The 30-Year-Old Man Who Almost Quit Blogging

A lot of things have happened since last post. New apartment, new year, new job, ups & downs, new year again, and suddenly I now turned 30 years old. For the interested, below is a summary of the past.

Getting integrated in Switzerland - Moving physically from Sweden to Switzerland is easy (especially if the parents help moving and not at least driving their car down and then up again), but to integrate and to move in to this fantastic country physiologically is not that simple. How come? Well, first of all it is a hell of a lot of administrative-, cultural- and simply other differences in order to feel and be fully "Swiss" (it will take many more years...). Secondly, yes, anyone with a decent job and most importing a salary to pay the rent towards the landlord can get a rental apartment here, ...but if you do not have a job it is almost impossible to get a apartment. However, as I was done with my studies I wished to have both a job and a apartment (together with Rachel of course).

To get a (first) job in Switzerland is not easy - For getting a first job here in Switzerland I applied for 70 of them whereof 69 positions within the wide industry of production or logistics (all supply chain management/"SCM" related positions). Everywhere they (the companies) were looking for experience and sooner or later in the apply process I was turned down with a "no, unfortunately we have found someone with a bit more experience". I later found out that statistically about 500 persons applied for the typical jobs (that I applied for) and most probably most of the applicants were indeed more qualified for the job than (newly graduated) me. People from all over Europe want to come to Switzerland and they apply from everywhere, the pressure of applicants to all open positions is huge). Luckily, I got a job as scientific researcher at the University of Applied Science in Northwest Switzerland and could directly start research in SCM related projects and getting even more challenged as the communication language was mainly in German! After a year within the academy I felt it was time to move on and then I got in contact with IKEA...

Starting at IKEA Supply AG -  IKEA - So Swedish (culture). So much Supply Chain Management. So global. So nice. Even nicer that the supply center is situated in Pratteln, Baselland, Switzerland! Since late autumn 2013 I've been happily working as a BA Specialist and it has really been a perfect match from the start. My responsibility in short is to secure availability of the full range of plant pots and also green plant activities (special sales actions etc.) for all stores, warehouses and other storage places in whole Europe. Frequent contact with a lot of supply chain partners (from suppliers and customers/IKEA stores) is very motivating and enhance my joy and motivation for a positive contribution to "a better world for the many people". The vision and values of IKEA is something I can relate to well and dear. Earning money while enjoying my job and tasks is for sure a good and great thing. Thanks to recent insight I now learned how to directly cut away some of the monthly margin (salary minus our living cost) each month to start build up some great investment potentials for the future...

Dollar cost averaging (defensive intelligent investing) & the art of generating passive income - During a lunch in Zürich 2013 some magic happened. A nice old Chalmers (school) friend of mine explained briefly the logic of having financial assets generating passive income, the beautiful benefits of long term investment (but also its mental challenges) and also gave advice of three good books to read in order to get perspective: "The Intelligent Investor" by Benjamin Graham, "The Millionaire Next Door" by William D. Danko & Thomas J. Stanley and last but not least the "Rich Dad, Poor Dad" by Robert T. Kiyosaki. I read the books with huge interest and even some other to get even more understanding and perspective. After that I took fast action. I played the CASHFLOW game, created a investment owner's contract for my self to fill out and sign AND of course start follow. For sure - it is a way of art being able to follow the the dollar cost averaging. Now the future looks even more promising for my love and myself.

Rachel & me in Römerweg 21 - After the first three months in Switzerland in a temporary apartment in the city of Basel, Rachel and I decided to move out to a old, but nice and big, apartment on Römerweg 21 in Sissach, Baselland. Of a nice and well known coincident our common friends Anina & Anders lived just about next door. To live here in Sissach is really nice. Close to the things we need (train station, food store etc.), multiple giant hills just some hundred meters away in all directions and not at least great neighbors....and a balcony towards the south. We both like this way of living a lot and we will stay for some time.

Family and friends on visit & travel - It is a great joy and maybe also the meaning of life - to meet people. A lot of fun moments has passed and a lot to come. Switzerland is really beautiful. Highlights right now is not at least a visit to Locarno, Ticino (still in Switzerland, but on the "Italian" side), for mum, dad, my sister, Rachel and me. I will try to remember to bring a camera and not at least enjoy the moment 100%. It is also nice to travel outside and last summer Rachel & I enjoyed a 3 weeks road trip in north Scandinavia. We finalized the trip by participating in O-ringen in Boden. This year we chose to participate during Swiss-O-Week in Zermatt instead. I think that will do too.

Switching from elite to amateur - This topic is now on the top of my agenda. I need to lower my ambitions in sports, but also a lot of other things in life. I will need to live "here and now" more instead of having great visions for the future. My stupidity in thinking (too) high about myself even finally started to force my heart beat non-regular and it still does from time to time during the day (in physically and stressfully moments). For identifying this issue and not at least getting help to get rid of it I got professional help from doctors and psychiatrist. Something I avoided before, but appreciate a lot now. As a result of all this, and as the title says, I need to lower my athletic ambitions, not at least since I'm getting older, but also because I lack motivation and circumstances to succeed. Understanding and respecting the fact that I now live a different life than when I was 20... I will still do a lot of orienteering and upload my orienteering maps and courses I run here, but from now on I will not set up too high expectations on myself for the present nor the future.

Most things still remain to be done. A glorious future! - These positive words comes from point 9 in Ingvar Kamprad's "The Testament of a Furniture Dealer". For sure I'm looking forward to a glorious future with a lot of fun things to do, but before that I have now written down some of my thoughts (now becoming history), will live today (my birthday) and not at least enjoy the moment. One day I will die, and all the other I will not.

Simone Niggli. A true legend.

To be a sport legend requires high performance and extraordinary dominance, preferably over a longer time frame. Usain Bolt, the fastest man on earth ever, is truly one legend, Roger Federer is another, as he just passed 300 weeks as the number one in the world ranking. However, I would like to take these two guys down to earth for a moment and instead put a great woman, more dominant than any other in her sport, in the spotlight.

Simone Niggli, an orienteering athlete from Switzerland, started to conquer in the women class in year 2000, only 22 years old. She has, since then until now, won 20 gold medals in the World Championship, and if I calculate it right (manually from this page), been the ranked as the number one for 466 weeks now...and counting! I summarized the statistic of interest here in a simple Excel document. In addition, she got kids in two rounds (2008 and 2011). She just announced on in a post on her webpage that she will continue for 1-2 more years! What a super athlete!

Simone Niggli, (Swiss) Orienteering Star #1 Foto: Odlo

At the Long Distance Final in the European Orienteering Championship in Sweden 2012, Simone won the womens class with 4 minutes. More impressive is that a comparison with her km-time, would place her top 30 in the mens class! Simone would for sure be able to run in circles around me (or even Usain Bolt or Roger Federer) and still win a orienteering race. However, orienteering is orienteering, and I will try to do a comeback now for 2013 and if I get the chance to compete against Simone I will give my best in the forest, while reading the map strategically.

Yes, another gold medal and happy smile from Simone Niggli! Foto: Jan Kocbach

If you would like to read more about, follow or support Simone you can do it on her webpage and Facebook. Yes, I am a big fan of Simone and I suggest you will be it too. Keep on dominating Simone! You'll reach 500 weeks as #1 soon!

