknäs, Falun, 2011.

Vi har även en till semestervecka att se fram emot och det blir i början av augusti då vi båda deltar i det omåttligt populära 6-dagars-tävlingarna i Flims-Laax, Schweiz. Alltid kul att få rejäla utmaningar och detta året går jag upp en klass från sist då jag sprang HAM (Herrar A Medel) och springer nu istället (Herrar A Lång). Det finns även en elitklass, men där har jag tyvärr inget att säga till om.

Swiss O-Week 2011...något att verkligen se fram emot!

Har satsat mycket på studierna sista tiden och träningen har blivit nedprioriterad, även om jag haft mina toppar under året vilket jag även bloggat om. Jo, förresten! Jag har gått med i ett team, där alla 8 deltagarna satsar mot att genomföra en Ironman under Kalmar Triathlon 2012! Rachel suckar och tycker jag är galen, men jag tror att just en sådan här morot (eller om det nu kan liknas med en piska) är precis vad jag behöver för att återigen bli aktivare och träna på bättre och mer regelbundet. Lite synd är ju samtidigt att jag precis i dagarna blivit tilldelad friidrottsbiljetter till OS för (troligtvis) exakt samma helg som denna Ironman-tävling kommer genomföras i början av augusti 2012.

vs

Innan jag vänder blad till nästa kapitel...
Avslutningsvis måste jag berätta mer om klassresan som betydde så mycket för mig och många andra i klassen på flera sätt. Vi har alla i klassen kämpat oss igenom en massa tuffa och utmanande tentaperioder och dessutom varit väldigt ambitiösa för att skapa så bra utformning på programmet (genom kontinuerlig kursutvärdering m.m.), men även genom att aktivt försöka ha en bra klassammanhållning. Tidigt under vårterminen kom det fram förslag om att hitta på en större klassresa nånstans. Först tänkte vi hitta fina sjöar att åka kanot på och övernatta vid någon fin strand. Men det är lättare sagt än gjort och då det gick upp för mig att Champions Leauge finalen skulle spelas samma helg som visade sig vara den enda möjliga helgen för att genomföra denna klassresa, så ställde jag snabbt in siktet på Marstrand. Jag har ju mina kontakter där...

Marstrand från den ljusa sidan. Söndag morgon bjöd på sol och bad!

...väl på plats i Marstrand så fick alla klasskamrater checka in i varsitt fint rum på Korvetten och de som anlände innan lunch fick avnjuta en underbart god och mättande Chicken Thai-buffé på intilliggande restaurangen Mama's! Efter lite lekar och sällskapsspel drog festligheterna igång med pizzabuffé på Högvakten och efterföljande underhållning framför storbilds-tv'n! Barcelona utklassade Manchester United och jag fick således inte sjunga "Glory, glory Man United" så många gånger som jag egentligen ville...

...efter matchen fortsatte festligheterna där vi bodde och på Mama's! Vilket drag! Vilken party-klass!!

Klassbild mitt under festligheterna! Party PARTY!!

Dagen efter var alla slitna, men riktigt glada. Vilken värdig avslutning efter ett mycket lyckat läsår! Extra stort tack till GKSS som hyrde ut boendet åt oss och I-styret och SCM-programmet som sponsrade med pizza-buffé respektive boendet denna helgen!

Summary of the football-game between Product Development and Supply Chain Management 9'th of April 2011

This beautiful Saturday the sun was shining brighter than ever and the great football field at Färjestaden (north east of Älvsborgsbron) was booked for 2 exiting hours. However, until some minutes before kick off the situation looked dark for the SCM team. Only 7 people had showed up, and luckily Linda joined as the eight person and PD that was sooo many(!!!) agreed on playing 8 against 8. PD had like 12 substituters and SCM had none. To play the game in 2 x 30 min was decided by the teams and the independent referee. Fit for fight we where happy from the start and all dressed up in yellow! The football field was perfect and with 13 degrees sun the task to play fun football couldn't start better. After a good start everything just got even better! This is the story of how some students from the best master program represent the class in the most satisfying way...

