Sunday 19 December 2010

En oförglömligt krånglig resa

Sitter i Schweiz och skriver detta blogginlägg. Ett inlägg där jag i bästa möjliga mån kommer försöka beskriva en sorts resa som jag hoppas inte händer för ofta framöver...
Vissa säger ju att "målet är inte det viktiga, utan resan dit". Är beredd att hålla med, men ändå inte. Ibland vill man ju bara fram till målet i tid och skiter fullständigt i hur...

Rachel och jag är så kära i varann å kan inte dela på oss just nu. Av den anledningen tillbringar vi julveckan i Schweiz med hennes familj och förhoppningsvis en vintervecka över nyår i Idre fjäll. Dock har jag i och med den senaste flygresan, anledning att tvivla på om vi kommer lyckas ta oss hem..lyssna på detta.

Som studenter har man inte alltid möjlighet att unna sig taxi hit å dit, men när planet skulle flyga från Landvetter redan kl. 06.40 så slog vi på stort och bokade en taxi. till fredag morgon kl. 05.40. Upphämtade då blev vi, men taxichauffören var minst sagt bristfällig i sin körteknik och lämnade citat som: "Jag är så jättetrött nu, har kört hela natten, så detta känner jag verkligen blir min sista körning..." och "Oj oj oj va halt det är!?" medan han gungar fram och tillbaka i sidled på körbanan och sladdar till lite. Som taxiförare själv drar jag en djup suck och Rachel är inte ensam om att bli lite orolig under färden... Nåja, fram kom vi och 375 kr gick resan på.

Väl framme i Landvetter skyndar vi fram till check-in disken där det förvånansvärt nog inte var nån kö. Gött... vi letar fram passen och ler brett mot personalen vid lämna-bagage-disken. De kollar på oss och frågar; "Jaha, ni visste inte att denna resan är inställd?". Rachel och jag blir snabbt förtvivlade och förvisas till AirBerlin service-desk bakom oss... där det är 20 pers i kö. Anledningen till denna förtvivlan är framförallt att vi verkligen ville komma ner till Schweiz i tid eftersom det är stort 50-årskalas på kvällen där nere och födelsedagsinnehavaren är Rachels kära mamma Karin. Dessutom kändes det ju sjukt tråkigt att inte få reda på att flyget var inställt och att man då inte får vare sig mail eller sms om denna så viktiga information direkt på morgonen. Rachel hade kontrollerat att inga flyg var inställda sent på fredagskvällen innan. Efter några följdfrågor fick vi svaret att det var allvarligt och utbrett snökaos i norra Centraleuropa. Berlin var helt enkelt omöjligt att åka över just nu (på morgonen åtminstone).

Inställda flygförbindelser över Centraleuropa lagom till jul...

Nåja, nu gällde det att agera fort tänkte jag. Rachel ställer sig i den långa kön som, förståeligt nog, flöt fram långsammare än flytande sirap. Själv joggar jag bort till andra service-deskar.
SAS: "Inga platser över Köpenhamn till Zürich lediga, tyvärr."
Brussel Airline: "Jojo, vi har lediga platser med 06:55-planet, men i Business Class då... ...hmm...kostar 9000 kr per person."
Tanken att det hade underlättat att vara ekonomiskt oberoende var ofrånkomlig, men "Nej, det är tyvärr lite för dyrt", lämnade artigt min mun. "Jojo, men var det AirBerlin ni hade? Vi har avtal med dem. Ta med dig den här printen och fråga om de kan ersätta er med den resan", sa den artiga kvinnan hos Brussels Airline.

Sagt och gjort springer jag bort och tränger mig före i kön där Rachel nu står som 16:e person. Viftar med lappen och lämnar över den till en reseagent åt AirBerlin. Hon kollar snabbt på dem och säger kort att de minsann "...inte ersätter med andra företagsresor". Nähä... Både jag och Brussels Airline-kvinnan blir förvånade av det svaret som vi även fick när hon själv följde med en andra gång och frågade själv. Tiden att hinna med 06:55 planet över Bryssel var nu kört. Ännu värre var att vi sen...till slut, kom fram i kön och fick höra att vi hade två alternativ hos AirBerlin. Pengarna tillbaka eller ombokning till resan dagen efter på eftermiddagen(!). Shit va tråkigt... Fokus var nu att hitta en så billig resa som möjligt ner, helst till Zürich såklart, men kringliggande flygplatser skulle kunna funka. Alternativet att åka med AirBerlin ströks senare under dagen, så där begärde vi pengarna tillbaka istället.

Vi tog ett bord vid caféet och lustigt nog kommer min underbart glade å goa franske klasskompis Tony och håller oss sällskap. Han märker att jag är stressad och behöver lite energi, så han bjuder både mig och Rachel på kaffe och nybakad croissant. Klockan har redan sprungit iväg till 07.30 nu. Slänger upp datorn och börjar kolla runt. Hittar ett alternativ. Swiss Air direkt från Köpenhamn. Kontrollerar att det går tåg som passar... Smärtgrensen ligger nära 3000 kr och dessa biljetter ligger där omkring, men framförallt skulle vi ju i och med detta eftermiddags-flyg hinna ner i tid till festen! Bokade via telefon på direkten för att kontrollera att flyget verkligen skulle bli av, men framförallt för att kunna boka platser utan att behöva betala i förväg utan i Köpenhamn innan incheckning. Både Rachel och jag blir strålande glada och Rachel ringer sina föräldrar och berättar om detta. Samtidigt som hon gör det försöker jag boka Öresundståg från Göteborg till Kastrup (Köpenhamns flygplats). Precis när jag ska klicka på betala får jag ett sms, där det står att mitt flyg till Zürich 14.40 har ställts in. Avbryter Rachel och berättar om detta. Suck. Anledningen till varför det var inställt får vi först inte reda på, men ett tag senare framgår det att det tidigare flyget från Zürich var sent till Köpenhamn.

I förtvivlan, men ändå med fokus på vårt mål med dagen, promenerar jag bort till mina favoriter hos Brussels Airline (Hade först fått nej från någon som helst möjlighet att ta mig ner idag med SAS eller någon av deras närmaste partners). Service-mirakel som de är får de nu höra min snyfthistoria om hur det går för mig och min flickvän och någonstans i och med detta väcks en otrolig önskan att försöka hjälpa oss i dem båda två. De granskar sina datorskärmar och ringer några samtal, diskuterar med varandra och börjar trolla med siffror. Helt plötsligt har de hittat en ytterligare resa, även denna i Business-class men nu på eftermiddagen, mellan Göteborg och Zürich via Bryssel, för otroliga 3500 kr/person. Glädjen är total. Jag joggar bort till Rachel vid cafeét och berättar detta, får tummen upp och går tillbaka för att boka denna resa. Samtidigt som vi står å fyller i resenär-uppgifter kommer det ut ett fax inne hos kvinnorna. Innehållet är nästa bakslag: "Bryssels Airlines maskin mellan Göteborg och Bryssel på eftermiddagen kommer bli minst 1 timme försenat." ...konsekvens: Förbindelser till Zürich är i och med detta förlorad. Det blev tyvärr ingen bokning med Brussels Airline, men det bör understrykas att dessa visade överlägset bäst servicenivå, även för oss som student, trots att priserna ligger så mycket högre. Klockan är nu över 8 och trots att det är 10 timmar kvar till kalaset startar börjar det minst sagt se mörkt ut. Vårt mål är ju att kunna delta på 50-årsfesten nere i Schweiz...men skam den som ger sig...