Time to Grow as a Person

My permanent move to Switzerland is the beginning of a new chapter in my life. Time to level up. I've been studying on universities for a long time now. Indeed, I'm happy for every year that passed so far, but now it's time to grow up as a person. Soon, I will have my first real job.

Searching and Applying for Jobs
I'm so happy for the support in the job-search-process that I received from both future business contacts (Hans-Ulrich from Sandvik in Germany, Jenny at Volvo and not at least Mattias at Starke Arvid) giving me their warmest recommendations, but also to my family, and then not at least my sister Eva and my finance Rachel, supporting me actively. Eva prompted the importance of understanding "what I really would like to do", and not just applying for a lot of different jobs randomly. Rachel been supporting and accepting my somewhat weird job-application behavior and living here in Basel the last weeks. Focusing 99% on the application processes. Nervous and confused like hell one day and acting like god the day after, thinking life is sweet right now.

I Just Graduated
During the first days here in Switzerland (since I arrived on the 22'nd of August) I had the chance to experience Basel with my parents (thanks again for the logistic service down here to Basel with your car!) and thereafter pretty much alone and with my colleagues at the "intensive German course" that I participated in. A great start, warm weather and most of all. It gave me the 2 last needed credits for my 300 credit points large (5-year) education at Chalmers University of Technology. A bit later, on the 2'd of October, I got the news over mail from Chalmers examination department that I passed the requirements for receiving my Diploma as a fresh civil engineer. I just got it per Mail and damn it looks good!

 My Diploma for my Master of Science in Engineering

Future Living in Sissach, Baselland, Switzerland
During the first month here I have both tried to swim in the constantly moving Rhein, climb some really high hill in the Alps and done some orienteering in, for me, really new types of terrains. The Alps is of course a hit. Everything is really in 3D over there (as I live in Basel I have approx. 1½ hour to the Alps with car or train. Feels perfect for the future weekends. Stability is slowly approaching. On the 1'st of December Rachel and I will move to Sissach. After realizing the benefits of its position and getting confirmation from Anina Hirzel and Anders Holmberg, that our future landlord is a great type, we where very happy when we in middle September got the news that we also can move in an apartment 20 meters from Anina and Anders.

Get a Job
Higest priority now is of course to get a SCM-related job. I'm got high ambitions and I'm through to the second round of interviews at one place. This time is so interesting! I do not know where I will work, but I will for sure do it good. Stay tuned.

Karls Ironman

18 augusti klarade jag helt tydligt att genomföra en Ironman! När jag ser den stora och fina medaljen, liggandes här i en hylla i min lägenhet i Basel, så ler jag brett. Medaljen är ett av de bästa sakliga minnet från Ironman Kalmar 2012. Jag slängde till och med alla mina tidigare medaljer, för så mycket mer betyder detta än allt tidigare. Målet, men även resan dit kommer jag minnas glatt för alltid! Min målsättning var att komma i mål, och dessutom gärna vara glad och nöjd efteråt. Nu har två veckor gått sen den stora dagen där i Kalmar och jag känner äntligen att jag kan summera ihop hur jag känner för det som jag åstadkommit på ett bra sätt. Här följer därför en lite resumé! (finns även att läsa på: www.gotri.org)

(Min pappa säger dock ofta och gärna: "Det är resultat som räknas...", så vi tar ändå å börjar med det som på ett eller annat sätt intresserar flest av alla er alla "högpresterande" människor där ute...)

Sluttiden blev 11 timmar och 17 minuter (mitt resultat)

Simningen (3,86 km) gick kanonbra, så när som på en rejäl kallsup då det var som äckligast vatten med 200 meter kvar att crawla. Extra nöjd är jag med starten (öppnade hårt) och höll kursen bra till varje efterföljande boj. Fantastiskt med alla hejarop från publiken (inte minst våra fans!) vid varvning och målgång! Väl ombytt till cykel (180,2 km) så vart jag grymt taggad på att cykla ute på Öland. Så taggad att jag körde lite för fort där ute på den stora ön. Å när jag sen fått nya flaskor med sportdryck och annan energi från pappa vid langningen så tryckte jag på igen. Snittade 180 km på över 35 km/h, vilket är ganska snabbt. Löpningen (42,195 km) blev därför en lite mer plågsam historia då både stram/ömmande ryggmuskel, stadigt avtagande förmåga att ta till sig energi och allt svårare att hålla en bra löpstil till slut tvingade mig att sluta springa och istället gå. Jag lyckades ändå ta mig i kragen å kräma ur en spurt á la kramp överallt på kullerstenen in på torget och in under den där underbara måltribunen. "Karl, you are an Ironman" ropade speakern. "Gött", tänkte jag och pustade ut.

Jag kör om 3 till, av totalt 445 omkörningar(!) på cykeldelen, påhejad av mamma & syster.

Reflektion kring min sluttid

"Fan vilket nederlag...vilken misär...varför kan jag inte springa (snabbt)?", grubblade jag länge på under marathonbanan. Å det stämmer i mångt å mycket då jag nog egentligen hade kunnat springa både 15 eller till och med 30 minuter snabbare med lite "jävlaranama", å det kändes ju tråkigt att tvingas tappa massa platser, MEN så här i efterhand ser jag det ändå positivt. Jag hade inget tidsmål, jag hade inga prestationskrav utöver att jag banne mig skulle ta mig i mål (har brytit de två tidigare, och enda, marathonloppen jag försökt sprungit tidigare, ht -11). Å "om om hade funnits hade kärringen stångat tjuren...". Segraren vann på strax över 8 timmar. Försök gärna slå min tid i ert första Ironman-race, men jag rekommenderar er starkt till att inte sätta upp något tidsmål. Nästa gång jag kör en Ironman ska jag hur som helst försöka undvika att få ryggproblem med 1 vecka kvar, jag ska träna betydligt mer marathon-löpning (vilket varit lite av en demon-betungande gren) och jag ska framförallt utnyttja att jag överhuvud taget har samlat på mig rutin från ett tidigare genomfört Ironman. Å en sak är säker: Sluttiden kunde bara ha blivit sämre om inte så mycket annat funkat så sjukt bra! Även det tar jag med mig som en stor dos rutin och tillfredsställelse.

Rachel lyckades föreviga mitt breda leende och en helhjärtad segergest efter målgång.

Allt runtomkring på tävlingsdagen

Det är nästan så man blir rörd. Vi hade c: 25 st fans som frenetiskt hejade och supportade oss under vårt Ironman i Kalmar. Men som man bäddar får man ligga. Teamet, från början bestående av oss 5 deltagare, expanderades rejält under tävlingshelgen då alla deltagare hade i snitt 5 st nära och kära som kom ner och hejade på oss på plats. Stämningen i Kalmar var magisk och till och med ute på vägarna längs Öland fanns det stora skaror med människor som hejade och höjde stämningen rejält för oss deltagare. Vädret var perfekt. Inte för varmt, inte för kallt. Lagom helt enkelt. Langningen efter 100 km cykling klaffade perfekt.

GoTri-fans i glänsande piké-tröjor. Tävlingen är i full gång ute i havet bakom...

