Saturday 1 September 2012

Karls Ironman


18 augusti klarade jag helt tydligt att genomföra en Ironman! När jag ser den stora och fina medaljen, liggandes här i en hylla i min lägenhet i Basel, så ler jag brett. Medaljen är ett av de bästa sakliga minnet från Ironman Kalmar 2012. Jag slängde till och med alla mina tidigare medaljer, för så mycket mer betyder detta än allt tidigare. Målet, men även resan dit kommer jag minnas glatt för alltid! Min målsättning var att komma i mål, och dessutom gärna vara glad och nöjd efteråt. Nu har två veckor gått sen den stora dagen där i Kalmar och jag känner äntligen att jag kan summera ihop hur jag känner för det som jag åstadkommit på ett bra sätt. Här följer därför en lite resumé! (finns även att läsa på: www.gotri.org)

(Min pappa säger dock ofta och gärna: "Det är resultat som räknas...", så vi tar ändå å börjar med det som på ett eller annat sätt intresserar flest av alla er alla "högpresterande" människor där ute...)

Sluttiden blev 11 timmar och 17 minuter (mitt resultat)
Simningen (3,86 km) gick kanonbra, så när som på en rejäl kallsup då det var som äckligast vatten med 200 meter kvar att crawla. Extra nöjd är jag med starten (öppnade hårt) och höll kursen bra till varje efterföljande boj. Fantastiskt med alla hejarop från publiken (inte minst våra fans!) vid varvning och målgång! Väl ombytt till cykel (180,2 km) så vart jag grymt taggad på att cykla ute på Öland. Så taggad att jag körde lite för fort där ute på den stora ön. Å när jag sen fått nya flaskor med sportdryck och annan energi från pappa vid langningen så tryckte jag på igen. Snittade 180 km på över 35 km/h, vilket är ganska snabbt. Löpningen (42,195 km) blev därför en lite mer plågsam historia då både stram/ömmande ryggmuskel, stadigt avtagande förmåga att ta till sig energi och allt svårare att hålla en bra löpstil till slut tvingade mig att sluta springa och istället gå. Jag lyckades ändå ta mig i kragen å kräma ur en spurt á la kramp överallt på kullerstenen in på torget och in under den där underbara måltribunen. "Karl, you are an Ironman" ropade speakern. "Gött", tänkte jag och pustade ut.

Jag kör om 3 till, av totalt 445 omkörningar(!) på cykeldelen, påhejad av mamma & syster.
Reflektion kring min sluttid
"Fan vilket nederlag...vilken misär...varför kan jag inte springa (snabbt)?", grubblade jag länge på under marathonbanan. Å det stämmer i mångt å mycket då jag nog egentligen hade kunnat springa både 15 eller till och med 30 minuter snabbare med lite "jävlaranama", å det kändes ju tråkigt att tvingas tappa massa platser, MEN så här i efterhand ser jag det ändå positivt. Jag hade inget tidsmål, jag hade inga prestationskrav utöver att jag banne mig skulle ta mig i mål (har brytit de två tidigare, och enda, marathonloppen jag försökt sprungit tidigare, ht -11). Å "om om hade funnits hade kärringen stångat tjuren...". Segraren vann på strax över 8 timmar. Försök gärna slå min tid i ert första Ironman-race, men jag rekommenderar er starkt till att inte sätta upp något tidsmål. Nästa gång jag kör en Ironman ska jag hur som helst försöka undvika att få ryggproblem med 1 vecka kvar, jag ska träna betydligt mer marathon-löpning (vilket varit lite av en demon-betungande gren) och jag ska framförallt utnyttja att jag överhuvud taget har samlat på mig rutin från ett tidigare genomfört Ironman. Å en sak är säker: Sluttiden kunde bara ha blivit sämre om inte så mycket annat funkat så sjukt bra! Även det tar jag med mig som en stor dos rutin och tillfredsställelse.

Rachel lyckades föreviga mitt breda leende och en helhjärtad segergest efter målgång.
Allt runtomkring på tävlingsdagen
Det är nästan så man blir rörd. Vi hade c: 25 st fans som frenetiskt hejade och supportade oss under vårt Ironman i Kalmar. Men som man bäddar får man ligga. Teamet, från början bestående av oss 5 deltagare, expanderades rejält under tävlingshelgen då alla deltagare hade i snitt 5 st nära och kära som kom ner och hejade på oss på plats. Stämningen i Kalmar var magisk och till och med ute på vägarna längs Öland fanns det stora skaror med människor som hejade och höjde stämningen rejält för oss deltagare. Vädret var perfekt. Inte för varmt, inte för kallt. Lagom helt enkelt. Langningen efter 100 km cykling klaffade perfekt.