Rachel hittar i samma veva en billig resa med direktflyg Köpenhamn-Zürich (15:20-17:00) med flygbolaget Cimber Sterling. 1700 kr/person. Lysande. Öresundståget går ju 09:42 så det skulle vi ju absolut kunna hinna! Vågar vi, är frågan? Går flygen från Köpenhamn? Vi kollar Kastrups hemsida och ser att det ser ut att rulla på förvånansvärt bra där ifrån... Vi försöker gå in och boka. Men va faaan. Det går inte att fylla i förnamn och efternamn på första resenären. Inmatningsfältet är låst och detta gäller för alla webbläsare. Helt omöjligt att få in en godkänd bokning. Efter 3-4 försök att komma till kundtjänst inser vi att de inte har öppet på helger. Vi kommer iaf inte fram på något sätt. I ett av inmatningsfälten står det dock en sak som tänder ett hopp. De frågar efter EuroBonus-nummer... Ahha! Cimber är alltså SAS-partner...(?)

Jag joggar bort till SAS och frågar om detta stämmer... "Näää, vi har inget samarbete med Cimber Sterling" säger kvinnan jag nu får prata med efter att ha tagit kölapp och stått i kö... "Men, hur kan det vara möjligt, när jag kan få SAS-bonus på deras resor?", undrar jag. "Hmm...jag ska kolla upp det", svarar SAS-kvinnan och går och pratar med sina kollegor. "Jo, jag kan visst skriva ut dokument för Cimber här också. Ja....men då kan vi ju försöka göra det. Jo, 2000 kr/person kostar det, men då måste ni betala här", fortsatt hon. Efter att ha slängt ett öga på klockan som nu närmade sig 9 insåg jag att det var nu eller aldrig. Ja, vi tar det sa jag och slängde fram VISA, kortet. "Nej du, det hade jag ju inte tillräckligt mycket pengar på.. Hmmm, ta mitt MasterCard (kreditkort) istället då". Kvinnan försökte få betalt, men det gick inte med kreditkort heller, varken mitt eller Rachels.. "Nähääää, vad gör vi nu då?", undrade jag. "Ja, ni kan ju betala kontant...", svarade kvinnan. Suck. Då missar jag ju försäkring som MasterCard ger annars. Jaja, jag och Rachel insåg att vi kör på detta och skulle det skita sig så får vi förhoppningsvis bättre service från SAS i Köpenhamn än vad vi fick från AirBerlin på Landvetter. Vi tog snabbt ut pengar och betalade nära 4000 kr kontant. Skyndade därefter till taxi för att hinna till Centralstationen. Kostade 400 kr. Sådana belopp svider för studenter, som ni säkert alla förstår. Nåja, jag fick nu en tanke som växte sig starkare och blev veklighet: Om jag nu bara berättar för tågkonduktörerna vad vi råkat ut för så kan vi förhoppningsvis få lifta med tåget gratis hela vägen till Kastrup.

Tåget rullar iväg i tid och allt känns till en början riktigt tryggt och bra. Vi har ju nu valt att hoppa på ett tåg som ska vara på plats på flygplatsen 13:13 och planet ska ju gå 15.20. Glada och med längtan inser vi sen när vi glider in i Skåne att snön trycker sig på och har redan lagt sig tjock på rälsen... Ett första stopp för "snöröjning" indikerar att vi inte kommer hålla tidtabellen. Tyvärr vad detta bara det första av totalt c.a 10 stop denna sista bit av vår tågfärd. Signalfel på växlar, kö med framförvarande tåg, byte av tåg och inväntande av tågmöten försenade oss mer än en timme totalt. Men vi hann till check-in med 20 minuters marginal. Väl inne vid gaten fick vi beskedet att flyget var 40 minuter försenat. Ny beräknad tid för avresa var nu alltså 16.00. Ett ljus i mörkret var dock att vi även här i Köpenhamn träffade på samma Tony, som vi tidigare träffat på Landvetter. Han mellanlandade här på sin väg till Paris. Efter hej då och god jul önskningar till honom så tog vi oss en bit mat på en restaurang. Eller för å tala sanning så satte vi oss på en restaurang med käkade medhavd matsäck och var sin french hot dog. Dyr flygplats-mat hade vi inte riktigt pengar över till nu som ni förstår.

I otålig väntan på boarding till flyget blev det ytterligare förseningar och strax efter 16.10 klev vi till slut på planet. Nu så, motorena var startade och Rachel och jag kunde äntligen pusta ut. Men mycket mer än så hann vi inte innan känslan blev förstärkt negativ igen. I flygplans-högtalarna fick vi nu höra på spräcklig danska att det blivit "ett tekniskt fel på planet och att flygmekaniker var på väg". Motorerna stängdes av och efter 10 minuter kom mekaniker. Kunde se allt ut från fönstret. Rachel var mycket orolig och hennes flygrädsla växer sig ju så klart starkare under dessa omständigheter. Dessutom kunde vi båda konstatera att vi skulle missa inledningen på 50-årsfesten i Amriswil och troligtvis bli ungefär 1-1½ timme försenade, om vi bara kunde komma iväg snart. Lagningen av planet gick snabbt och eftersom jag sitter här nu och skriver detta inlägg så gjorde det uppenbarligen ett godkänt jobb. Tyvärr var det 20 minuters ytterligare väntetid nu för att få en ledig "start-tid". Men sen var vi på väg och hädanefter gick allt som smort.

Väl uppe i luften flög vi över snökaoset...

I Schweiz fungerar det mesta som har med tid och logistik att göra... Vi fick bagaget på under 5 minuter, kunde precis slänga oss på tåget till Amriswil (hann till och med köpa biljetter) och blev upphämtade vid Amriswil tågstation av Roman (Rachels storasyster Sibylles pojkvän). Noterbart här är att tåget var 20 sekunder före utlovad ankomsttid i Amriswil. Schweizarna kan verkligen det här med urverk, tid och inte minst tidskvalitativ-logistik som tidigare sagt. Väl framme på festen fick vi ett kärt och varmt mottagande av alla som var där och inte minst Rachels närmaste familjemedlemmar. På borden var det uppdukat med Fondue av alla dess sorter och jag kan lova att det smakade fantastiskt gott. Detta, i kombination med otroligt trevliga människor, gott vin, Grappa-snaps och underhållning, gjorde denna afton till en otroligt efterlängtad festkväll! Så skönt att vi hann ner och ja, det var värt varenda extra krona!

Som sagt tidigare: Ibland är det inte resan som är det viktiga, utan målet väl framme!!
Vi kom fram 10 timmar senare till vårt mål än vad vid från början planerat, men tack vare våra beslutsamhet, tålamod och tur i oturen så klarade vi det. Det tar vi med oss och är mycket nöjda för. Nu hoppas vi innerligt att flyget hem till Sverige går som planerat på kvällen den 26:e, för där har vi inte samma buffert-tid för att kunna ta oss vidare upp till Idre på ett smidigt sätt.

Ha det bra och ta det lugnt nu allihopa(!), för så ska jag ha det i Schweiz nu! För mig har jullovet precis startat!

Auf wiedersehen!

Thursday 14 October 2010

NSM eller inte?