Massor av tack

Det finns många jag vill tacka för att de bidragit till att jag uppnådde mitt mål. Först av allt vill jag självklart rikta det första tacket till Rachel. Förstår att du har lidit då jag gått all-in på denna satsning och extra tack för all rak och ärlig feedback gällande mycket av vad jag gjort och inte gjort under året som gått. Å alla matlådor du gjort, måste vara ett helvete när du stått och gjort 10 matlådor till mig och de tar slut på 3 dagar när jag tränade som mest. Tack-listan för de olika sakerna du gjort för mig älskling kan göras lång, men jag stannar här. Nästa tack blir istället till Erik, Markus, Jesper och Christian. Vilket lyckat team helt enkelt. Nästa tack går till min exjobbs-kollega; Linda Skogman, som inte bara lyckades stå ut med mig under hela vårterminen, utan även lyckades lära mig att sköta en 40 timmars arbetsvecka på bästa möjliga sätt och samarbeta fram vårt examensarbete som inte minst jag själv är grymt stolt över! Ett stort tack också till alla som på ett eller annat sätt sponsrat mig (mer eller mindre - ingen nämnd ingen glömd) och alla ni som stöttat och gratulerat till mitt genomförande! Över 200 fans på Facebook var ju riktigt skoj att ha som lite extra vind i ryggen! Sånt värmer och jag hoppas att min tacksamhet kan absorberas hos er alla i form av idrottslig inspiration.

Karls Ironman i siffror

1 gigantiskt idrottsmål uppfyllt

2 veckor tog det att återhämta sig

3 disipliner att behärska i ett triathlon

4 nya Ironman-kollegor för livet funna

5 gånger gick jag på toaletten på löpdelen

6 sjukdagar totalt under hela det senaste året

7 dagar i veckan har jag tänkt på mitt Ironman

8 timmar vann segraren, Jan Raphael (GER) på

9 mil är Vasaloppet. En barnlek jämf. med Ironamn

10 st "liquids" tryckte jag glatt i mig under cyklingen

35 km i timmen vart min snitthastighet på 180 km cykel

36 st. personer deltog i mitt cykelnördiga "GiroGbg" 2012

42 km löpning är förbannat jäkla överdrivet långt att springa

75 kr/natt/person betalade vi för vårt suveräna boende i Kalmar

226 km är totalsträckan för ett Ironman och det känns rejält efteråt

365 dagar pågick min vision: "från medelmåtta till järnman på ett år

458 träningstimmar genomfördes under året & jag har aldrig mått bättre

25000 kronor motsvarade ord. priset på all konsumerad Enervit under året

52500 svenska kronor har investerat i satsningen under hela året som gått..

Om jag kommer göra det igen?

Nja, jag har inte planerat nått nytt Ironman-deltagande än och Kalmar nästa år är redan slutsålt, men om jag känner att det finns utrymme för att genomföra ett Ironman till så är jag inte den som är den. Jag har ju redan en magisk våtdräkt, grymt snabb landsvägscykel och ett par riktigt sköna löparskor som är bra sugna på att springa betydligt snabbare än sist. Under 10 timmar vore då ett självklart mål. Ett marathon under 3 timmar kanske vore ett bra delmål i så fall. Jag vet att flera av grabbarna i teamet är sugna på att göra fler Ironman och även om det kanske inte blir med just dessa sköna "Ironmen" så sker en framtida satsning högst sannolikt ihop med ett team eller åtminstone flera andra likasinnade som man kan träna och inspireras av på sin väg att nå målet.

Vad blir nästa avstickare i livet? När sker det? Att det kommer ske är självklart!

Epilog

Nu har jag rotat upp från Göteborg och istället flyttat till Basel, Schweiz, för ett framtida leverne. Det är, i flera avseenden, dags för mig att påbörja "ett nytt kapitel" i mitt liv. Miljöombyte motiverar många, inte minst mig själv, och dessutom övergår jag nu inom kort från att vara student till att förhoppningsvis ha ett spännande och utmanande arbete att sköta. Tack till alla som följt med på denna resa, inte minst via denna bloggen, där jag försökt att i mångt å mycket uppdatera med både det ena och det andra. Jag har haft ordspråket; "Syns man inte, så finns man inte" i bakhuvudet, vilket många av er kanske märkt. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst nu, men det kommer ju en morgondag och så vidare... Har ni frågor gällande nått som ni tror att jag kan svara på så är det bara att fråga på.

Hjärtliga hälsningar till er alla från en lycklig dalmas i ett framtids-motiverande Basel!

Flytt till Basel, Schweiz, m.m.

I slutet av augusti går så äntligen flyttlasset till Basel i Schweiz. Se karta nedan och hittar du Basel? Bra, för det är dit jag ska flytta med min älskade fästmö redan i slutet av augusti (efter Ironman i Kalmar den 18:e augusti)! Vi planerar att gifta oss 2014 och skaffa barn(!) strax därefter, så nu blir det ju till å skaffa arbete på riktigt! Kommer sätta igång sökandet nu under första delen av sommaren. Idrottssatsningen fortsätter självklart eftersom jag märkt hur bra jag mår av den!

Karta över Schweiz, med diverse städer. Hittar du (till) Basel?

Exjobbet är nu presenterat och klart på både Chalmers och Volvo Powertrain. Både Linda (min examensarbetes-kollega) och jag själv är supernöjda med vad vi lyckades åstadkomma under vår vårtermin.

 Nöjda MSc-teknologer som precis presenterat på Volvo Powertrain.

Nu blir det sommar på riktigt!! EM i fotboll på TV, sommarjobb, KM i triathlon på Tjörn, O-ringen, massa övrig varierad träning, OS i London(!) och avslutningsvis deltagande i Kalmar Ironman 18:e augusti!

 Ironman 2012 - Årets (& mitt livs största idrotts-) mål!

Sommarjobb ja! Glädjande nog ett återkommande sommarjobb! Sommarjobbet är att jag (i år igen) axlar ansvaret som huvudledare för Junior Camp Sälen i slutet av juni! Fantastiskt roligt sommarjobb, inspirerande arbetsplats (Lindvallen med omnejd), och underbara arbetskollegor och deltagare! Följ oss gärna på hemsidan eller Facebook!

 Snapshot från min arbetsplats 2011 ;)

 Glöm inte: Den som inte vågar ta steget, kan bli stående på en fot hela livet!

11-11-11 11:11:11 [önskningar & updates]

.

Aldrig tidigare har ett litet klockslag betytt så mycket 1:or. Lyckades bevittna denna *once in a lifetime* händelse i lugn och ro. Nu kanske vissa hostar till och vill hävda att man på vikingatiden...år 1111 kunde uppleva nånting ännu mer betydelsefullt, men tänk efter... Hade man exakt klockslag "på minuten" eller "på sekunden" då? Nä. då handlade det mest om att slipa yxan inför nästa erövring...även om vikingarna började få det tuffare på 1100-talet. Nåja, hur som helst är vi lite mer detaljerade nu och har tack vare dagens teknik koll på exakt tid och rum. Men såg jag verkligen det exakta sekundslaget? Självklart! Det har jag även bildbevis på;

Det händer bara en gång under min livstid (troligtvis)... mäktigt!

