Relationship update

Rachel and I have separated after 7 years together

Our different interest focus the last months (years) and shrinking love feelings forced us to take action and reposition our relationship to just be friends. Though it is tough to take this decision it was needed. I'm happy to say that we are both managing this process in a good and respectful way to each other. Rachel will with my fully support move to a nice room in "Gündeli", Basel, and I will stay at Römerweg, in Sissach.

How could this happen?

Love disappeared over time and I do not want to have a too tight relation with someone I do not feel true love to. If you ever find yourself asking this question, or asking “…am I in love?”, then I do not think you are, but it isn't all gone.  It can't be.  It just means I’ve grown a bit and realize that what you thought was really true love wasn't.  When it is true love, you or I most probably know - I don't think, or wonder, or ask my friends what they think.  It's an epiphany that I'll never doubt.  If things go up, go down, shatter to a thousand pieces, build to a crushing pressure where I know something has to give, and I still never wonder about this, then it is true love.  Everything else is just; comfort (attachment), shared experiences/goals/future and good sex - or some mix of the three. Or to be realistic...isn't love just a damn result of fitting really good together and the "magnetism" towards eachother that occurs from that? Anyhow, I really like and admire Rachel so much and wish her all the best right now.

Support from friends and family

Thank you all for your support to us both now and in the future. If any questions to this, or you wish to show your support, please just contact any of us.

The 30-Year-Old Man Who Almost Quit Blogging

A lot of things have happened since last post. New apartment, new year, new job, ups & downs, new year again, and suddenly I now turned 30 years old. For the interested, below is a summary of the past.

Getting integrated in Switzerland - Moving physically from Sweden to Switzerland is easy (especially if the parents help moving and not at least driving their car down and then up again), but to integrate and to move in to this fantastic country physiologically is not that simple. How come? Well, first of all it is a hell of a lot of administrative-, cultural- and simply other differences in order to feel and be fully "Swiss" (it will take many more years...). Secondly, yes, anyone with a decent job and most importing a salary to pay the rent towards the landlord can get a rental apartment here, ...but if you do not have a job it is almost impossible to get a apartment. However, as I was done with my studies I wished to have both a job and a apartment (together with Rachel of course).

To get a (first) job in Switzerland is not easy - For getting a first job here in Switzerland I applied for 70 of them whereof 69 positions within the wide industry of production or logistics (all supply chain management/"SCM" related positions). Everywhere they (the companies) were looking for experience and sooner or later in the apply process I was turned down with a "no, unfortunately we have found someone with a bit more experience". I later found out that statistically about 500 persons applied for the typical jobs (that I applied for) and most probably most of the applicants were indeed more qualified for the job than (newly graduated) me. People from all over Europe want to come to Switzerland and they apply from everywhere, the pressure of applicants to all open positions is huge). Luckily, I got a job as scientific researcher at the University of Applied Science in Northwest Switzerland and could directly start research in SCM related projects and getting even more challenged as the communication language was mainly in German! After a year within the academy I felt it was time to move on and then I got in contact with IKEA...

Starting at IKEA Supply AG -  IKEA - So Swedish (culture). So much Supply Chain Management. So global. So nice. Even nicer that the supply center is situated in Pratteln, Baselland, Switzerland! Since late autumn 2013 I've been happily working as a BA Specialist and it has really been a perfect match from the start. My responsibility in short is to secure availability of the full range of plant pots and also green plant activities (special sales actions etc.) for all stores, warehouses and other storage places in whole Europe. Frequent contact with a lot of supply chain partners (from suppliers and customers/IKEA stores) is very motivating and enhance my joy and motivation for a positive contribution to "a better world for the many people". The vision and values of IKEA is something I can relate to well and dear. Earning money while enjoying my job and tasks is for sure a good and great thing. Thanks to recent insight I now learned how to directly cut away some of the monthly margin (salary minus our living cost) each month to start build up some great investment potentials for the future...