Känner mig lite kluven gällande Nordiska Studentmästerskapen (Orientering) i mitten av november. Ska jag anmäla mig eller inte? Kallt å jävligt brukar det vara vädermässigt, men i tidigare/vanliga fall mycket OL-vänner som tillsammans med rikliga mängder alkohol värmer upp tillvaron. Intresset för alkoholkonsumtion på fest har dock svalnat i och med att man nu har det stadigt med flickvän å inte partar fullt ös längre, likt en sökande (läs: kåt) singelkille med skulle göra. Alkohol är dessutom inte bra för satsande idrottare, eller som min tränare på idrotts/OL-gymnasiet; Jack Björnsen kort och gott uttryckte det: "Det finns en gräns; å den är noll". vi skrattade åt uttrycket förut, men vid närmare eftertanke nu så är det i mångt och mycket helt rätt fokuserat från en elitidrottare på idrottsgymnasium med landslag som målsättning. Detta återkopplar verkligen till mitt gigantiska och mycket utredande tidigare inlägg (som jag skrev dagen innan här) gällande fokus i livet och målställningen som saknades för mig.

Nåja, åter till frågan. Alternativet till att delta är att inte delta. Då skulle man kunna stanna hemma, plugga lite på helgdagarna, träna goa pass och kolla på en film eller två. Dessutom skulle man ju kunna komma på någonting helt annat med tjejen eller kanske ännu bättre haka på nån klasskompis på nått skoj. Men vad är roligare än socialt tjafs och orientering kombinerat egentligen? Mjo, ser man på schemat (saxat från NSM's hemsida) så ser det ju riktigt skoj ut och i så fall skulle det ju vara ett gäng orienterare från Chalmers OL som åker upp för att delta på detta;

    Fredag:
  • Tävling: Nattsprint
  • Nöje: OL-pub
    Lördag:
  • Tävling: Långdistans
  • Nöje: Bankett
    Söndag:
  • Tävling: Stafett
Målet då skulle vara att (faktiskt) komma topp 10 på nattsprinten (trots att jag är relativt otränad), träna på att ha riktigt kul i både skog och socialt. Självklart skulle detta betyda att jag helgen innan ser till att ha pluggat och gjort mig värd att ta "ledigt". Något jag inte nämnt tidigare är att jag parallellt med 100% masterstudier på Chalmers faktiskt pluggar 25% tyska på distans från Dalarna också. Mitt långsiktiga mål enligt slutpläderingen i mitt senaste inlägg är ju att kunna skaffa ett jobb i Zürich (i Schweiz). Ett plus om inte krav är ju då att kunna det lokala språket, även om nog engelskan är det officiella språket inom många företag jag kommer kunna jobba inom.

Nåja, tyskan ligger trots allt bara 4:a på min prioriteringslista har jag kommit fram till. Först ligger studier på Chalmers, sen träning för att vara vältränad och må bra och sen på 3:e plats övriga bonussysslor så som att just lära sig tyska, blogga, 'inreda' lägenheten, kolla på teknikprylar, kolla på film eller sortera gamla fotografier. För att återigen återgå till mina ansträngningar om att bestämma mig för ett svar på grundfrågan i detta inlägg så är det ju en fråga om prioritering och fokus. Har ett dygn på mig att fundera. Påverka mig gärna hit eller dit.

Nu ska jag fortsätta plugga och sen åka backintervaller på rullskidor med brorsan Peter m.fl.! Solen skiner i Göteborg! Fånga dagen!

Wednesday 13 October 2010

Har äntligen accepterat mitt andra hem!

.
Sitter som så ofta tidigare på Chalmers Biblioteket. Är man uppe tidigt, å hänger på låset (läs: kl 08.00) *gäsp*, så kan man hinna få ett ljudisolerat grupp rum i "tysta rummet". Det är ju höjden av lycka har jag insett. Så sjukt optimalt helt enkelt. Här inne kan man breda ut sig (finns gott om plats) och göra vad man vill utan att störa några utanför (men samtidigt inte heller störas av några ljud utifrån). Jag trivs bra här i vad jag nu kan kalla mitt andra hem.

På dagens schema står det plugg, seminarium, plugg, träning och tidigt i säng. Jargongen är tydlig. Jag ville vara, jag har inte varit det tidigare, men nu är jag; Chalmerist. Jag lever ett mer seriöst studentliv än tidigare, mycket till grund av ökad motivation, men även av ren insikt att jag får mest gjort om jag verkligen går upp tidigt. Så nu sitter jag här å är produktiv. I samma veva vill jag skriva av mig lite om vad som hänt under de senaste två månaderna för att uppdatera den nyfikne.

Studierna började vid månadsskiftet augusti/september. Registrering, första möte med ny klass och massor av nya intryck. Nej, jag har inte hoppat av, bytt skola och program eller dylikt, jag är nu framme vid det som kallar masterprogrammet på Chalmers. Japp! Du hörde rätt. Karl den sege jäveln har äntligen börjat "4:an"!

Då de tre studieåren på Industriell ekonomi genomförts utspritt över 6 år(!) äntligen är avklarade, men undantaget två kurser som jag har efter mig och ska tenta av till jullovet hade jag tänkt, så klampar man nu upp ett steg och i den internationella akademiska världen. "Master degree of Science" är den akademiska övergripande titeln och det jag valt att utbilda mig inom för att bli civilingenjör är "Supply Chain Management". Mer info om mitt masterprogram för den ytterligare nyfikne på: denna länk om SCM, info om MSc eller varför inte bara surfa vidare fritt själv från Chalmers startsida.

Många frågar mig vad jag gör och varför jag fortfarande pluggar. Svaret är enkelt, men det tog ett tag innan jag kom på det. Allting börjar med att jag nångång under min tidiga gymnasietid fick en nästintill tvångstanke att spänna bågen, sikta högt med studierna och satsa på en utbildning inom Industriell Ekonomi på Chalmers. Blotta tanken att plugga detta program som lät så mycket "VD-linje" och ledarskap inom företagsamhet var motiverande nog egentligen. Att jag hade haft lätt för skolan under mina tidigare 9 år i grundskola och högstadium gjorde beslutet ännu mer motiverat. För en sak var säker. Det krävdes höga gymnasiebetyg för att komma in.

Med 315 poäng från högstadiet och toppbetyg i alla tekniska ämnen, valde jag naturprogrammet på Orienteringsgymnasiet i Sandviken som jag så glädjande kom in på. 3 underbara år med kvalitativa träningar/läger och tävlingar, roligt och utforskande ungkarlsliv och inte minst likasinnade kamrater som jag till och med delade bostad med. Vi levde i en drömvärld! Något som för många bara följde med var tvånget att studera samtidigt. De flesta kamrater hade målsättningar, men få hade det inom studierna. Vi elitorienterare hade alla målsättningar inom orientering och vissa har nu på senare dar lyckats behålla dessa och förverkliga drömmar om landslag och framgång. All heder. Jag hade dock, parallellt med målet om att vara "hyffsat snabb och tekniskt bästa orienteraren" målet att komma in på Industriell ekonomi. Jag tog studierna på ett större allvar, "respekterade" lärarna (alltså var trevlig och intresserad, vilket vissa kallar för fjäskning eller rent av rövslickeri), pluggade hårt i ettan och delvis tvåan och gled därför med bra rykte igenom trean även där med bra betyg (19.27). Erkänner själv att jag i ettan gjorde såväl läxor som var med på föreläsningarna, i tvåan var jag med på föreläsningar men gjorde inga läxor vad jag kan minnas och att det i trean av logisk anledning började komma in mer tjejer i bilden, festande, såväl som datorspelande (tyvärr) och även en kaxig attityd och något omotiverad känsla (skoltrött?) mot skolan som gjorde slog av på ambitionsnivåerna i skolan och bara var med på föreläsningar av betydelse och gjorde vad som krävdes för högt betyg på proven. Tanken slog mig ofta "jag är ju ändå bäst i klassen".