Missade du det? Nästa gång blir 2111. Men då är man högst troligtvis ganska sliten eller rent av död. Sånt är livet. Nu kan man ju passa på att önska sig lite saker (det har jag bestämt då man såg detta klockslag live):

I det stora hela önskar jag mig att mänskligheten hittar en bra och fredlig lösning på problemet att vi är för många människor på jorden. Det blir ganska svårt att lösa, men jag har mina idéer. Kanske tar mig tid att berätta dem här lite senare..

Vi är för många på jorden... resurserna räcker inte till? Lösning?

Nästa önskan är självklart att min underbara Rachel får ett underbart lyckligt liv och att jag får dela det med henne så mycket som möjligt framöver. Det har varit en lång tid isär nu p.g.a. dessa språkstudier och möjlighet till att få klockren arbetslivserfarenhet på annan ort, men vi ser båda övervägande positivt på detta, så vägvalet över Düsseldorf är och kommer alltid vara motiverat.

Min underbara tjej . I ditt leende drunknar jag nästan av lycka ;)

Som kompensation/belöning för detta halvårs distansförhållande har vi bl.a. bestämt oss för att bo här & här över jullovet. Kan tyckas vara överdrivet, men varför då egentligen? Har man möjligheterna och vill så står jag fast vi tron att man ska fånga tillfällena och leva ut.

Om det bara är hälften så vackert som det ser ut på bilderna på officiella hemsidan så blir denna vita semestervecka riktigt bra.

Efter kyla kommer värme. I alla fall om Rachel & Karl får bestämma.

(För den nyfikne finns ännu fler inbjudande bilder, för den andra semesterveckan på gran Canaria, att klicka sig igenom här. Denna semestervecka blir lite mer av ett långskott, men vi tar med racercyklarna och hoppas därför kunna njuta både på hotellet, men även göra längre cykelturer, och därigenom uppleva mer av Gran Canaria).

Yeeeeah! Vi får också hänga med till Gran Canaria!

Självklart kommer vi också tillbringa tid med släkt och vänner i både Schweiz (Amriswil) och Sverige (Falun) också. Det hör ju julen till är är ett nästintill måste för både Rachel och mig själv.

En till icke materialistisk önskan är att Linda (Ambitiös klasskollega på Supply Chain Management, Chalmers) och jag hittar/söker/får ett bra examensarbete att göra till vårterminen!

Livsnjutarna, Linda & Karl, söker nu SCM-relaterat exjobb!

Nu över till det materialistiska önskandet (för i min värld få man passa på att önska sig nått om man ser på klockan vid speciella tillfällen, och nu var det ju så speciellt så nu vill jag önska mig till sman har önskat färdigt, så jag kör på...):

• Stipendium! (Pengar in, pengar ut...vi lever tyvärr i ett kapitalistiskt samhälle)
• Fotokamera! Vet inte riktigt vilken sort, men bra ska den vara, för jag har mycket fint att fotografera och dokumentera i mitt liv. finns ju en hel del att välja bland i (favorit) hemelektronik-butiken Dustinhomes sortiment.
  
• GoPro HD Hero 2 videokamera/-kameror (eventuellt 2 stycken så man kan filma i 3D eller filma från olika vinklar då det skulle önskas). Vore ballt.
• ETON-skjorta med extra lång ärm. Har svårt att hitta skjortor som passar mig då jag ju har aplånga armar och smal kropp i övrigt (vill ha "Slim fit", c:a strl. 40 och bra/skön kvalité...troligtvis finns bara enfärgade som passar mig). Tips på andra märken av bra och gärna lite mer unika skjortor, för den som vill klä sig stiligt, mottages gärna!
• Sitta å se på Vinterstudion på SVT Play imorgon på datorn härifrån Düsseldorf. Som jag har längtat.

...sen är jag faktiskt ganska nöjd....eller nöjd är jag ju ändå. Men ni förstår nog. Jag är ju bara student...eller just nu arbetar jag ju faktiskt...fast som "praktikant". Det går riktigt bra och jag utvecklas positivt varje dag. Erfarenhet är vad jag får på Sandvik Materials Technology, och tack vare språkstudierna som går parallellt, förbättrar jag min tyska från vecka till vecka.

På övrig tid har jag kul med klasskompisar, kollegor och njuter hemma i min fina lägenhet. inte långt kvar nu och tidens om kommer nu kommer gå väldigt fort. Varje helg är nu uppbokad, men det ser jag bara positivt på. De senaste höstveckorna har det även dykt upp ett behov hos många svenska vänner och bekanta av att införskaffa pannlampor, vilket jag självklart gärna hjälper till med (i den mån jag har tid). Är uppe i 37 st SSC-P7 LED pannlampor som klickats hem till lyckliga köpare runt om i vårt avlånga land...

Guide på Youtube, för den som vill ha eller redan köpt en pannlampa...

Nu ska jag sätta på ett album med Mando Diao (som bara blir bättre och bättre), söka spännande examensarbeten och inte minst njuta av livet. Man lever bara en gång, kom ihåg det så länge du kan.

Nytt kapitel

Tjenare igen! Lyckliga fästmannen Karl här. Eller "festmannen" kanske man skulle kunna säga just nu också, för jä-lar vilken klassfest jag arrangerade tillsammans med Helena Nilsson, i helgen. Det vart en minst sagt hedersvärd avslutning på mitt bästa skolår någonsin. Nu tänkte jag skriva av mig lite om detta och även hur den närmsta tiden framför mig ser ut. Ska nämligen till Düsseldorf, Tyskland, nu nästa halvår! Dags att vända kapitelblad alltså.

Året som gått har präglats av en ökad motivation i studier tack vare inträdet i Supply Chain Management. SCM, som är ett masterprogram på Chalmers var verkligen ett bra vägval och jag fick tidigt klart för mig både att mina klasskamrater var något utöver det vanliga och att jag trivdes inom studieområdet. Under året som har gått har jag klarat hela 9 stycken Chalmerskurser och alltså inte bara lyckats plugga 100% (7 kurser) utan även klara av de 2 kurserna jag hade efter mig sen kandidatåren (åk 1-3) på Industriell ekonomi. Det tål att upprepas, men det goda studieresultatet är mycke tack vare mina glada och inspirerande klasskamrater, men självklart även min fästmö Rachel som är så strukturerad och duktig så det räcker å blir över till mig också.

Vad är det då jag har läst?
Jo, jag har under året klarat av kurserna; Innovations ekonomi, Supply chain management (15 p), Freight transport systems, Idea evaluation and feasibility studies, Transformer och matematisk programvara, Management of physical distribution, Manufacturing and supply chain planning, Customer Relationships och Organizational Behavior! Så skönt å oj va mycket jag lärt mig. Känslan är härlig och för att utveckla lite så känner man sig nu verkligen som en person som har koll på vad Supply Chain Management och är beredd att gå in i företag och börja känna på verkligheten. Å det är ju precis vad jag tänker göra nu!

Har nämligen två glada nyheter;
Första nyheten är att jag blivit utvald att få sitta med i Starke Arvids styrelse! Det ska bli otroligt spännande, lärorikt och motiverande att få nya perspektiv och erfarenheter inom såväl produktion- som logistik industrin. Första styrelsemötet är redan nu imorgon så nu blir det till att stryka finbyxorna och skjortan, för att infinna sig i Ljungskile både psykiskt och fysiskt imorgon bitti. Återkommer med mer om detta då styrelsearbetet satt igång på riktigt.