Dollar cost averaging (defensive intelligent investing) & the art of generating passive income - During a lunch in Zürich 2013 some magic happened. A nice old Chalmers (school) friend of mine explained briefly the logic of having financial assets generating passive income, the beautiful benefits of long term investment (but also its mental challenges) and also gave advice of three good books to read in order to get perspective: "The Intelligent Investor" by Benjamin Graham, "The Millionaire Next Door" by William D. Danko & Thomas J. Stanley and last but not least the "Rich Dad, Poor Dad" by Robert T. Kiyosaki. I read the books with huge interest and even some other to get even more understanding and perspective. After that I took fast action. I played the CASHFLOW game, created a investment owner's contract for my self to fill out and sign AND of course start follow. For sure - it is a way of art being able to follow the the dollar cost averaging. Now the future looks even more promising for my love and myself.

Rachel & me in Römerweg 21 - After the first three months in Switzerland in a temporary apartment in the city of Basel, Rachel and I decided to move out to a old, but nice and big, apartment on Römerweg 21 in Sissach, Baselland. Of a nice and well known coincident our common friends Anina & Anders lived just about next door. To live here in Sissach is really nice. Close to the things we need (train station, food store etc.), multiple giant hills just some hundred meters away in all directions and not at least great neighbors....and a balcony towards the south. We both like this way of living a lot and we will stay for some time.

Family and friends on visit & travel - It is a great joy and maybe also the meaning of life - to meet people. A lot of fun moments has passed and a lot to come. Switzerland is really beautiful. Highlights right now is not at least a visit to Locarno, Ticino (still in Switzerland, but on the "Italian" side), for mum, dad, my sister, Rachel and me. I will try to remember to bring a camera and not at least enjoy the moment 100%. It is also nice to travel outside and last summer Rachel & I enjoyed a 3 weeks road trip in north Scandinavia. We finalized the trip by participating in O-ringen in Boden. This year we chose to participate during Swiss-O-Week in Zermatt instead. I think that will do too.

Switching from elite to amateur - This topic is now on the top of my agenda. I need to lower my ambitions in sports, but also a lot of other things in life. I will need to live "here and now" more instead of having great visions for the future. My stupidity in thinking (too) high about myself even finally started to force my heart beat non-regular and it still does from time to time during the day (in physically and stressfully moments). For identifying this issue and not at least getting help to get rid of it I got professional help from doctors and psychiatrist. Something I avoided before, but appreciate a lot now. As a result of all this, and as the title says, I need to lower my athletic ambitions, not at least since I'm getting older, but also because I lack motivation and circumstances to succeed. Understanding and respecting the fact that I now live a different life than when I was 20... I will still do a lot of orienteering and upload my orienteering maps and courses I run here, but from now on I will not set up too high expectations on myself for the present nor the future.

Most things still remain to be done. A glorious future! - These positive words comes from point 9 in Ingvar Kamprad's "The Testament of a Furniture Dealer". For sure I'm looking forward to a glorious future with a lot of fun things to do, but before that I have now written down some of my thoughts (now becoming history), will live today (my birthday) and not at least enjoy the moment. One day I will die, and all the other I will not.

Time to Grow as a Person

My permanent move to Switzerland is the beginning of a new chapter in my life. Time to level up. I've been studying on universities for a long time now. Indeed, I'm happy for every year that passed so far, but now it's time to grow up as a person. Soon, I will have my first real job.

Searching and Applying for Jobs
I'm so happy for the support in the job-search-process that I received from both future business contacts (Hans-Ulrich from Sandvik in Germany, Jenny at Volvo and not at least Mattias at Starke Arvid) giving me their warmest recommendations, but also to my family, and then not at least my sister Eva and my finance Rachel, supporting me actively. Eva prompted the importance of understanding "what I really would like to do", and not just applying for a lot of different jobs randomly. Rachel been supporting and accepting my somewhat weird job-application behavior and living here in Basel the last weeks. Focusing 99% on the application processes. Nervous and confused like hell one day and acting like god the day after, thinking life is sweet right now.

I Just Graduated
During the first days here in Switzerland (since I arrived on the 22'nd of August) I had the chance to experience Basel with my parents (thanks again for the logistic service down here to Basel with your car!) and thereafter pretty much alone and with my colleagues at the "intensive German course" that I participated in. A great start, warm weather and most of all. It gave me the 2 last needed credits for my 300 credit points large (5-year) education at Chalmers University of Technology. A bit later, on the 2'd of October, I got the news over mail from Chalmers examination department that I passed the requirements for receiving my Diploma as a fresh civil engineer. I just got it per Mail and damn it looks good!