Med ett betyg på "bara" 19.27, år 2003, så missade jag intagning på I-linjen (ovan nämnd som Industriell ekonomi) med minsta lilla marginal. Var reserv, men ingen lämnade plats åt mig, så jag som godan tro på att det skulle kunna bli en plats ledig, började på IT-programmet (som jag tydligen satt som andraval) på Chalmers iaf och fick uppleva en rolig, partyfylld á la Chalmers nollning och tuff (ur studiesynvinkel) månad. MEN, eftersom det var I jag ville gå, å inte ("bli ännu mera datanörd"-) IT så hoppade jag av. Skaffade ett jobb som anläggningsarbetare på Hills GC och hjälpte till en intensiv månad med att gräva bunkrar, lägga gräs och helt enkelt bygga upp detta smultronställe för överklassen, en av de finaste golfbanorna i Sverige). Självklart var jag besviken men samtidigt kom det till min insikt att; 'Fan Karl, du har pluggat riktigt bra i 12 år. Du hade antydan till skoltrötthet sista året på gymnasiet och de nya seriösa studiesättet på IT-programmet var lite överraskande svåra och krävde mycket mer motivation. Kanske var det ändå lika bra att ta ett sabbatsår?' Jag fick bekräftelse i form av 'ta det lugnt ett år'-tips och feedback om att det löser sig till det bästa från många människor runt omkring mig. Jag packade väskan och åkte hem till mamma och pappa i Falun.

Under sabbatsåret fanns det två fokus. Skaffa ett jobb och prioritera allt annat förutom seriösa studier. Dock med undantaget att jag ville ta tillfället i akt och höja upp mina gymnasiebetyg för att med säkerhet komma in på Industriell ekonomi med nästa årskull. Mitt mål stod ju ändå fast. Jag skulle in på industriell ekonomi och sagt å gjort. Efter ett år med massa datorspelande, vikarierande som lärare på grundskola, hårdträningsperiod från och med 3 mars efter definitiv plötslig avinstallation* av det beroendeframkallande spelet Counter Strike (CS), högre betyg (19,69) tack vare MVG i Engelska B och Datorkunskap, ny flickvän på vårkanten så stormade jag ner till Göteborg och började på I-programmet.

*Avinstallationen och upphörandet av att nånsin spela CS eller något annat datorspel för den delen, skedde natten mellan fredag till lördag (typ vid 04.00) och kräver lite utvecklande. Frenetiskt spelande framför min värstingdator å med fokus på att så glädjande döda andra spelare i detta terrorist/anti-terrorist spel, insåg jag helt plötsligt att jag skulle åka Vasaloppet 1½ dygn senare på söndagen och att detta 'ta mig fan var helt sjuk'. Just att sitta å; 'spela bort varenda natt' som även mamma så snällt försökte få in i mitt huvud, men inte sa till mig, utan tidigare bara lät mig spela. Tilläggas bör att jag vid Evertsberg, halvvägs i Vasaloppet, såg min älskade mamma heja på mig, gled fram, Kramade henne och viskade i hennes öra; "Du, mamma! Jag har avinstallerat 'Counter Strike'." Mamma fattade direkt, vände sig snabbt mot mig i med lycka i blicken och ger mig en kärleksfull puss som bekräftelse på att det var bra gjort (och typ lite; "Äntligen"). Åkte vidare mot Mora på starka ben och kämpande armar. Glädje i sinnet och en motivation om att komma tillbaka och shape'a upp mig. Sagt och gjort. Vältränad blev jag. Vann sjukt mycket tävlingar och sprang som på moln. Både p.g.a. nyförälskelse och förändringen från att tidigare spela dataspel på nätterna, till att nu istället sova gott. Tilläggas bör att jag är sjukt lätttränad, men det var ändå märkligt att jag vann hela 8 av 13 tävlingar denna våren på så kort träningstid.

Nollning igen! Okej, men nu hade jag flickvän (nollning på Chalmers är annars mycket fyllefest) och var i grym form helt plötsligt. Jag skippade (dumt nog) mycket av nollningen, åkte på SM i orientering på helgerna istället. Dock gjorde jag ett seriös nollningsuppdrag som skulle föreställa nån form av James Bond-film. Filmen blev lyckad och den ihop med några sociala egenskaper jag ändå har gjorde att jag ändå knöt till mig några kamrater i klassen. Tyvärr inte på tillräckligt nära håll. Många resor t/r till Eksjö blev det. Ingenting jag ångrar i sig, men följden blev att jag valde bort möjligheter att plugga och framförallt fokusera på seriösa studier.

Detta leverna fortsatte på liknande sätt. Jag har allt för ofta gjort det som jag känner för och i efterhand insett att jag haft fel fokus om man ser det till "bli-klar-men-studierna" tänket. Jag har ofta skyllt på min personlighet. Att jag gillar att vara spontan, flänga iväg på roliga resor (mest i samband med träning/tävling), men även att jag inte har varit motiverad till att sätta mig ner och studera. Ringer det några varningsklockor? Har ni förstått vad det egentliga problemet är? Inte, okej, jag kommer till det snart. Jag ska bara berätta min senaste livshistoria klart.

De tre kandidtaexamen-åren tog för mig 6 år. Jag började ju som jag skrev på Chalmers 2003, men på I-linjen först 2004. Efter att ha insett att min talang och passion för orientering, i kombination med alla resor jag gjorde, fick mig till insikten att jag inte hinner med 100% studietakt. Jag gjorde valet att plugga på 50% hastighet istället. Detta ledde till halverad månadsinkomst i studiemedel och inte minst en årlig och återkommande förlust av de få klasskamrater jag ändå hade. För att klara mig ekonomiskt tog jag av sparpengar. Det kom till min insikt att jag levt billigt och lagt sparpengar på hög under alla mina tidigare år vid livet. Sakta men säkert började sparpengarna sippra ut. Nästan två år gick och ett hastigt och mycket olustigt slut med flickvännen gjorde att mycket förändrades i mitt liv. om mitt liv hade varit en bok så kan man likna det med att det nu helt enkelt kom ett nytt kapitel.

Efter en bortblåst sommar, i och med sommarjobb inomhus på Volvo Business Services och dålig hälsa, så började inte nästa termin på Chalmers bra alls. Jag tyngdes av sorg, förvirring, utanförskap i "nya" årskullen (klassen) och säkert även mentala problem i och med att det dels tog slut med flickvännen. Det är för den sakens skull inte sagt att det var fel av oss att gå skilda vägar, men mycket av det vi drömt om ihop och hoppades på blåstes bort under ett trasigt 2006. Drygt var även att jag fick upprepade halsfluss och halsböld under hösten. Både kroppen och hjärnan mådde dåligt. Jag valde att hoppa av skolan och ta jobb** istället. Började med att jobba stenhårt mån-fredag. Lyssna på det här:

Gå upp 07.00
Jobba på posten 07:45-13:15.
Cykla till Hisingen.
Inta en eller oftast flera hastigt microuppvärmda portioner barnmat (på glasburk...fanns i olika smaker och kostade 1 kr/st).
Jobba från 14.00-23.00 (ofta längre) på Dagab (livsmedels-storlager).
Cykla hem.
Sova.

Orkade med detta i hela 2 veckor... tjänade 17 000 kr totalt och köpte en lliten jacuzzi för pengarna som jag smackade in i min lägenhet. Galet, jag vet, men lägenheten var ett resultat av mitt leverne denna tidsperiod och jacuzzin i sig var ett tröstpris till mig själv som ändå ansåg mig själv vara värd detta. Det skulle även motivera mig till långa rullskidepass även under regniga novembermånader, som jag så väl visste att jag mådde bra av. Vet inte om jag hade klarat så mycket längre med den arbetstakten, även om jobbet som brevbärare faktiskt passade och uppskattades av mig.