Photo 1. The SCM-team: Christopher, Linda, Tony, Adrian, Karl, Nedko, Erik & Greta

Game started and the SCM-team (dressed in yellow) was so far fresh and "on the toes". The game started evenly and the feeling of nervousness slowly declined. Product Development (PD) all dressed up in light blue Chalmers shirts sponsored by their department. One of the most active managers on the field, the SCM-player; Erik Adolfsson, showed some dignity early in the game as a central midfielder and when the first chance came he showed the perfect ball-skill, scoring the first goal in the game. PD - SCM 0 - 1. Short after Adrian scored, 0 - 2, and the feeling of joy spread in the outnumbered team of future Supply Chain Managers. Filled with happiness and self confidence the Product Development changed in some new fresh substitutes’ that totally surprised SCM offensive defense and scored, 1 - 2. Analyzing the downstream mistake the whole SCM-team made SCM change towards a better perfection of JIT-delivery and networking. Just listen to this: After a perfect long ball, from Adrian, Karl managed to win the ball in a head-to-head duel and kick it on "half volley" (with his left foot) perfectly in the right corner (1 – 3), followed by another fast and possibly the most beautiful goal by Adrian (1 – 4) in the top right corner from long distance. Christopher played great as a defender and stopped, together with Greta in the defense almost everything (dressed in blue) that tried to get through.

Photo 2. Christopher owning the ball 100%

Sometimes the Product Development team managed to take a shoot, but their chances where pathetic, taking into consideration that SCM had Tony “The Wall” guarding the goal. Building up these interacting defenses was sort of Total Quality Management, redefined.

Photo 3. SCM goalie Tony shooting the ball over for a following attack for SCM.

In front Linda attacked continuously fooling the defense of PD boys in the midfield AND defense line, opening up for Erik Adolfsson to shoot the ball in the net (1 – 5). Some minutes later Nedko fired off an unforgettable Bulgarian bazooka, letting the enemy live with the fact that they where 5 goals behind (1 – 6). In the last minutes of the first half Karl scored again (1 – 7), and again (surprising himself and the too short goalie) with his left foot. Happy times! The halftime whistle-tone blow as a rescue to the humiliated PD team, but SCM acted like they could play on forever. However, a break was needed after 30 minutes of intensive running and playing.

Photo 4. Half-time talk within the SCM actors. Evaluating and recharging batteries.

A funny thing is that Karl played with a GPS and heart rate monitor, recording the whole game in positioning and condition. Maximum heart rate was 185, but on average it was 150. 8,5 km of running in 60 min football paying. However the average running performance of the entire team was somewhat lower. See more of that analyze is possible to view in Picture 1.

Picture 1. GPS (and heart rate) monitoring of Karl Tiselius (during the game)

Loaded with water and positive feedback the SCM felt proud entering the football field again to play the last 30 minutes. Second half and time to change sides. What also changed was the character of the game, as PD started to roll the ball better and seemed to have constructed a working supply chain. Changing the score to 2 – 7 and 3 – 7 pretty fast made the SCM team changing back to a more aggressive tactic, relying on the stable Greta taking a more defense role. The best Mexican (and scorer) in this match showed splendid team-play together with Erik A, Nedko and Linda, letting himself finalizing with a beautiful (and important!) goal in the bottom right corner.

Photo 5. Power of SCM! Linda & Karl backing up when Adrian goes all in.

Adrians shooting was very hard, accurate and always dangerous to the PD’s. Inspired by that Tony, that some time earlier in the game changed position with Christopher in the goal and later also with Adrian in the top, showed some French magic surprising the opponents that he wasn’t only a great goalie, but also a superb striker. Tony fired of a perfect shoot, after zigzagging through half of the PD-team, scoring 3 – 8. With a feeling of relief again, SCM played more relaxed, but with the possibility to change players continuously PD managed to surprise SCM with a quick counter-play scoring 4 – 8. This made the entire SCM team especially the Mexican seeing red and Adrian scored his third goal with 10 minutes to go (4 – 9) followed by his fourth and last goal (5 – 10) 5 minutes later.