Den andra nyheten är att jag blivit antagen till "Tyska i Praktiken" redan nu till halvåret som kommer och i korthet betyder det att jag nu under hösten kommer slå två flugor i en smäll. Jag tar alltså ett vägval över Düsseldorf närmare 6 månader för att dels lära mig flytande tyska och även få en dos med arbetslivserfarenhet. Detta tack vare det lysande upplägget på denna CSN-berättigade språkpraktik-utbildning som ges av Braheskolan (Visingsö) i samarbete med Internationella Skolan Düsseldorf (IS Düsseldorf).

Düsseldorf, en vacker stad där jag ska lära mig massa på tyska!

...men Rachel då?
Rachel är smickrad över att jag ska lära mig hennes modersmål på riktigt och hon unnar mig verkligen att få spännande arbetslivserfarenhet på köpet. Men självklart kommer det bli ett steg bakåt ifrån varandra att återigen tvingas ha ett distansförhållande. Men vi har bestämt oss och är det (för) jobbigt ibland så får vi lösa det på bästa möjliga sätt. Skype och helgbesök nån gång i månaden för nån av oss är ett måste. Vi planerar nu för att Rachel bor kvar på Örngatan så försöker vi hyra ut ett av rummen till någon annan lycklig, så om någon vet någon som letar bostad i Göteborg från mitten av augusti till nyår så är det bara hojta till! Hur som helst har både Rachel och jag gått på sommarlov nu och vi ser båda fram emot en semestervecka i Österrike/Schweiz med både träningsläger på spahotell och lugna dagar i Amriswil. Därefter (8 juni) flyger jag hem till Dalarna för att sommarjobba en månad (både hemma hos föräldrarna, men även uppe i vackra dalafjällen som huvudledare under Junior Camp Sälen!) och Rachel börjar samtidigt sitt sommarjobb i Zürich, Schweiz.

Rachel och Karl i Kråknäs, Falun, 2011.

Vi har även en till semestervecka att se fram emot och det blir i början av augusti då vi båda deltar i det omåttligt populära 6-dagars-tävlingarna i Flims-Laax, Schweiz. Alltid kul att få rejäla utmaningar och detta året går jag upp en klass från sist då jag sprang HAM (Herrar A Medel) och springer nu istället (Herrar A Lång). Det finns även en elitklass, men där har jag tyvärr inget att säga till om.

Swiss O-Week 2011...något att verkligen se fram emot!

Har satsat mycket på studierna sista tiden och träningen har blivit nedprioriterad, även om jag haft mina toppar under året vilket jag även bloggat om. Jo, förresten! Jag har gått med i ett team, där alla 8 deltagarna satsar mot att genomföra en Ironman under Kalmar Triathlon 2012! Rachel suckar och tycker jag är galen, men jag tror att just en sådan här morot (eller om det nu kan liknas med en piska) är precis vad jag behöver för att återigen bli aktivare och träna på bättre och mer regelbundet. Lite synd är ju samtidigt att jag precis i dagarna blivit tilldelad friidrottsbiljetter till OS för (troligtvis) exakt samma helg som denna Ironman-tävling kommer genomföras i början av augusti 2012.

vs

Innan jag vänder blad till nästa kapitel...
Avslutningsvis måste jag berätta mer om klassresan som betydde så mycket för mig och många andra i klassen på flera sätt. Vi har alla i klassen kämpat oss igenom en massa tuffa och utmanande tentaperioder och dessutom varit väldigt ambitiösa för att skapa så bra utformning på programmet (genom kontinuerlig kursutvärdering m.m.), men även genom att aktivt försöka ha en bra klassammanhållning. Tidigt under vårterminen kom det fram förslag om att hitta på en större klassresa nånstans. Först tänkte vi hitta fina sjöar att åka kanot på och övernatta vid någon fin strand. Men det är lättare sagt än gjort och då det gick upp för mig att Champions Leauge finalen skulle spelas samma helg som visade sig vara den enda möjliga helgen för att genomföra denna klassresa, så ställde jag snabbt in siktet på Marstrand. Jag har ju mina kontakter där...

Marstrand från den ljusa sidan. Söndag morgon bjöd på sol och bad!

...väl på plats i Marstrand så fick alla klasskamrater checka in i varsitt fint rum på Korvetten och de som anlände innan lunch fick avnjuta en underbart god och mättande Chicken Thai-buffé på intilliggande restaurangen Mama's! Efter lite lekar och sällskapsspel drog festligheterna igång med pizzabuffé på Högvakten och efterföljande underhållning framför storbilds-tv'n! Barcelona utklassade Manchester United och jag fick således inte sjunga "Glory, glory Man United" så många gånger som jag egentligen ville...

...efter matchen fortsatte festligheterna där vi bodde och på Mama's! Vilket drag! Vilken party-klass!!

Klassbild mitt under festligheterna! Party PARTY!!

Dagen efter var alla slitna, men riktigt glada. Vilken värdig avslutning efter ett mycket lyckat läsår! Extra stort tack till GKSS som hyrde ut boendet åt oss och I-styret och SCM-programmet som sponsrade med pizza-buffé respektive boendet denna helgen!

En oförglömligt krånglig resa

Sitter i Schweiz och skriver detta blogginlägg. Ett inlägg där jag i bästa möjliga mån kommer försöka beskriva en sorts resa som jag hoppas inte händer för ofta framöver...
Vissa säger ju att "målet är inte det viktiga, utan resan dit". Är beredd att hålla med, men ändå inte. Ibland vill man ju bara fram till målet i tid och skiter fullständigt i hur...

Rachel och jag är så kära i varann å kan inte dela på oss just nu. Av den anledningen tillbringar vi julveckan i Schweiz med hennes familj och förhoppningsvis en vintervecka över nyår i Idre fjäll. Dock har jag i och med den senaste flygresan, anledning att tvivla på om vi kommer lyckas ta oss hem..lyssna på detta.

Som studenter har man inte alltid möjlighet att unna sig taxi hit å dit, men när planet skulle flyga från Landvetter redan kl. 06.40 så slog vi på stort och bokade en taxi. till fredag morgon kl. 05.40. Upphämtade då blev vi, men taxichauffören var minst sagt bristfällig i sin körteknik och lämnade citat som: "Jag är så jättetrött nu, har kört hela natten, så detta känner jag verkligen blir min sista körning..." och "Oj oj oj va halt det är!?" medan han gungar fram och tillbaka i sidled på körbanan och sladdar till lite. Som taxiförare själv drar jag en djup suck och Rachel är inte ensam om att bli lite orolig under färden... Nåja, fram kom vi och 375 kr gick resan på.

Väl framme i Landvetter skyndar vi fram till check-in disken där det förvånansvärt nog inte var nån kö. Gött... vi letar fram passen och ler brett mot personalen vid lämna-bagage-disken. De kollar på oss och frågar; "Jaha, ni visste inte att denna resan är inställd?". Rachel och jag blir snabbt förtvivlade och förvisas till AirBerlin service-desk bakom oss... där det är 20 pers i kö. Anledningen till denna förtvivlan är framförallt att vi verkligen ville komma ner till Schweiz i tid eftersom det är stort 50-årskalas på kvällen där nere och födelsedagsinnehavaren är Rachels kära mamma Karin. Dessutom kändes det ju sjukt tråkigt att inte få reda på att flyget var inställt och att man då inte får vare sig mail eller sms om denna så viktiga information direkt på morgonen. Rachel hade kontrollerat att inga flyg var inställda sent på fredagskvällen innan. Efter några följdfrågor fick vi svaret att det var allvarligt och utbrett snökaos i norra Centraleuropa. Berlin var helt enkelt omöjligt att åka över just nu (på morgonen åtminstone).