**Haha, ta värvning höll jag på att säga...det hade kanske behövts för att få mig å tänka på annat, men p.g.a. för dålig syn och styrka (trots 9:or i allt annat) fick jag inte bli fallskärmsjägare som hade varit det enda jag hade sett som utmanande nog. Btw (By the way) fick jag erbjudande om att bli chefskock av inskringningsförättaren då jag mönstrade. Nej, tack.

I samma veva ringde det helt plötsligt på telefonen och en "Billy" på City Automater var intresserad av mig (han hade sett min profil på arbetsförmedligen där jag slängt ut en aktiv sökning efter jobb) och efter intervju var nya jobbet i Gbg klart. Blev "Kaffekille" och körde ut kaffe till olika företags automater och även massa mackor, godis och annat med energi i till diverse automater. Ett jobb som gjorde att jag fick ytterligare kännedom om såväl staden, nya trevliga (på snäppet till legendariska) arbetskamrater, arbetslivet och inte minst trafiken och all den infrastruktur-komplexitet som Göteborg absolut har! Jobbade på City Automater i 1 år. Sen insåg jag att jag ville försöka plugga igen, men inte på Chalmers denna gången.

Motivationen var bortblåst för till och med I-linjen. Denna gången ville jag ta fram datorn igen och plugga webbdesign på distans. En tvåårig utbildning som först var ganska övergripande och intressant, men sen på papperet innehöll massor av krävande programmering. Jag tog grädden på moset från detta program och skrapade ihop till ett genomfört helår på 50% fart. Jag lärde mig en del och framförallt fick jag förståelse i att detta var något på tok för detaljerat och nördigt för mig som ju faktiskt inte passade så bra framför datorn (jag minns mitt CS-spelande) och under webbprogrameringstiden så började dygnsrytmen vridas och det blev snabbt allt längre nätter och med störd dyngsrymt som följd.. Detta mådde jag inte bra av och sa bestämt nej. Slutade på programmet och började inse att I-linjen är nog det rätta ändå...

I detta skeende var det vår och jag var tvungen att försörja mig. Något som jag glömt nämna var att jag under hösten 2007, samtidigt som jag pluggade webbdesign på distans (i Kalmar), tog taxikörkort i Göteborg och kom efter tester, precis in på Taxi Göteborg. Att jag klarade lokalkännedomsprovet (som krävs för att få köra för Taxi Gbg) är för mig en gåta, men troligtvis ville de ansvariga ha in mig till varje pris och rent logiskt så hjälpte ju mina kartkunskaper från "Kaffekille"-jobbet mig. Att köra Taxi har hjälpt mig mycket i livet. Kanske inte minst ekonomiskt då, men jag menar även terapeutiskt. Har fått träffa så mycket olika människor, under precis så lång tid som många av dem varit intressanta, och samtidigt gett mig tid att i ensamhet, både på väg mot ny kund eller sittandes vid någon parkeringsplats i väntan på nya kunder, hinna fundera på mig själv, livet och vad jag behöver för att må bra. Tog taxijobbet som sommarjobb, men sen även extraknäck och laddade samtidigt batterierna för att sätta igång på Chalmers igen 2008.

Skolåren 08/09 och 09/10 blev ikapppluggande år för åk 2 och 3 och tack vare en genomsnittlig studietakt på kring 50% gjorde att jag nu förra året kunde börja på masterprogrammet. Vilken förändring kan tyckas. Ja, sannerligen en tempoökning och nånting drastiskt har ju hänt. Jag kan förklara denna vändning med två händelser/saker som kommit till min djupaste insikt, vilket jag avslutningsvis tänker presentera här och nu, men för den nyfikne som vill veta mer i detalj vad som verkligen hände i mitt liv, så finns det i mångt och mycket dokumenterat i och med tidigare inlägg i denna blogg som fram till nu varit mer eller mindre en bristfällig dagbok. Annars kan ni ju alltid fråga eller diskutera det med mig på annat sätt.

Det första och därför viktigaste saken som hände i mitt liv är att Rachel, blev en allt större del av mitt liv. Rachel träffade jag för första gången hösten 2007. Var på "klubbträning" med GMOK som jag vid den här tiden och råkade i min hast springa in i damernas omklädningsrum då herrarnas toalett var upptagen och jag redan var försenad till träningssamlingen. I omklädningsrummet stod en nyduschad brunett som jag aldrig sett tidigare. Sorry, sa jag och gick in på toaletten. Haha, vilket första intryck... försökte sen styra upp intrycket genom att göra mig extra trevlig och social framför denna schweiziska ol-tjej. Rachel, som hon presenterade sig som, var på plats i Gbg för att tillfälligt träna på plats i Gbg och förbereda sig inför JVM som GMOK och några grannklubbar skulle arrangera nästföljande år. Glädjande nog blev Rachel och jag ett par och vi har upplevt massor tillsammans redan, är kära i varandra fortfarande, men kanske viktigast av allt (i den här självbiografin till blogg-inlägg) så har Rachel, med sin otroliga motivation för studier smittat av sig motivation på mig och fått mig att kämpa hårdare i skolbänken. Vi har tillsammans diskuterat framtidsplaner och för att göra en redan allt för lång historia här, lite kortare så kan jag avslöja att vår mål är att plugga klart här till våren 2012 och sen flytta till Schweiz för att där plugga vidare mastern på ETH (Zürich), för Rachels del, och hitta ett jobb till mig. Dags att ta sig i kragen och bli klar alltså.

Allt detta har lett till den andra saken jag kommit på i mitt liv. Jag behöver klara och tydliga mål, som driver mig frammåt på rätt väg. Man brukar ju säga att det är inte målet som är det viktiga, det är resan dit. Men hur gör man aom man inte har nått mål då?

Som jag nämnde tidigt i den här berättelsen så hade jag ett mål att komma in på Industriell Ekonomi. Det målet klarade jag efter några om och men av. Studietiden därefter blev inte dock inte alls vad jag tänkt mig. visst, jag hade inte föreställt mig en röd matta att gå på i 5 år, men förhoppningarna var ändå att det skulle gå lättare och precis som tidigare studieår på högstadiet och gymnasiet med höga betyg. Så vart det inte alls, utan istället drabbades jag av ständigt återkommande dålig motivation, grov prestation- och tentaångest, studier på i genomsnitt halvfart (detta trots att jag inte egentligen lyckades mprestera så mycket "vettigt" på de andra 50%) och ännu mer känslosamma "up's and downs" som jag har förklarat. Men vad som alltid saknats är ett mål över huvud taget.