Photo 6. Adrian fooling a PD-student and scoring shortly after for his forth time

The reason the PD team could score more goals in the second half was much due to the fact that SCM-players still couldn’t change or rest at any time. When the final whistle tuned beautifully over the field it was like nice music in the SCM team’s ears. Our supporter on the side Nils, screamed in joy and so did the victorious team. Adrian was so glad, but also so in pain after a heroic game and he needed medical support from Greta as shown below.

Photo 7. Greta assisting the top scorer Adrian after the game

To summarize in short it was a beautiful and sunny day, SCM won with 10 goals towards PD’s 5!

First game result:

9'th of April - 14.00

Product Development - Supply Chain Management 5 - 10 (1 - 7 in halftime)

SCM team (goals):

Tony (1), Greta, Erik A (2), Christopher, Karl (2), Adrian (4), Nedko (1), Linda & of course our photographer/supporter: Nils!

Photo 8. Victorious and somewhat overheated SCM-players.

Photo 9. Our faithful supporter and photographer Nils Andersson

Picture 2. SCM logo: "SCM Football Classmates"

Links:

SCM class group on FB:

http://www.facebook.com/group.php?gid=150369718320877&ref=ts

SCM football team FB-event:

http://www.facebook.com/event.php?eid=195411210482399

SCM-team fan video on youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=b_brapYm-5w

SCM-team Cheerleading inspiration video:

http://www.facebook.com/video/video.php?v=10150116962926854&oid=150369718320877

Match event on FB:

http://www.facebook.com/group.php?gid=150369718320877&ref=ts#!/event.php?eid=111216875627196

SCM goes Global Fussball

Gjorde en liten videofilm på skoj till ära av min goa klass.

Vi ska nämligen börja spela lite fotboll! Jag blir ju så taggad. Träning på torsdagar nu framöver. Första matchen blir redan den 9:e april, å så blir det lite trevligt socialt tjafs efteråt!
Kände att det var ett måste att skapa en logo och pepp-video.

Supply Chain Management (Football Classmates)

Har äntligen accepterat mitt andra hem!

.
Sitter som så ofta tidigare på Chalmers Biblioteket. Är man uppe tidigt, å hänger på låset (läs: kl 08.00) *gäsp*, så kan man hinna få ett ljudisolerat grupp rum i "tysta rummet". Det är ju höjden av lycka har jag insett. Så sjukt optimalt helt enkelt. Här inne kan man breda ut sig (finns gott om plats) och göra vad man vill utan att störa några utanför (men samtidigt inte heller störas av några ljud utifrån). Jag trivs bra här i vad jag nu kan kalla mitt andra hem.

På dagens schema står det plugg, seminarium, plugg, träning och tidigt i säng. Jargongen är tydlig. Jag ville vara, jag har inte varit det tidigare, men nu är jag; Chalmerist. Jag lever ett mer seriöst studentliv än tidigare, mycket till grund av ökad motivation, men även av ren insikt att jag får mest gjort om jag verkligen går upp tidigt. Så nu sitter jag här å är produktiv. I samma veva vill jag skriva av mig lite om vad som hänt under de senaste två månaderna för att uppdatera den nyfikne.

Studierna började vid månadsskiftet augusti/september. Registrering, första möte med ny klass och massor av nya intryck. Nej, jag har inte hoppat av, bytt skola och program eller dylikt, jag är nu framme vid det som kallar masterprogrammet på Chalmers. Japp! Du hörde rätt. Karl den sege jäveln har äntligen börjat "4:an"!

Då de tre studieåren på Industriell ekonomi genomförts utspritt över 6 år(!) äntligen är avklarade, men undantaget två kurser som jag har efter mig och ska tenta av till jullovet hade jag tänkt, så klampar man nu upp ett steg och i den internationella akademiska världen. "Master degree of Science" är den akademiska övergripande titeln och det jag valt att utbilda mig inom för att bli civilingenjör är "Supply Chain Management". Mer info om mitt masterprogram för den ytterligare nyfikne på: denna länk om SCM, info om MSc eller varför inte bara surfa vidare fritt själv från Chalmers startsida.