 My Diploma for my Master of Science in Engineering

Future Living in Sissach, Baselland, Switzerland
During the first month here I have both tried to swim in the constantly moving Rhein, climb some really high hill in the Alps and done some orienteering in, for me, really new types of terrains. The Alps is of course a hit. Everything is really in 3D over there (as I live in Basel I have approx. 1½ hour to the Alps with car or train. Feels perfect for the future weekends. Stability is slowly approaching. On the 1'st of December Rachel and I will move to Sissach. After realizing the benefits of its position and getting confirmation from Anina Hirzel and Anders Holmberg, that our future landlord is a great type, we where very happy when we in middle September got the news that we also can move in an apartment 20 meters from Anina and Anders.

Get a Job
Higest priority now is of course to get a SCM-related job. I'm got high ambitions and I'm through to the second round of interviews at one place. This time is so interesting! I do not know where I will work, but I will for sure do it good. Stay tuned.

Karls Ironman

18 augusti klarade jag helt tydligt att genomföra en Ironman! När jag ser den stora och fina medaljen, liggandes här i en hylla i min lägenhet i Basel, så ler jag brett. Medaljen är ett av de bästa sakliga minnet från Ironman Kalmar 2012. Jag slängde till och med alla mina tidigare medaljer, för så mycket mer betyder detta än allt tidigare. Målet, men även resan dit kommer jag minnas glatt för alltid! Min målsättning var att komma i mål, och dessutom gärna vara glad och nöjd efteråt. Nu har två veckor gått sen den stora dagen där i Kalmar och jag känner äntligen att jag kan summera ihop hur jag känner för det som jag åstadkommit på ett bra sätt. Här följer därför en lite resumé! (finns även att läsa på: www.gotri.org)

(Min pappa säger dock ofta och gärna: "Det är resultat som räknas...", så vi tar ändå å börjar med det som på ett eller annat sätt intresserar flest av alla er alla "högpresterande" människor där ute...)

Sluttiden blev 11 timmar och 17 minuter (mitt resultat)

Simningen (3,86 km) gick kanonbra, så när som på en rejäl kallsup då det var som äckligast vatten med 200 meter kvar att crawla. Extra nöjd är jag med starten (öppnade hårt) och höll kursen bra till varje efterföljande boj. Fantastiskt med alla hejarop från publiken (inte minst våra fans!) vid varvning och målgång! Väl ombytt till cykel (180,2 km) så vart jag grymt taggad på att cykla ute på Öland. Så taggad att jag körde lite för fort där ute på den stora ön. Å när jag sen fått nya flaskor med sportdryck och annan energi från pappa vid langningen så tryckte jag på igen. Snittade 180 km på över 35 km/h, vilket är ganska snabbt. Löpningen (42,195 km) blev därför en lite mer plågsam historia då både stram/ömmande ryggmuskel, stadigt avtagande förmåga att ta till sig energi och allt svårare att hålla en bra löpstil till slut tvingade mig att sluta springa och istället gå. Jag lyckades ändå ta mig i kragen å kräma ur en spurt á la kramp överallt på kullerstenen in på torget och in under den där underbara måltribunen. "Karl, you are an Ironman" ropade speakern. "Gött", tänkte jag och pustade ut.

Jag kör om 3 till, av totalt 445 omkörningar(!) på cykeldelen, påhejad av mamma & syster.