När jag sätter upp mål så ser jag till å fixa dem. I fallet med högskolestudierna så har jag aldrig tidigare egentligen satt upp några mål förutom att just komma in på I-linjen. Jag har istället bara "lovat" mig själv, mamma och andra att jag ska fixa det. Blivit besviken på mig själv då jag underpresterat, ibland fokuserat mer eller mindre på orienteringssatsningen respektive studierna. Men nu jävlar är det solklart. Det är en målsättning som behövs och min målsättning är att få ett jobb, i första hand i Schweiz, då det vore lämpligt för att helt enkelt bo tillsammans med älskade flickvännen Rachel mellan åtminstånde åren 2012-1014 i Zürich, då hon planerar och kommer studera på ETH (eftersom det är hennes plan). Detta målet skall uppfyllas tack vare att jag har en gedigen civilingenjörsutbildning på Chalmers inom Industriell ekonomi med masterinriktning mot "Supply Chain Management". Hur svårt kan det vara? ;)

För att lyckas behövs prioritering följt av fokus. Jag behöver prioritera studier högre än vad jag tidigare gjort. Troligtvis som Rachel gör, lägga studierna högst upp på prioriteringslistan. Därefter måste jag förvalta den tiden jag lägger på studierna bra. Jag måste alltså fokusera. Men just nu fokuserar jag inte på studier fast jag hade tänkt att göra det, jag sitter ju här och bloggar istället...(?) Svaret på detta är att jag precis som tidigare nämnt inte bara kan vandra vägen å tro att det är den som är den roligaste, utan måste klargöra för mig själv vad som verkligen är mitt mål. Att skriva av mig här är ett sätt. Att göra en stor tavla där jag skriver upp min arbetskarriärs-målsättning eller kanske rent av alla mina målsättningar i livet är ett annat sätt. "Alla sätt är bra utom dom dåliga." =)

Viktigt nu är att inte ångra och må dåligt för det som hänt tidigare i mitt liv. Jag är känd för att vara väldigt optimistisk. Samma sak försöker jag vara nu. Jag skiter egentligen i om någon läser detta jag skriver nu eller har skrivit tidigare på denna blogg. Med långt över 1000 vänner på Facebook och en bekantskapskrets på flera tusentals människor så är jag sanning å säga ändå fattig på riktigt bra och nära kompisar. Det har kännts svårt att hitta vänner/"bästisar" och jag har tidigare skyllt på min spontanitet och oförmåga att vara stabil i mitt leverne som en av anledningarna till detta. Det viktigaste är att jag nu förstår och lär mig av mina tidigare misstag (saknade målsättning) och därigenom brister (hade splittrat fokus och fel prioritering), kommer till insikt om vad jag kan göra för att först må bättre själv och sen få andra att må ännu bättre. Självklart kan även jag med mina spontana idéer och nytänkande personlighetskarraktär ha bra och inte minst nära vänner. Vännerna behöver ju inte alls vara som mig (vilket jag tidigare ofta tänkt) utan det är ju snarare bra och roligare att man är olika. Kan bara göra en direkt jämförelse med Rachel som faktiskt i många fall tänker olikt mig...ändå älskar vi varandra och är ett nära par. Kan härmed sätta upp en målsättning till: jag ska försöka bli än bättre vän.


Höst i Kråknäs. Bild & redigering: Anton Klock (min brorson) [länk]

Okej, nu ska jag avsluta på ett bra sätt, med några väl valda ord som mamma inkluderade i avslutningen sitt fina tal på sitt 70-årskalas från senaste helgen uppe höstvackra (se bild ovan) Kråknäs, Dalarna (ja det är sant, min underbara mamma har fyllt 70 år!);



Thursday 19 August 2010

Digitala kartarkivet uppdaterat!

Det är med stor glädje jag nu kan tipsa er alla om mitt uppdaterade kartarkiv! Som ni förstår efter att ha kikat in där så har det orienterats en hel del i sommar. 3 veckor med frenetiskt OL-nörderi i först Schweiz (2 veckor) och sen Trondheim, Norge, 1 vecka. Länken till kartarkivet är som vanligt: http://karltiselius.se/kartor/

Här till höger väljer jag ändå att lägga in ett legendariskt kartklipp från VM. Här är det Ionut Zinca från Rumänien som precis tagit ett mycket manligt vägval mellan 2:an och 3:an i långdistans-finalen på VM. Klicka för penis-förstoring! Detta bevittnades och kanske var det bara omogna killar som jag och Martin Hammarberg som uppfattade detta live då vi såg detta på storbilden, men visst är det ett underbart lustigt och förvånande konstverk. Okej, det var omoget. Back to work.

Thursday 29 July 2010

Vilken sommar!

Jag har hur mycket som helst att skriva av mig om gällande sommaren som varit och även sommarentiden som är kvar. Har på tok för mycket att berätta om sommarjobbet som lägerchef på Konfa2010, men även dagarna i Dalarna då jag bl.a. arrangerade en ultrasprint hemma hos och på mamma och pappas nya tomt, men framförallt massor från semesterveckorna i Schweiz. Väntar därför tills jag har tid och lust att sätta mig ner och dela med mig av massa skoj i text-, video-, och bildform här på bloggen tills långt senare. Just nu sitter jag uppe på ett bergshotell i området Wallis (stor dal + berg i Alperna) i mitten av Schweiz. Riederalp heter byn här. Har nämligen lurat med mig mina föräldrar till Schweiz för att delta i både Tour-O-Swiss och Veteran-VM (det sista är det bara pappa som deltar i). Vi har det (tillsammans med 249 andra lyckliga deltagare på touren denna veckan) hur bra som helst och får uppleva så mycket spännande och vackert.

På förmiddagen idag var det sista officiella orienterings tävlingen och den gick uppe på 2065-2340 meters höjd. Själv hade jag 8,3 km och jag ser verkligen fram emot att få lägga ut denna sista etapp i mitt digitala kartarkiv. Kan ge en liten aptitretare genom att lägga ut gps-rutten som den såg ut i QuickRoute på blankt underlag.

Naturlig tempoväxling och bra orientering! More to come... =)

De första två etapperna (en stads-OL med sprintkaraktär, men medeldistans, och en sprint i Apenzell, ligger redan arkiverat (http://karltiselius.se/kartor/) då jag självklart springer med gps för att utvecklas ytterligare som orienterare. Nu även med pulsband för att se på vart och när jag presterar eller inte presterar fysiskt bra under tävlingarna. Pappa kutar på bra, men tycker orienteringen här är riktigt klurig, så ännu väntar vi på att han ska gå under 10 min/km och ta en seger i H65-klassen.. Vi tror dock båda att han kommer få koll på både kontrolltagning och rätt tempoväxling inför Veteran-VM som börjar på lördag. Kanske inte seger då redan, men siktet har både han som deltagare och jag som coach inställt på A- eller åtminstone B-final på sprinten eller lången.

Nu ska jag gå till Wellness-center och unna mig en spa-behandling, jacuzzi och troligtiv lite bastu. Hoppas ni alla har det bra på er semester! Välkommen åter då jag lyckats komma åt en scanner så jag kan lägga ut de sista kartorna också och sen inte minst hinna sätta mig ner och skriva av mig allt som hänt sen sommaren började.
Auf Wiedersehen!

Saturday 19 June 2010

Sommarjobbet rullade igång nu

Nu är mitt sommarjobb i gång! Riktigt skoj att vara OL-ledarchef och dessutom har jag den äran att få vara stolt ledare på ett av lägren!

Läs mer om mitt sommarjobb på vår webbsida och klicka dig vidare till respektive lägerblogg om du vill följa oss under vår sommarmånad tillsammans:


98 orienterande ungdomar som ska konfirmeras i år!

Det enda jag saknar är min kära Rachel. Love you!

Thursday 10 June 2010

Sommarhälsningar från Schweiz



Schweiz är verkligen ett land som ligger långt upp i min "favoritländer"-lista. 26 grader sol varje dag. God mat och fantastisk natur. Lägg där till en favorit-tjej och hennes härliga familj. Livet leker.

Den 30:e maj landade Rachel och jag i Zürich. Skönt att komma bort från studentklimatet i Göteborg och få lite efterlängtat sommarlov. Kanske inte helt och hållet ledigt från allt...nä, jag har ju ett OL-konfirmationsläger att styra upp i år också tillsammans med massa andra lägerledare. Förberedelserna med OL-aktiviteterna har gått helt okej och det känns skönt att vara förberedd. Just nu fortsätter jag alltså förberedelsearbetet på distans. Mest handlar det för mig om att organisera ledar-resurserna och delegera frihet och ansvar till mina "OL-ledare". Att vara chef är verkligen kul och speciellt när de jag utövar mitt chefskap på tycker det har roliga och stimulerande arbetsuppgifter dem också.