Många frågar mig vad jag gör och varför jag fortfarande pluggar. Svaret är enkelt, men det tog ett tag innan jag kom på det. Allting börjar med att jag nångång under min tidiga gymnasietid fick en nästintill tvångstanke att spänna bågen, sikta högt med studierna och satsa på en utbildning inom Industriell Ekonomi på Chalmers. Blotta tanken att plugga detta program som lät så mycket "VD-linje" och ledarskap inom företagsamhet var motiverande nog egentligen. Att jag hade haft lätt för skolan under mina tidigare 9 år i grundskola och högstadium gjorde beslutet ännu mer motiverat. För en sak var säker. Det krävdes höga gymnasiebetyg för att komma in.

Med 315 poäng från högstadiet och toppbetyg i alla tekniska ämnen, valde jag naturprogrammet på Orienteringsgymnasiet i Sandviken som jag så glädjande kom in på. 3 underbara år med kvalitativa träningar/läger och tävlingar, roligt och utforskande ungkarlsliv och inte minst likasinnade kamrater som jag till och med delade bostad med. Vi levde i en drömvärld! Något som för många bara följde med var tvånget att studera samtidigt. De flesta kamrater hade målsättningar, men få hade det inom studierna. Vi elitorienterare hade alla målsättningar inom orientering och vissa har nu på senare dar lyckats behålla dessa och förverkliga drömmar om landslag och framgång. All heder. Jag hade dock, parallellt med målet om att vara "hyffsat snabb och tekniskt bästa orienteraren" målet att komma in på Industriell ekonomi. Jag tog studierna på ett större allvar, "respekterade" lärarna (alltså var trevlig och intresserad, vilket vissa kallar för fjäskning eller rent av rövslickeri), pluggade hårt i ettan och delvis tvåan och gled därför med bra rykte igenom trean även där med bra betyg (19.27). Erkänner själv att jag i ettan gjorde såväl läxor som var med på föreläsningarna, i tvåan var jag med på föreläsningar men gjorde inga läxor vad jag kan minnas och att det i trean av logisk anledning började komma in mer tjejer i bilden, festande, såväl som datorspelande (tyvärr) och även en kaxig attityd och något omotiverad känsla (skoltrött?) mot skolan som gjorde slog av på ambitionsnivåerna i skolan och bara var med på föreläsningar av betydelse och gjorde vad som krävdes för högt betyg på proven. Tanken slog mig ofta "jag är ju ändå bäst i klassen".

Med ett betyg på "bara" 19.27, år 2003, så missade jag intagning på I-linjen (ovan nämnd som Industriell ekonomi) med minsta lilla marginal. Var reserv, men ingen lämnade plats åt mig, så jag som godan tro på att det skulle kunna bli en plats ledig, började på IT-programmet (som jag tydligen satt som andraval) på Chalmers iaf och fick uppleva en rolig, partyfylld á la Chalmers nollning och tuff (ur studiesynvinkel) månad. MEN, eftersom det var I jag ville gå, å inte ("bli ännu mera datanörd"-) IT så hoppade jag av. Skaffade ett jobb som anläggningsarbetare på Hills GC och hjälpte till en intensiv månad med att gräva bunkrar, lägga gräs och helt enkelt bygga upp detta smultronställe för överklassen, en av de finaste golfbanorna i Sverige). Självklart var jag besviken men samtidigt kom det till min insikt att; 'Fan Karl, du har pluggat riktigt bra i 12 år. Du hade antydan till skoltrötthet sista året på gymnasiet och de nya seriösa studiesättet på IT-programmet var lite överraskande svåra och krävde mycket mer motivation. Kanske var det ändå lika bra att ta ett sabbatsår?' Jag fick bekräftelse i form av 'ta det lugnt ett år'-tips och feedback om att det löser sig till det bästa från många människor runt omkring mig. Jag packade väskan och åkte hem till mamma och pappa i Falun.