Reflektion kring min sluttid

"Fan vilket nederlag...vilken misär...varför kan jag inte springa (snabbt)?", grubblade jag länge på under marathonbanan. Å det stämmer i mångt å mycket då jag nog egentligen hade kunnat springa både 15 eller till och med 30 minuter snabbare med lite "jävlaranama", å det kändes ju tråkigt att tvingas tappa massa platser, MEN så här i efterhand ser jag det ändå positivt. Jag hade inget tidsmål, jag hade inga prestationskrav utöver att jag banne mig skulle ta mig i mål (har brytit de två tidigare, och enda, marathonloppen jag försökt sprungit tidigare, ht -11). Å "om om hade funnits hade kärringen stångat tjuren...". Segraren vann på strax över 8 timmar. Försök gärna slå min tid i ert första Ironman-race, men jag rekommenderar er starkt till att inte sätta upp något tidsmål. Nästa gång jag kör en Ironman ska jag hur som helst försöka undvika att få ryggproblem med 1 vecka kvar, jag ska träna betydligt mer marathon-löpning (vilket varit lite av en demon-betungande gren) och jag ska framförallt utnyttja att jag överhuvud taget har samlat på mig rutin från ett tidigare genomfört Ironman. Å en sak är säker: Sluttiden kunde bara ha blivit sämre om inte så mycket annat funkat så sjukt bra! Även det tar jag med mig som en stor dos rutin och tillfredsställelse.

Rachel lyckades föreviga mitt breda leende och en helhjärtad segergest efter målgång.

Allt runtomkring på tävlingsdagen

Det är nästan så man blir rörd. Vi hade c: 25 st fans som frenetiskt hejade och supportade oss under vårt Ironman i Kalmar. Men som man bäddar får man ligga. Teamet, från början bestående av oss 5 deltagare, expanderades rejält under tävlingshelgen då alla deltagare hade i snitt 5 st nära och kära som kom ner och hejade på oss på plats. Stämningen i Kalmar var magisk och till och med ute på vägarna längs Öland fanns det stora skaror med människor som hejade och höjde stämningen rejält för oss deltagare. Vädret var perfekt. Inte för varmt, inte för kallt. Lagom helt enkelt. Langningen efter 100 km cykling klaffade perfekt.

GoTri-fans i glänsande piké-tröjor. Tävlingen är i full gång ute i havet bakom...

Massor av tack

Det finns många jag vill tacka för att de bidragit till att jag uppnådde mitt mål. Först av allt vill jag självklart rikta det första tacket till Rachel. Förstår att du har lidit då jag gått all-in på denna satsning och extra tack för all rak och ärlig feedback gällande mycket av vad jag gjort och inte gjort under året som gått. Å alla matlådor du gjort, måste vara ett helvete när du stått och gjort 10 matlådor till mig och de tar slut på 3 dagar när jag tränade som mest. Tack-listan för de olika sakerna du gjort för mig älskling kan göras lång, men jag stannar här. Nästa tack blir istället till Erik, Markus, Jesper och Christian. Vilket lyckat team helt enkelt. Nästa tack går till min exjobbs-kollega; Linda Skogman, som inte bara lyckades stå ut med mig under hela vårterminen, utan även lyckades lära mig att sköta en 40 timmars arbetsvecka på bästa möjliga sätt och samarbeta fram vårt examensarbete som inte minst jag själv är grymt stolt över! Ett stort tack också till alla som på ett eller annat sätt sponsrat mig (mer eller mindre - ingen nämnd ingen glömd) och alla ni som stöttat och gratulerat till mitt genomförande! Över 200 fans på Facebook var ju riktigt skoj att ha som lite extra vind i ryggen! Sånt värmer och jag hoppas att min tacksamhet kan absorberas hos er alla i form av idrottslig inspiration.

Karls Ironman i siffror

1 gigantiskt idrottsmål uppfyllt

2 veckor tog det att återhämta sig

3 disipliner att behärska i ett triathlon

4 nya Ironman-kollegor för livet funna

5 gånger gick jag på toaletten på löpdelen

6 sjukdagar totalt under hela det senaste året

7 dagar i veckan har jag tänkt på mitt Ironman

8 timmar vann segraren, Jan Raphael (GER) på

9 mil är Vasaloppet. En barnlek jämf. med Ironamn

10 st "liquids" tryckte jag glatt i mig under cyklingen

35 km i timmen vart min snitthastighet på 180 km cykel

36 st. personer deltog i mitt cykelnördiga "GiroGbg" 2012

42 km löpning är förbannat jäkla överdrivet långt att springa

75 kr/natt/person betalade vi för vårt suveräna boende i Kalmar

226 km är totalsträckan för ett Ironman och det känns rejält efteråt

365 dagar pågick min vision: "från medelmåtta till järnman på ett år

458 träningstimmar genomfördes under året & jag har aldrig mått bättre

25000 kronor motsvarade ord. priset på all konsumerad Enervit under året

52500 svenska kronor har investerat i satsningen under hela året som gått..