Här i Schweiz blir det mest träning, slappa, äta gott, kolla på TV, jobba med konfaläger-förberedelser och bara tillbringa sommartid med flickvännen och hennes familj. Här har ni lite bilder från veckan som gått och förhoppningsvis kommer det sen även ut lite bilder från Lamora, Frankrike(!) där vi i helgen springer stora tävlingar (inte minst på söndag då det är Schweiziska mästerskapen i stafett). Kartor, banor och vägval ligger troget ute i mitt digitala kartarkiv för den vägvalsanalytiske OL-fanatikern. Ciao!

Wednesday 19 May 2010

Nära skjuter ingen nightfox...

.
Den 5 april var jag så otroligt nära på att sälja en grym TV utan att få betalt. Jag var nära på att bli bedragen helt enkelt, men som rubriken avslöjar så gick det inte hela vägen. Dem som försökte bedra mig, fick inte bara TV'n utan även ett paket med målmedvetna poliser skickade till sig...

Nu ska ni få höra en sann och utförlig berättelse från mitt liv, som alla kan dra lärdom av. Ni som bara vill läsa om det kriminella kan hoppa över bakgrunden som har för avsikt att sätta läsaren in i min situation och bakgrunden till mitt agerande.


Bakgrund
Efter nyår satt jag och gapade åt en TV reklam som visade de nya Samsung LED-tv apparaterna. "Vill ha"-faktorn var gigantisk och jag slängde mig ut på Blocket.se för att fynda. Fanns en del LED-modeller ute, men inget fynd-napp på första försöket. Jag hade sparat pengar länge för att åka till Australien m.m., men då jag och och mina övriga gruppkamrater insåg att en 5 veckors semester inte riktigt var lägligt strök jag de planerna. Dessutom ville inte Rachel åka dit då och det gjorde beslutet betydligt lättare att fatta. Rachel är sund i sina tankar och en annan kvalité hon har är hon alltid lyckas hitta önskvärda annonser på blocket åt mig.

-Se där! En Samsung LED UE46B7070 för 15500 kr, ny i förpackning, med kvitto på SIBA, visade hon mig.
-Wihoo! sa jag och skickade ett seriöst mail, berättade att jag var student, bla bla, å prutade ner den till 15100. Klart å betart. Hemkört dessutom (kostade ny 18500 kr annars). Bilder på TV'n och hur nöjd jag var med den kan ni se på bilder i tidigare inlägg.

Tiden gick och vi njöt av att ha såväl sportiga (det var ju passande nog vinter-OS nu också) och andra HD kanaler från Comhem att beskåda på detta mästerverk. Vilken skärpa, vilken bild!! "Wow"-faktorn var om möjligt ännu högre. Nöjd och åter med begränsad studentekonomi satt vi gött i soffan med bra TV. Satt i soffan gjorde jag ofta i januari och februari. Svininfluensan som jag fick i början av december ledde ju till lunginflammation och kronisk bronkit hosta som vägrade släppa greppet, men läkte bort med tiden. Summerade ihop antalet sjukdagar till 77 stycken totalt. TV'n var en tröst där så att säga, men då jag äntligen vart frisk var jag otränad.

Bokade därför in ett träningsläger (på initiativ från och arrangerat av Ola Martner). Lägret var kanon och höjde upp mig betydliga nivåer och glädjen för OL och träning var tillbaka lagom till vårsäsongen började. Dock ingen grundträning. Ville lite senare i april göra en resa med Rachel och bokade in en resa till Gotland (mitten av april) med kombinerat OL och sightseeing tack vare min gode OL-kamrat Brent Godman. Nu började pengarna verkligen ta slut och frågan var om den där TV'n som jag köpt verkligen var så jäkla värd sitt höga pris. TV'n i sig kunde ju inte ens spela upp DTS-ljud från filmer. Just detta är, av en hemlig anledning, är något jag ofta önskar spela upp på TV'n. Ytterligare pengar till en fräck Bluray som skulle kunna lösa det problemet hade jag inte. Vart alltid tvungen att koda om film-filer från DTS-ljud till Dolby Digital-ljud. Krångligt. Vi var nu framme i slutet av mars och jag bestämde mig för att lägga ut en annons på Blocket.se i försök att sälja TV'n (som ju var välvårdad, med alla tillbehör och originalförpackning och väl värt ett högt pris). Försökte först med 15500 kr men fick bara oseriösa bud (nypris i butik nu 16 500 kr). Sänkte till 14800 och nu började det bli fler som hörde av sig. Dock ingen som ville bjuda fullt pris. Alla ville pruta ytterligare... Dagarna gick och Rachels föräldrar kom på besök!

5 april
Annandag påsk var kommen och vi (Rachel, jag och Rachels föräldrar (Karin och Felix) gick på utställningen "And there was light". Mycket intressant inledningsvis, men mitt under pågående rundtur (guidad med hörlurar) så ringer det i telefonen! Nytt nummer... kanske någon som vill köpa nått av de jag säljer på blocket, tänker jag. Jag tar upp mobilen och svarar. Dialogen blir som följer, något förenklad.

-Ja det är Karl Tiselius.
-Ja, tjena! Ringer angående en annons på Blocket, Samsung LED 46:a, finns den kvar?
-Hej, ja faktiskt, den finns kvar.
-Åhh, bra jo grabbarna här har råkat gjort sönder den gamla plasman och jag har ju hört att denna ska vara bra. Det var ett bra pris du hade också, å 7-ersien, den ligger ju på 20000 ute i butikerna.
-Jo, precis. Kul att du är intresserad, vill du komma och kolla på den?
-Nej, alltså jag tar den, behöver inte pruta eller nånting. Behöver TV'n ikväll, är du hemma?
-Okeeeej, nja, men jag kan vara hemma om någon timme, jag är på utställning i andra sidan stan.
-Jaja, men det blir bra, jag måste fixa någon lämplig budbilsfirma som hämtar den, jag bor ju i Halmstad. Jag får återkomma men sms'a över din adress och ditt kontonummer så sätter en kollega över pengar direkt.
-Japp, det blir bra. Hör av dig då du vet mer om budbil.
-Ja kanon, hej då!
*klick*

*Yeeees* TV'n, såld och jag får tillbaka alla pengar för den. Haha, sjukt lyckat. *lycklig* Noterbart är att köparen aldrig i samtalet uppgav sitt namn och inte heller senare. I min nöjdhet över att fått sålt TV'n och i god tro ignorerade jag den detaljen.

Jag skickar över informationen han önskade (blev ganska många sms) och jag letar även rätt på Rachel och informerar henne om vad som hänt och beger mig en liten stund senare hemåt med buss., eftersom köparen bokat budbil som fått min adress. När jag kommer hem senare samma eftermiddag står redan budbilskillen utanför hyreshuset och väntar. Okej, lite stressad går jag in packar ihop allt och kollar på banken online... inga pengar översatta...
Ringer till köparen för att fråga om detta och kanske kräva nån form av bekräftelse. Han säger:
-Jaja, men vad har du för bank?
-Swedbank ju. Som jag skrev i mailet, svarar jag.
-Jaha, jag tror min kollega satte över från företagskontot och det är SEB. Men då har du pengarna på ditt konto imorgon kl. 10.00.
-Jo, det förstår jag, men jag vill ha någon form av bekräftelse.
-Ja absolut jag förstår, jag ska be kollegan att skicka detta direkt, men du kan lita på mig.
(Tilläggas här är att jag hör barn i bakgrunden och budbilskillen, som i övrigt är mycket trevlig och glad för sin körning, gärna vill komma iväg).