Under sabbatsåret fanns det två fokus. Skaffa ett jobb och prioritera allt annat förutom seriösa studier. Dock med undantaget att jag ville ta tillfället i akt och höja upp mina gymnasiebetyg för att med säkerhet komma in på Industriell ekonomi med nästa årskull. Mitt mål stod ju ändå fast. Jag skulle in på industriell ekonomi och sagt å gjort. Efter ett år med massa datorspelande, vikarierande som lärare på grundskola, hårdträningsperiod från och med 3 mars efter definitiv plötslig avinstallation* av det beroendeframkallande spelet Counter Strike (CS), högre betyg (19,69) tack vare MVG i Engelska B och Datorkunskap, ny flickvän på vårkanten så stormade jag ner till Göteborg och började på I-programmet.

*Avinstallationen och upphörandet av att nånsin spela CS eller något annat datorspel för den delen, skedde natten mellan fredag till lördag (typ vid 04.00) och kräver lite utvecklande. Frenetiskt spelande framför min värstingdator å med fokus på att så glädjande döda andra spelare i detta terrorist/anti-terrorist spel, insåg jag helt plötsligt att jag skulle åka Vasaloppet 1½ dygn senare på söndagen och att detta 'ta mig fan var helt sjuk'. Just att sitta å; 'spela bort varenda natt' som även mamma så snällt försökte få in i mitt huvud, men inte sa till mig, utan tidigare bara lät mig spela. Tilläggas bör att jag vid Evertsberg, halvvägs i Vasaloppet, såg min älskade mamma heja på mig, gled fram, Kramade henne och viskade i hennes öra; "Du, mamma! Jag har avinstallerat 'Counter Strike'." Mamma fattade direkt, vände sig snabbt mot mig i med lycka i blicken och ger mig en kärleksfull puss som bekräftelse på att det var bra gjort (och typ lite; "Äntligen"). Åkte vidare mot Mora på starka ben och kämpande armar. Glädje i sinnet och en motivation om att komma tillbaka och shape'a upp mig. Sagt och gjort. Vältränad blev jag. Vann sjukt mycket tävlingar och sprang som på moln. Både p.g.a. nyförälskelse och förändringen från att tidigare spela dataspel på nätterna, till att nu istället sova gott. Tilläggas bör att jag är sjukt lätttränad, men det var ändå märkligt att jag vann hela 8 av 13 tävlingar denna våren på så kort träningstid.

Nollning igen! Okej, men nu hade jag flickvän (nollning på Chalmers är annars mycket fyllefest) och var i grym form helt plötsligt. Jag skippade (dumt nog) mycket av nollningen, åkte på SM i orientering på helgerna istället. Dock gjorde jag ett seriös nollningsuppdrag som skulle föreställa nån form av James Bond-film. Filmen blev lyckad och den ihop med några sociala egenskaper jag ändå har gjorde att jag ändå knöt till mig några kamrater i klassen. Tyvärr inte på tillräckligt nära håll. Många resor t/r till Eksjö blev det. Ingenting jag ångrar i sig, men följden blev att jag valde bort möjligheter att plugga och framförallt fokusera på seriösa studier.

Detta leverna fortsatte på liknande sätt. Jag har allt för ofta gjort det som jag känner för och i efterhand insett att jag haft fel fokus om man ser det till "bli-klar-men-studierna" tänket. Jag har ofta skyllt på min personlighet. Att jag gillar att vara spontan, flänga iväg på roliga resor (mest i samband med träning/tävling), men även att jag inte har varit motiverad till att sätta mig ner och studera. Ringer det några varningsklockor? Har ni förstått vad det egentliga problemet är? Inte, okej, jag kommer till det snart. Jag ska bara berätta min senaste livshistoria klart.

De tre kandidtaexamen-åren tog för mig 6 år. Jag började ju som jag skrev på Chalmers 2003, men på I-linjen först 2004. Efter att ha insett att min talang och passion för orientering, i kombination med alla resor jag gjorde, fick mig till insikten att jag inte hinner med 100% studietakt. Jag gjorde valet att plugga på 50% hastighet istället. Detta ledde till halverad månadsinkomst i studiemedel och inte minst en årlig och återkommande förlust av de få klasskamrater jag ändå hade. För att klara mig ekonomiskt tog jag av sparpengar. Det kom till min insikt att jag levt billigt och lagt sparpengar på hög under alla mina tidigare år vid livet. Sakta men säkert började sparpengarna sippra ut. Nästan två år gick och ett hastigt och mycket olustigt slut med flickvännen gjorde att mycket förändrades i mitt liv. om mitt liv hade varit en bok så kan man likna det med att det nu helt enkelt kom ett nytt kapitel.