Inställda flygförbindelser över Centraleuropa lagom till jul...

Nåja, nu gällde det att agera fort tänkte jag. Rachel ställer sig i den långa kön som, förståeligt nog, flöt fram långsammare än flytande sirap. Själv joggar jag bort till andra service-deskar.
SAS: "Inga platser över Köpenhamn till Zürich lediga, tyvärr."
Brussel Airline: "Jojo, vi har lediga platser med 06:55-planet, men i Business Class då... ...hmm...kostar 9000 kr per person."
Tanken att det hade underlättat att vara ekonomiskt oberoende var ofrånkomlig, men "Nej, det är tyvärr lite för dyrt", lämnade artigt min mun. "Jojo, men var det AirBerlin ni hade? Vi har avtal med dem. Ta med dig den här printen och fråga om de kan ersätta er med den resan", sa den artiga kvinnan hos Brussels Airline.

Sagt och gjort springer jag bort och tränger mig före i kön där Rachel nu står som 16:e person. Viftar med lappen och lämnar över den till en reseagent åt AirBerlin. Hon kollar snabbt på dem och säger kort att de minsann "...inte ersätter med andra företagsresor". Nähä... Både jag och Brussels Airline-kvinnan blir förvånade av det svaret som vi även fick när hon själv följde med en andra gång och frågade själv. Tiden att hinna med 06:55 planet över Bryssel var nu kört. Ännu värre var att vi sen...till slut, kom fram i kön och fick höra att vi hade två alternativ hos AirBerlin. Pengarna tillbaka eller ombokning till resan dagen efter på eftermiddagen(!). Shit va tråkigt... Fokus var nu att hitta en så billig resa som möjligt ner, helst till Zürich såklart, men kringliggande flygplatser skulle kunna funka. Alternativet att åka med AirBerlin ströks senare under dagen, så där begärde vi pengarna tillbaka istället.

Vi tog ett bord vid caféet och lustigt nog kommer min underbart glade å goa franske klasskompis Tony och håller oss sällskap. Han märker att jag är stressad och behöver lite energi, så han bjuder både mig och Rachel på kaffe och nybakad croissant. Klockan har redan sprungit iväg till 07.30 nu. Slänger upp datorn och börjar kolla runt. Hittar ett alternativ. Swiss Air direkt från Köpenhamn. Kontrollerar att det går tåg som passar... Smärtgrensen ligger nära 3000 kr och dessa biljetter ligger där omkring, men framförallt skulle vi ju i och med detta eftermiddags-flyg hinna ner i tid till festen! Bokade via telefon på direkten för att kontrollera att flyget verkligen skulle bli av, men framförallt för att kunna boka platser utan att behöva betala i förväg utan i Köpenhamn innan incheckning. Både Rachel och jag blir strålande glada och Rachel ringer sina föräldrar och berättar om detta. Samtidigt som hon gör det försöker jag boka Öresundståg från Göteborg till Kastrup (Köpenhamns flygplats). Precis när jag ska klicka på betala får jag ett sms, där det står att mitt flyg till Zürich 14.40 har ställts in. Avbryter Rachel och berättar om detta. Suck. Anledningen till varför det var inställt får vi först inte reda på, men ett tag senare framgår det att det tidigare flyget från Zürich var sent till Köpenhamn.

I förtvivlan, men ändå med fokus på vårt mål med dagen, promenerar jag bort till mina favoriter hos Brussels Airline (Hade först fått nej från någon som helst möjlighet att ta mig ner idag med SAS eller någon av deras närmaste partners). Service-mirakel som de är får de nu höra min snyfthistoria om hur det går för mig och min flickvän och någonstans i och med detta väcks en otrolig önskan att försöka hjälpa oss i dem båda två. De granskar sina datorskärmar och ringer några samtal, diskuterar med varandra och börjar trolla med siffror. Helt plötsligt har de hittat en ytterligare resa, även denna i Business-class men nu på eftermiddagen, mellan Göteborg och Zürich via Bryssel, för otroliga 3500 kr/person. Glädjen är total. Jag joggar bort till Rachel vid cafeét och berättar detta, får tummen upp och går tillbaka för att boka denna resa. Samtidigt som vi står å fyller i resenär-uppgifter kommer det ut ett fax inne hos kvinnorna. Innehållet är nästa bakslag: "Bryssels Airlines maskin mellan Göteborg och Bryssel på eftermiddagen kommer bli minst 1 timme försenat." ...konsekvens: Förbindelser till Zürich är i och med detta förlorad. Det blev tyvärr ingen bokning med Brussels Airline, men det bör understrykas att dessa visade överlägset bäst servicenivå, även för oss som student, trots att priserna ligger så mycket högre. Klockan är nu över 8 och trots att det är 10 timmar kvar till kalaset startar börjar det minst sagt se mörkt ut. Vårt mål är ju att kunna delta på 50-årsfesten nere i Schweiz...men skam den som ger sig...

Rachel hittar i samma veva en billig resa med direktflyg Köpenhamn-Zürich (15:20-17:00) med flygbolaget Cimber Sterling. 1700 kr/person. Lysande. Öresundståget går ju 09:42 så det skulle vi ju absolut kunna hinna! Vågar vi, är frågan? Går flygen från Köpenhamn? Vi kollar Kastrups hemsida och ser att det ser ut att rulla på förvånansvärt bra där ifrån... Vi försöker gå in och boka. Men va faaan. Det går inte att fylla i förnamn och efternamn på första resenären. Inmatningsfältet är låst och detta gäller för alla webbläsare. Helt omöjligt att få in en godkänd bokning. Efter 3-4 försök att komma till kundtjänst inser vi att de inte har öppet på helger. Vi kommer iaf inte fram på något sätt. I ett av inmatningsfälten står det dock en sak som tänder ett hopp. De frågar efter EuroBonus-nummer... Ahha! Cimber är alltså SAS-partner...(?)

Jag joggar bort till SAS och frågar om detta stämmer... "Näää, vi har inget samarbete med Cimber Sterling" säger kvinnan jag nu får prata med efter att ha tagit kölapp och stått i kö... "Men, hur kan det vara möjligt, när jag kan få SAS-bonus på deras resor?", undrar jag. "Hmm...jag ska kolla upp det", svarar SAS-kvinnan och går och pratar med sina kollegor. "Jo, jag kan visst skriva ut dokument för Cimber här också. Ja....men då kan vi ju försöka göra det. Jo, 2000 kr/person kostar det, men då måste ni betala här", fortsatt hon. Efter att ha slängt ett öga på klockan som nu närmade sig 9 insåg jag att det var nu eller aldrig. Ja, vi tar det sa jag och slängde fram VISA, kortet. "Nej du, det hade jag ju inte tillräckligt mycket pengar på.. Hmmm, ta mitt MasterCard (kreditkort) istället då". Kvinnan försökte få betalt, men det gick inte med kreditkort heller, varken mitt eller Rachels.. "Nähääää, vad gör vi nu då?", undrade jag. "Ja, ni kan ju betala kontant...", svarade kvinnan. Suck. Då missar jag ju försäkring som MasterCard ger annars. Jaja, jag och Rachel insåg att vi kör på detta och skulle det skita sig så får vi förhoppningsvis bättre service från SAS i Köpenhamn än vad vi fick från AirBerlin på Landvetter. Vi tog snabbt ut pengar och betalade nära 4000 kr kontant. Skyndade därefter till taxi för att hinna till Centralstationen. Kostade 400 kr. Sådana belopp svider för studenter, som ni säkert alla förstår. Nåja, jag fick nu en tanke som växte sig starkare och blev veklighet: Om jag nu bara berättar för tågkonduktörerna vad vi råkat ut för så kan vi förhoppningsvis få lifta med tåget gratis hela vägen till Kastrup.