GoTri-fans i glänsande piké-tröjor. Tävlingen är i full gång ute i havet bakom...
Massor av tack
Det finns många jag vill tacka för att de bidragit till att jag uppnådde mitt mål. Först av allt vill jag självklart rikta det första tacket till Rachel. Förstår att du har lidit då jag gått all-in på denna satsning och extra tack för all rak och ärlig feedback gällande mycket av vad jag gjort och inte gjort under året som gått. Å alla matlådor du gjort, måste vara ett helvete när du stått och gjort 10 matlådor till mig och de tar slut på 3 dagar när jag tränade som mest. Tack-listan för de olika sakerna du gjort för mig älskling kan göras lång, men jag stannar här. Nästa tack blir istället till Erik, Markus, Jesper och Christian. Vilket lyckat team helt enkelt. Nästa tack går till min exjobbs-kollega; Linda Skogman, som inte bara lyckades stå ut med mig under hela vårterminen, utan även lyckades lära mig att sköta en 40 timmars arbetsvecka på bästa möjliga sätt och samarbeta fram vårt examensarbete som inte minst jag själv är grymt stolt över! Ett stort tack också till alla som på ett eller annat sätt sponsrat mig (mer eller mindre - ingen nämnd ingen glömd) och alla ni som stöttat och gratulerat till mitt genomförande! Över 200 fans på Facebook var ju riktigt skoj att ha som lite extra vind i ryggen! Sånt värmer och jag hoppas att min tacksamhet kan absorberas hos er alla i form av idrottslig inspiration.

Karls Ironman i siffror
1 gigantiskt idrottsmål uppfyllt
2 veckor tog det att återhämta sig
3 disipliner att behärska i ett triathlon
4 nya Ironman-kollegor för livet funna
5 gånger gick jag på toaletten på löpdelen
6 sjukdagar totalt under hela det senaste året
7 dagar i veckan har jag tänkt på mitt Ironman
8 timmar vann segraren, Jan Raphael (GER) på
9 mil är Vasaloppet. En barnlek jämf. med Ironamn
10 st "liquids" tryckte jag glatt i mig under cyklingen
35 km i timmen vart min snitthastighet på 180 km cykel
36 st. personer deltog i mitt cykelnördiga "GiroGbg" 2012
42 km löpning är förbannat jäkla överdrivet långt att springa
75 kr/natt/person betalade vi för vårt suveräna boende i Kalmar
226 km är totalsträckan för ett Ironman och det känns rejält efteråt
365 dagar pågick min vision: "från medelmåtta till järnman på ett år
458 träningstimmar genomfördes under året & jag har aldrig mått bättre
25000 kronor motsvarade ord. priset på all konsumerad Enervit under året
52500 svenska kronor har investerat i satsningen under hela året som gått..

Om jag kommer göra det igen?
Nja, jag har inte planerat nått nytt Ironman-deltagande än och Kalmar nästa år är redan slutsålt, men om jag känner att det finns utrymme för att genomföra ett Ironman till så är jag inte den som är den. Jag har ju redan en magisk våtdräkt, grymt snabb landsvägscykel och ett par riktigt sköna löparskor som är bra sugna på att springa betydligt snabbare än sist. Under 10 timmar vore då ett självklart mål. Ett marathon under 3 timmar kanske vore ett bra delmål i så fall. Jag vet att flera av grabbarna i teamet är sugna på att göra fler Ironman och även om det kanske inte blir med just dessa sköna "Ironmen" så sker en framtida satsning högst sannolikt ihop med ett team eller åtminstone flera andra likasinnade som man kan träna och inspireras av på sin väg att nå målet.

Vad blir nästa avstickare i livet? När sker det? Att det kommer ske är självklart!
Epilog
Nu har jag rotat upp från Göteborg och istället flyttat till Basel, Schweiz, för ett framtida leverne. Det är, i flera avseenden, dags för mig att påbörja "ett nytt kapitel" i mitt liv. Miljöombyte motiverar många, inte minst mig själv, och dessutom övergår jag nu inom kort från att vara student till att förhoppningsvis ha ett spännande och utmanande arbete att sköta. Tack till alla som följt med på denna resa, inte minst via denna bloggen, där jag försökt att i mångt å mycket uppdatera med både det ena och det andra. Jag har haft ordspråket; "Syns man inte, så finns man inte" i bakhuvudet, vilket många av er kanske märkt. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst nu, men det kommer ju en morgondag och så vidare... Har ni frågor gällande nått som ni tror att jag kan svara på så är det bara att fråga på.

Hjärtliga hälsningar till er alla från en lycklig dalmas i ett framtids-motiverande Basel!