Efter en bortblåst sommar, i och med sommarjobb inomhus på Volvo Business Services och dålig hälsa, så började inte nästa termin på Chalmers bra alls. Jag tyngdes av sorg, förvirring, utanförskap i "nya" årskullen (klassen) och säkert även mentala problem i och med att det dels tog slut med flickvännen. Det är för den sakens skull inte sagt att det var fel av oss att gå skilda vägar, men mycket av det vi drömt om ihop och hoppades på blåstes bort under ett trasigt 2006. Drygt var även att jag fick upprepade halsfluss och halsböld under hösten. Både kroppen och hjärnan mådde dåligt. Jag valde att hoppa av skolan och ta jobb** istället. Började med att jobba stenhårt mån-fredag. Lyssna på det här:

Gå upp 07.00
Jobba på posten 07:45-13:15.
Cykla till Hisingen.
Inta en eller oftast flera hastigt microuppvärmda portioner barnmat (på glasburk...fanns i olika smaker och kostade 1 kr/st).
Jobba från 14.00-23.00 (ofta längre) på Dagab (livsmedels-storlager).
Cykla hem.
Sova.

Orkade med detta i hela 2 veckor... tjänade 17 000 kr totalt och köpte en lliten jacuzzi för pengarna som jag smackade in i min lägenhet. Galet, jag vet, men lägenheten var ett resultat av mitt leverne denna tidsperiod och jacuzzin i sig var ett tröstpris till mig själv som ändå ansåg mig själv vara värd detta. Det skulle även motivera mig till långa rullskidepass även under regniga novembermånader, som jag så väl visste att jag mådde bra av. Vet inte om jag hade klarat så mycket längre med den arbetstakten, även om jobbet som brevbärare faktiskt passade och uppskattades av mig.

**Haha, ta värvning höll jag på att säga...det hade kanske behövts för att få mig å tänka på annat, men p.g.a. för dålig syn och styrka (trots 9:or i allt annat) fick jag inte bli fallskärmsjägare som hade varit det enda jag hade sett som utmanande nog. Btw (By the way) fick jag erbjudande om att bli chefskock av inskringningsförättaren då jag mönstrade. Nej, tack.

I samma veva ringde det helt plötsligt på telefonen och en "Billy" på City Automater var intresserad av mig (han hade sett min profil på arbetsförmedligen där jag slängt ut en aktiv sökning efter jobb) och efter intervju var nya jobbet i Gbg klart. Blev "Kaffekille" och körde ut kaffe till olika företags automater och även massa mackor, godis och annat med energi i till diverse automater. Ett jobb som gjorde att jag fick ytterligare kännedom om såväl staden, nya trevliga (på snäppet till legendariska) arbetskamrater, arbetslivet och inte minst trafiken och all den infrastruktur-komplexitet som Göteborg absolut har! Jobbade på City Automater i 1 år. Sen insåg jag att jag ville försöka plugga igen, men inte på Chalmers denna gången.

Motivationen var bortblåst för till och med I-linjen. Denna gången ville jag ta fram datorn igen och plugga webbdesign på distans. En tvåårig utbildning som först var ganska övergripande och intressant, men sen på papperet innehöll massor av krävande programmering. Jag tog grädden på moset från detta program och skrapade ihop till ett genomfört helår på 50% fart. Jag lärde mig en del och framförallt fick jag förståelse i att detta var något på tok för detaljerat och nördigt för mig som ju faktiskt inte passade så bra framför datorn (jag minns mitt CS-spelande) och under webbprogrameringstiden så började dygnsrytmen vridas och det blev snabbt allt längre nätter och med störd dyngsrymt som följd.. Detta mådde jag inte bra av och sa bestämt nej. Slutade på programmet och började inse att I-linjen är nog det rätta ändå...