Tåget rullar iväg i tid och allt känns till en början riktigt tryggt och bra. Vi har ju nu valt att hoppa på ett tåg som ska vara på plats på flygplatsen 13:13 och planet ska ju gå 15.20. Glada och med längtan inser vi sen när vi glider in i Skåne att snön trycker sig på och har redan lagt sig tjock på rälsen... Ett första stopp för "snöröjning" indikerar att vi inte kommer hålla tidtabellen. Tyvärr vad detta bara det första av totalt c.a 10 stop denna sista bit av vår tågfärd. Signalfel på växlar, kö med framförvarande tåg, byte av tåg och inväntande av tågmöten försenade oss mer än en timme totalt. Men vi hann till check-in med 20 minuters marginal. Väl inne vid gaten fick vi beskedet att flyget var 40 minuter försenat. Ny beräknad tid för avresa var nu alltså 16.00. Ett ljus i mörkret var dock att vi även här i Köpenhamn träffade på samma Tony, som vi tidigare träffat på Landvetter. Han mellanlandade här på sin väg till Paris. Efter hej då och god jul önskningar till honom så tog vi oss en bit mat på en restaurang. Eller för å tala sanning så satte vi oss på en restaurang med käkade medhavd matsäck och var sin french hot dog. Dyr flygplats-mat hade vi inte riktigt pengar över till nu som ni förstår.

I otålig väntan på boarding till flyget blev det ytterligare förseningar och strax efter 16.10 klev vi till slut på planet. Nu så, motorena var startade och Rachel och jag kunde äntligen pusta ut. Men mycket mer än så hann vi inte innan känslan blev förstärkt negativ igen. I flygplans-högtalarna fick vi nu höra på spräcklig danska att det blivit "ett tekniskt fel på planet och att flygmekaniker var på väg". Motorerna stängdes av och efter 10 minuter kom mekaniker. Kunde se allt ut från fönstret. Rachel var mycket orolig och hennes flygrädsla växer sig ju så klart starkare under dessa omständigheter. Dessutom kunde vi båda konstatera att vi skulle missa inledningen på 50-årsfesten i Amriswil och troligtvis bli ungefär 1-1½ timme försenade, om vi bara kunde komma iväg snart. Lagningen av planet gick snabbt och eftersom jag sitter här nu och skriver detta inlägg så gjorde det uppenbarligen ett godkänt jobb. Tyvärr var det 20 minuters ytterligare väntetid nu för att få en ledig "start-tid". Men sen var vi på väg och hädanefter gick allt som smort.

Väl uppe i luften flög vi över snökaoset...

I Schweiz fungerar det mesta som har med tid och logistik att göra... Vi fick bagaget på under 5 minuter, kunde precis slänga oss på tåget till Amriswil (hann till och med köpa biljetter) och blev upphämtade vid Amriswil tågstation av Roman (Rachels storasyster Sibylles pojkvän). Noterbart här är att tåget var 20 sekunder före utlovad ankomsttid i Amriswil. Schweizarna kan verkligen det här med urverk, tid och inte minst tidskvalitativ-logistik som tidigare sagt. Väl framme på festen fick vi ett kärt och varmt mottagande av alla som var där och inte minst Rachels närmaste familjemedlemmar. På borden var det uppdukat med Fondue av alla dess sorter och jag kan lova att det smakade fantastiskt gott. Detta, i kombination med otroligt trevliga människor, gott vin, Grappa-snaps och underhållning, gjorde denna afton till en otroligt efterlängtad festkväll! Så skönt att vi hann ner och ja, det var värt varenda extra krona!

Som sagt tidigare: Ibland är det inte resan som är det viktiga, utan målet väl framme!!
Vi kom fram 10 timmar senare till vårt mål än vad vid från början planerat, men tack vare våra beslutsamhet, tålamod och tur i oturen så klarade vi det. Det tar vi med oss och är mycket nöjda för. Nu hoppas vi innerligt att flyget hem till Sverige går som planerat på kvällen den 26:e, för där har vi inte samma buffert-tid för att kunna ta oss vidare upp till Idre på ett smidigt sätt.

Ha det bra och ta det lugnt nu allihopa(!), för så ska jag ha det i Schweiz nu! För mig har jullovet precis startat!

Auf wiedersehen!

Vilken sommar!

Jag har hur mycket som helst att skriva av mig om gällande sommaren som varit och även sommarentiden som är kvar. Har på tok för mycket att berätta om sommarjobbet som lägerchef på Konfa2010, men även dagarna i Dalarna då jag bl.a. arrangerade en ultrasprint hemma hos och på mamma och pappas nya tomt, men framförallt massor från semesterveckorna i Schweiz. Väntar därför tills jag har tid och lust att sätta mig ner och dela med mig av massa skoj i text-, video-, och bildform här på bloggen tills långt senare. Just nu sitter jag uppe på ett bergshotell i området Wallis (stor dal + berg i Alperna) i mitten av Schweiz. Riederalp heter byn här. Har nämligen lurat med mig mina föräldrar till Schweiz för att delta i både Tour-O-Swiss och Veteran-VM (det sista är det bara pappa som deltar i). Vi har det (tillsammans med 249 andra lyckliga deltagare på touren denna veckan) hur bra som helst och får uppleva så mycket spännande och vackert.

På förmiddagen idag var det sista officiella orienterings tävlingen och den gick uppe på 2065-2340 meters höjd. Själv hade jag 8,3 km och jag ser verkligen fram emot att få lägga ut denna sista etapp i mitt digitala kartarkiv. Kan ge en liten aptitretare genom att lägga ut gps-rutten som den såg ut i QuickRoute på blankt underlag.

Naturlig tempoväxling och bra orientering! More to come... =)

De första två etapperna (en stads-OL med sprintkaraktär, men medeldistans, och en sprint i Apenzell, ligger redan arkiverat (http://karltiselius.se/kartor/) då jag självklart springer med gps för att utvecklas ytterligare som orienterare. Nu även med pulsband för att se på vart och när jag presterar eller inte presterar fysiskt bra under tävlingarna. Pappa kutar på bra, men tycker orienteringen här är riktigt klurig, så ännu väntar vi på att han ska gå under 10 min/km och ta en seger i H65-klassen.. Vi tror dock båda att han kommer få koll på både kontrolltagning och rätt tempoväxling inför Veteran-VM som börjar på lördag. Kanske inte seger då redan, men siktet har både han som deltagare och jag som coach inställt på A- eller åtminstone B-final på sprinten eller lången.