Om jag kommer göra det igen?

Nja, jag har inte planerat nått nytt Ironman-deltagande än och Kalmar nästa år är redan slutsålt, men om jag känner att det finns utrymme för att genomföra ett Ironman till så är jag inte den som är den. Jag har ju redan en magisk våtdräkt, grymt snabb landsvägscykel och ett par riktigt sköna löparskor som är bra sugna på att springa betydligt snabbare än sist. Under 10 timmar vore då ett självklart mål. Ett marathon under 3 timmar kanske vore ett bra delmål i så fall. Jag vet att flera av grabbarna i teamet är sugna på att göra fler Ironman och även om det kanske inte blir med just dessa sköna "Ironmen" så sker en framtida satsning högst sannolikt ihop med ett team eller åtminstone flera andra likasinnade som man kan träna och inspireras av på sin väg att nå målet.

Vad blir nästa avstickare i livet? När sker det? Att det kommer ske är självklart!

Epilog

Nu har jag rotat upp från Göteborg och istället flyttat till Basel, Schweiz, för ett framtida leverne. Det är, i flera avseenden, dags för mig att påbörja "ett nytt kapitel" i mitt liv. Miljöombyte motiverar många, inte minst mig själv, och dessutom övergår jag nu inom kort från att vara student till att förhoppningsvis ha ett spännande och utmanande arbete att sköta. Tack till alla som följt med på denna resa, inte minst via denna bloggen, där jag försökt att i mångt å mycket uppdatera med både det ena och det andra. Jag har haft ordspråket; "Syns man inte, så finns man inte" i bakhuvudet, vilket många av er kanske märkt. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst nu, men det kommer ju en morgondag och så vidare... Har ni frågor gällande nått som ni tror att jag kan svara på så är det bara att fråga på.

Hjärtliga hälsningar till er alla från en lycklig dalmas i ett framtids-motiverande Basel!

Flytt till Basel, Schweiz, m.m.

I slutet av augusti går så äntligen flyttlasset till Basel i Schweiz. Se karta nedan och hittar du Basel? Bra, för det är dit jag ska flytta med min älskade fästmö redan i slutet av augusti (efter Ironman i Kalmar den 18:e augusti)! Vi planerar att gifta oss 2014 och skaffa barn(!) strax därefter, så nu blir det ju till å skaffa arbete på riktigt! Kommer sätta igång sökandet nu under första delen av sommaren. Idrottssatsningen fortsätter självklart eftersom jag märkt hur bra jag mår av den!

Karta över Schweiz, med diverse städer. Hittar du (till) Basel?

Exjobbet är nu presenterat och klart på både Chalmers och Volvo Powertrain. Både Linda (min examensarbetes-kollega) och jag själv är supernöjda med vad vi lyckades åstadkomma under vår vårtermin.

 Nöjda MSc-teknologer som precis presenterat på Volvo Powertrain.

Nu blir det sommar på riktigt!! EM i fotboll på TV, sommarjobb, KM i triathlon på Tjörn, O-ringen, massa övrig varierad träning, OS i London(!) och avslutningsvis deltagande i Kalmar Ironman 18:e augusti!

 Ironman 2012 - Årets (& mitt livs största idrotts-) mål!

Sommarjobb ja! Glädjande nog ett återkommande sommarjobb! Sommarjobbet är att jag (i år igen) axlar ansvaret som huvudledare för Junior Camp Sälen i slutet av juni! Fantastiskt roligt sommarjobb, inspirerande arbetsplats (Lindvallen med omnejd), och underbara arbetskollegor och deltagare! Följ oss gärna på hemsidan eller Facebook!

 Snapshot från min arbetsplats 2011 ;)

 Glöm inte: Den som inte vågar ta steget, kan bli stående på en fot hela livet!