I detta skeende var det vår och jag var tvungen att försörja mig. Något som jag glömt nämna var att jag under hösten 2007, samtidigt som jag pluggade webbdesign på distans (i Kalmar), tog taxikörkort i Göteborg och kom efter tester, precis in på Taxi Göteborg. Att jag klarade lokalkännedomsprovet (som krävs för att få köra för Taxi Gbg) är för mig en gåta, men troligtvis ville de ansvariga ha in mig till varje pris och rent logiskt så hjälpte ju mina kartkunskaper från "Kaffekille"-jobbet mig. Att köra Taxi har hjälpt mig mycket i livet. Kanske inte minst ekonomiskt då, men jag menar även terapeutiskt. Har fått träffa så mycket olika människor, under precis så lång tid som många av dem varit intressanta, och samtidigt gett mig tid att i ensamhet, både på väg mot ny kund eller sittandes vid någon parkeringsplats i väntan på nya kunder, hinna fundera på mig själv, livet och vad jag behöver för att må bra. Tog taxijobbet som sommarjobb, men sen även extraknäck och laddade samtidigt batterierna för att sätta igång på Chalmers igen 2008.

Skolåren 08/09 och 09/10 blev ikapppluggande år för åk 2 och 3 och tack vare en genomsnittlig studietakt på kring 50% gjorde att jag nu förra året kunde börja på masterprogrammet. Vilken förändring kan tyckas. Ja, sannerligen en tempoökning och nånting drastiskt har ju hänt. Jag kan förklara denna vändning med två händelser/saker som kommit till min djupaste insikt, vilket jag avslutningsvis tänker presentera här och nu, men för den nyfikne som vill veta mer i detalj vad som verkligen hände i mitt liv, så finns det i mångt och mycket dokumenterat i och med tidigare inlägg i denna blogg som fram till nu varit mer eller mindre en bristfällig dagbok. Annars kan ni ju alltid fråga eller diskutera det med mig på annat sätt.

Det första och därför viktigaste saken som hände i mitt liv är att Rachel, blev en allt större del av mitt liv. Rachel träffade jag för första gången hösten 2007. Var på "klubbträning" med GMOK som jag vid den här tiden och råkade i min hast springa in i damernas omklädningsrum då herrarnas toalett var upptagen och jag redan var försenad till träningssamlingen. I omklädningsrummet stod en nyduschad brunett som jag aldrig sett tidigare. Sorry, sa jag och gick in på toaletten. Haha, vilket första intryck... försökte sen styra upp intrycket genom att göra mig extra trevlig och social framför denna schweiziska ol-tjej. Rachel, som hon presenterade sig som, var på plats i Gbg för att tillfälligt träna på plats i Gbg och förbereda sig inför JVM som GMOK och några grannklubbar skulle arrangera nästföljande år. Glädjande nog blev Rachel och jag ett par och vi har upplevt massor tillsammans redan, är kära i varandra fortfarande, men kanske viktigast av allt (i den här självbiografin till blogg-inlägg) så har Rachel, med sin otroliga motivation för studier smittat av sig motivation på mig och fått mig att kämpa hårdare i skolbänken. Vi har tillsammans diskuterat framtidsplaner och för att göra en redan allt för lång historia här, lite kortare så kan jag avslöja att vår mål är att plugga klart här till våren 2012 och sen flytta till Schweiz för att där plugga vidare mastern på ETH (Zürich), för Rachels del, och hitta ett jobb till mig. Dags att ta sig i kragen och bli klar alltså.

Allt detta har lett till den andra saken jag kommit på i mitt liv. Jag behöver klara och tydliga mål, som driver mig frammåt på rätt väg. Man brukar ju säga att det är inte målet som är det viktiga, det är resan dit. Men hur gör man aom man inte har nått mål då?