Nu ska jag gå till Wellness-center och unna mig en spa-behandling, jacuzzi och troligtiv lite bastu. Hoppas ni alla har det bra på er semester! Välkommen åter då jag lyckats komma åt en scanner så jag kan lägga ut de sista kartorna också och sen inte minst hinna sätta mig ner och skriva av mig allt som hänt sen sommaren började.

Auf Wiedersehen!

Sommarhälsningar från Schweiz

Schweiz är verkligen ett land som ligger långt upp i min "favoritländer"-lista. 26 grader sol varje dag. God mat och fantastisk natur. Lägg där till en favorit-tjej och hennes härliga familj. Livet leker.

Den 30:e maj landade Rachel och jag i Zürich. Skönt att komma bort från studentklimatet i Göteborg och få lite efterlängtat sommarlov. Kanske inte helt och hållet ledigt från allt...nä, jag har ju ett OL-konfirmationsläger att styra upp i år också tillsammans med massa andra lägerledare. Förberedelserna med OL-aktiviteterna har gått helt okej och det känns skönt att vara förberedd. Just nu fortsätter jag alltså förberedelsearbetet på distans. Mest handlar det för mig om att organisera ledar-resurserna och delegera frihet och ansvar till mina "OL-ledare". Att vara chef är verkligen kul och speciellt när de jag utövar mitt chefskap på tycker det har roliga och stimulerande arbetsuppgifter dem också.

Här i Schweiz blir det mest träning, slappa, äta gott, kolla på TV, jobba med konfaläger-förberedelser och bara tillbringa sommartid med flickvännen och hennes familj. Här har ni lite bilder från veckan som gått och förhoppningsvis kommer det sen även ut lite bilder från Lamora, Frankrike(!) där vi i helgen springer stora tävlingar (inte minst på söndag då det är Schweiziska mästerskapen i stafett). Kartor, banor och vägval ligger troget ute i mitt digitala kartarkiv för den vägvalsanalytiske OL-fanatikern. Ciao!

Here we go!

.

Efter att ha varit sjuk i 55(!!) dagar i sträck (sen början av december) så är jag nu äntligen på benen och har börjat träna kontinuerligt. Allt började med liten förkylning som sen blev till en influensa efter ett helgträningsläger (som jag inte borde deltagit på), fortsatte med kraftig rethosta som förvandlades till lunginflamation och till sist hade jag nog kronisk bronkit-hosta... För att göra en lång historia kort kan man förklara det med att det var en jävla skit-period.

Som tur var hade jag Rachel och två goa veckor i Schweiz som muntrade upp. Det var faktiskt även där som jag till slut äntligen fick rätt penicillin som gjorde mig fri från dessa medeltids-dödssjukdomar. Puuuh...

Hann med tre fina dagar uppe på alpsluttningarna!

...och dessutom lyckades jag helt plötsligt "äta upp" mig 5 tunga men väl värda kilon. Vad gör man inte för en bit nybakat bröd Schweizerost, mört kött, riktig choklad eller rent av rinnande fondue i munnen. Gaaaah, vad jag ville bli frisk och äta ännu mer, men jag måste försöka behärska mig. Mat kan mycket väl bli min död.

Rachel och Karl sitter i fina restaurangen och väntar på käk. Älpmaccaroni bitte!

Innan jul hann jag med ett trevligt besök i Falun där mamma och pappa nu är 95% klara med det nya huset! Vi kunde fira en riktigt god jul där vilket verkligen var trevligt om än lite hostigt...

Familjekort vid hästhagen, utanför föräldrarnas nya hus.

Så här sitter jag nu frisk som en nötkärna ("peppar peppar...") och ser ljust på framtiden. Extra kul är att Rachel och jag äntligen ska flytta till en större lägenhet. Tålamodet på att hoppas kunna byta upp sig i trapphuset tog slut, men vi tror oss ha hittat en riktig vinstlott då vi nu vid månadsskiftet drar flyttlasset till Örngatan 1F...i Mölndal! Dock ett litet kängruskutt från gränsen till Göteborg. På tal om kängurus har syrran flyttat ner tillfälligt till Australien. Läs mer om hennes äventyr som utbytesstudent på hennes blogg: evaiunderlandet.wordpress.com! (Om ni har tid tycker jag även att ni ska spana in hennes pojkväns, Gustaf Goth, sköna blogg från hans utlandsstudier i Toronto: gustafgoeskanadensare.wordpress.com)

Lillasyster gör som sin bloggidol Blondinbella: bloggar!

Då Rachel och jag ska flytta blev det snabba ryck med planerna på hur det ska se ut i vår nästa lägenhet. Rachel som har en grym inrednings-talang smider planer för en stor skön soffa i vardagsrummet och skrivbordsytor i både där och i sovrummet! Ska bli riktigt gött att äntligen få sträcka ut och bilder utlovas inom kort!

Klubbkompisarna, några stycken i alla fall, tog traditionsenligt flyget ner till sydvästra kontinenten för att sträcka ut på ett annat sätt. Snabblöpt terräng i härliga plusgrader är glädje för själen. Jag känner att jag saknar något och tror att jag kommer ångra att jag inte drog ner en vecka till värmen... Se bilder och blogg som Lina Strand knappar på tangentbordet till på: gmok.blogg.se


OS är i full fart! Får gåshud ena dagen och sätter tungan i halsen av fasa andra dagen. Underbart var ju att se både Kalla och Ferry dominera och vinna rättvisa guld! De är så sympatiska och härliga människor och de är de verkligen värda. Sen det hemska med Anja Pärssons krasch nu. Det såg inte vackert ut och vilken jävla tävling. Folk kunde ju dö, inte minst fartgalne Anja... Jaja, hon kommer förhoppningsvis tillbaka snabbt.

Charlotte Kalla och Björn Ferry! Vilka snygga och snabba stjärnor!

Angående OS så stör jag mig nå grymt på de undermåliga live-kommentatorerna på SVT. Det är nästan så man slår över till Eurosport istället...men då saknar man ju ändå den äkta svenska vintersport-känslan. Men shit, ut med Ulfbåge iaf, han kan ju varken se eller analysera korrekt. Jaja, lätt att sitta å vara besserwisser framför TV'n. Sitter ju och granskar OS och mycket annat som sänds på TV i HD och inte på vilken TV som helst. En Samsung LED (7-serien) på 46" fick ersätta min tidigare hemmabio. Hade inte råd med surroundljud så det inbyggda i denna TV får räcka tills vidare, å det gör det faktiskt riktigt förvånansvärt bra! Är grymt nöjd med denna super-TV, men även iPhone som jag till slut inte kunde stå emot att binda upp mig på.

Liten lägenhet kräver extra platt TV.....

Nu ska jag beskona er mera prylsnack och istället lova att satsa vidare på mina studier, min flickvän och ett hälsosamt leverne. Vasaloppet om 3 veckor...men...ska jag åka? I så fall blir det för 8:e gången, men då jag var så sjuk så länge och har så mycket i skolan nu så blir det nog ingen start. Kanske blir det att se Vasaloppet från soffan istället i den nya lägenheten. Återkommer om när det blir inflyttningsfest! Stay tuned...