Som jag nämnde tidigt i den här berättelsen så hade jag ett mål att komma in på Industriell Ekonomi. Det målet klarade jag efter några om och men av. Studietiden därefter blev inte dock inte alls vad jag tänkt mig. visst, jag hade inte föreställt mig en röd matta att gå på i 5 år, men förhoppningarna var ändå att det skulle gå lättare och precis som tidigare studieår på högstadiet och gymnasiet med höga betyg. Så vart det inte alls, utan istället drabbades jag av ständigt återkommande dålig motivation, grov prestation- och tentaångest, studier på i genomsnitt halvfart (detta trots att jag inte egentligen lyckades mprestera så mycket "vettigt" på de andra 50%) och ännu mer känslosamma "up's and downs" som jag har förklarat. Men vad som alltid saknats är ett mål över huvud taget.

När jag sätter upp mål så ser jag till å fixa dem. I fallet med högskolestudierna så har jag aldrig tidigare egentligen satt upp några mål förutom att just komma in på I-linjen. Jag har istället bara "lovat" mig själv, mamma och andra att jag ska fixa det. Blivit besviken på mig själv då jag underpresterat, ibland fokuserat mer eller mindre på orienteringssatsningen respektive studierna. Men nu jävlar är det solklart. Det är en målsättning som behövs och min målsättning är att få ett jobb, i första hand i Schweiz, då det vore lämpligt för att helt enkelt bo tillsammans med älskade flickvännen Rachel mellan åtminstånde åren 2012-1014 i Zürich, då hon planerar och kommer studera på ETH (eftersom det är hennes plan). Detta målet skall uppfyllas tack vare att jag har en gedigen civilingenjörsutbildning på Chalmers inom Industriell ekonomi med masterinriktning mot "Supply Chain Management". Hur svårt kan det vara? ;)

För att lyckas behövs prioritering följt av fokus. Jag behöver prioritera studier högre än vad jag tidigare gjort. Troligtvis som Rachel gör, lägga studierna högst upp på prioriteringslistan. Därefter måste jag förvalta den tiden jag lägger på studierna bra. Jag måste alltså fokusera. Men just nu fokuserar jag inte på studier fast jag hade tänkt att göra det, jag sitter ju här och bloggar istället...(?) Svaret på detta är att jag precis som tidigare nämnt inte bara kan vandra vägen å tro att det är den som är den roligaste, utan måste klargöra för mig själv vad som verkligen är mitt mål. Att skriva av mig här är ett sätt. Att göra en stor tavla där jag skriver upp min arbetskarriärs-målsättning eller kanske rent av alla mina målsättningar i livet är ett annat sätt. "Alla sätt är bra utom dom dåliga." =)

Viktigt nu är att inte ångra och må dåligt för det som hänt tidigare i mitt liv. Jag är känd för att vara väldigt optimistisk. Samma sak försöker jag vara nu. Jag skiter egentligen i om någon läser detta jag skriver nu eller har skrivit tidigare på denna blogg. Med långt över 1000 vänner på Facebook och en bekantskapskrets på flera tusentals människor så är jag sanning å säga ändå fattig på riktigt bra och nära kompisar. Det har kännts svårt att hitta vänner/"bästisar" och jag har tidigare skyllt på min spontanitet och oförmåga att vara stabil i mitt leverne som en av anledningarna till detta. Det viktigaste är att jag nu förstår och lär mig av mina tidigare misstag (saknade målsättning) och därigenom brister (hade splittrat fokus och fel prioritering), kommer till insikt om vad jag kan göra för att först må bättre själv och sen få andra att må ännu bättre. Självklart kan även jag med mina spontana idéer och nytänkande personlighetskarraktär ha bra och inte minst nära vänner. Vännerna behöver ju inte alls vara som mig (vilket jag tidigare ofta tänkt) utan det är ju snarare bra och roligare att man är olika. Kan bara göra en direkt jämförelse med Rachel som faktiskt i många fall tänker olikt mig...ändå älskar vi varandra och är ett nära par. Kan härmed sätta upp en målsättning till: jag ska försöka bli än bättre vän.

Höst i Kråknäs. Bild & redigering: Anton Klock (min brorson) [länk]

Okej, nu ska jag avsluta på ett bra sätt, med några väl valda ord som mamma inkluderade i avslutningen sitt fina tal på sitt 70-årskalas från senaste helgen uppe höstvackra (se bild ovan) Kråknäs, Dalarna (ja det är sant, min underbara mamma har fyllt 70 år!);