Jag hjälper budbilskillen att bära ut TV'n i sin orginalförpackning och går sen in för att hitta användarmanualen som jag kom på att jag glömt. Hittar inte den, men ser nu att ett mail kommit i inboxen (se höger)

Naivt skrattar jag lite åt att det var en lustig bekräftelse, betydligt mer oseriöst än allt annat i denna affären hittils, jag menar budbil, inte pruta på priset och företag, men mailet var alltid något. Det var en skriftlig bekräftelse. Jag går ut och vinkar iväg budbilen! Skönt att få sålt TV'n till en person som verkligen behövde den.

Budbilskillen gör ett stabilt jobb och fäster TV'n ordentligt.

Skönt att kunna gå in och pusta ut lite. Satte mig i soffan, men utan TV var den platsen mindre intressant. Städade upp lite och ställde CD-spelaren på TV-bänken istället. Haha, lustig syn, *back to basic* och jag satte på en CD-skiva. Jag lunkade över till kontorsstolen istället. Fönstret med mailet från Jens var fortfarande uppe. Nyfiket googlade jag lite på hans namn. Första länken är såklart Jens finns på Facebook.. Kikade in där lite, men kom inte så längre än att jag kunde se lite grund-info. Klickade tillbaka till Google-sökningen. Sänker ögonen lite och stelnar till totalt!

http://www.google.se/search?q=jens+trauntschnig


Ser och läser nu istället orden "Bedragare...blåst...köpte och skrev över..Jens" Klickade självklart in på länken. I samma stund kom Rachel, Felix och Karin hem. Jag läser vidare i Flashbackforumet. Rachel säger:

-Hej älskling, vad gör du? Åhh, har dom hämtat TV'n?
-Jag..ehh, ja, det var en budbil..men..jag...vänta lite...
-Vad? Har du fått betalt?
-Jag...nej, jag ska få...han har...ska...kanske...satt över pengarna...ehh...
-Karl, vad är det, du är alldeles röd i ansiktet?
-Ehh,.oj..shit..jag tror att det är en bedragare jag precis sålt TV'n till. Kolla här.

Jag visar Rachel och sen är det hög tid att börja göra nått. Det råder inga oklarheter. Min TV är på väg ner till Halmstad i en budbil. Vilket bud-företag var det? *tänker* Jetpack! Vad gör jag nu?

Jag ringer till Jetpack och glädjande nog har de öppet till 21. Jag informerar om det inträffade och ber han i andra sidan telefonen att undersöka mer om beställaren av transporten. Han säger sig förstå precis vad jag menar och han undrar om jag vill att han ska avbryta transporten och skicka hem TV'n till mig. Jag berättar hur jag tänker agera och informerar om att jag vill ringa polisen och låta dem få¨göra sitt jobb. Killen på Jetpack förstår mitt val och ger mig vidare numret till föraren i den aktuella budbilen och även avlastningsplatsen som beställaren "Johan" uppgett.

Sen ringer jag till Polisen. Blir inledningsvis lite otrevligt bemött hos växeln där en poliskonstapel småskrattar å svarar att det var sista gången jag såg den TV'n (kanske hade han rätt och kanske var naiva jag värd att få höra just det), men blir sedan uppringd av Halmstadspolisen som utlovat. Där förklarar jag återigen mina misstankar och ger väldigt tydlig information. Vi hade en bra dialog och de bad om att få återkomma. Klockan var nu snart åtta på kvällen och budbilen var nog skrämmande nära Halmstad och avlämningsplatsen.

Ringer tillbaka till Jetpack och får nu höra att de faktiskt också börjar tvivla på denna beställare. Killen jag pratar med berättar att företaget, Pralens Invest AB, inte verkar ha F-skattesedel eller annat som gör dem trovärdiga. Vi inser nog samtidigt att vi båda är på väg att bli blåsta på betalning. Jetpack gällande sin resa och jag gällande min TV. Vi snackar ihop oss och håller tummarna för vad som komma skall.

Polisen har samtidigt insett vilka de har att göra med och tar nu tillfället i akt och arrangerar så att Jetpack fullföljer körningen och överlämnar TV'n. Precis därefter glider polisen fram runt hörnet med blåljus och tar två killar på "bar gärning". De tas med till polishuset. Jag får samtal från polisen om det inträffade och att min TV står i säkert förvar.

Jag kan andas ut och fortsätta spela sällskapsspel med Rachel, Karin och Felix denna kväll. Det som började så rätt, blev så fel, styrdes till slut upp och hade ett riktigt dramatiskt men lyckligt slut!

Fortsättningen
Min TV hamnar mycket riktigt i beslag några veckor. Under denna tiden hinner Jetpack klanta till det lite och skicka en faktura till mig gällande transportresa "tur och retur" för den aktuella budbilen, med motiveringen: "Transport av TV, avbruten av Er" på smått läskiga 6630 kr. Jag visste då inte om jag skulle skratta eller gråta, men de har alltså efter denna händlesen lagt in mig som kund och gör härmed ett försök att få in pengarna från mig, då de inser att Pralens Invest AB inte betalar för sig. Tack för bra agerande och ert samarbete med polisen den 5 april, men fan ta er för att ni ens försöker fakturera mig. Jag bestred fakturan, förklarade för faktureringsansvarige hur det låg till och hon makulerade den efter en andra påminnelse.

Nu i fredags blev det rättegång i tingsrätten och jag hade tidigare fått bekräftat att det först å främst, var bedragaren jag hade att göra med. Jag vittnade via telefon och nu så här några dagar efter är jag väldigt nöjd över det inträffade och ser fram emot att få reda på domen då den fälls över tattarna jag hade att göra med. Vi var flera målsägare i fallet, då det var många som råkat ut för denna liga och dess huvud-skurk. Just Ronny hade varit anhållen i sin frånvaro och Polisen skickade även ett riktat tack i ett mail som följer:

Hej Karl!
Det var åtal mot Ronny B**** i går. Du kommer snart att få meddelande från Tingsrätten om när det är rättegång. Det kommer med stor sannolikhet att var inom 14 dagar... Jag vill även passa på att tacka dig för ditt ingripande och att du hjälpte till med att få in B**** som varit anhållen i sin frånvaro sedan någon månad. Han är nu misstänkt för ett större antal bedrägerier.

Efterspelet
Jag fick sålt TV'n till en annan person som betalade kontant, lite billigare (13500) och har begärt skadestånd från bedragaren på 2000 kr för värdeförlust och bilresa t/r till Halmstad. Tvivlar på att jag kommer få några skadestånds-pengar på ett tag, men att inte bli bedragen på TV'n och att dessutom visa civilkurage är belöning nog. Polisen sa till och med i telefon att jag var en hjälte för dem den 5:e april. Som sagt, med lite erkännande om att naiva jag först hade en otrolig tur följt av lagom mängd skicklighet och rätt agerande. Kort och gott; Nära skjuter ingen nightfox.

Köpte ganska tidigt efter att jag blev av med den TV'n en annan och denna lite mindre var (hör å häpna) av märket LG. Jag som annas bara vill ha de bästa märkena är nöjd och trots att den är 10000 kr billigare visar nästan lika bra bild i Full-HD. Bilder kommer, ska bara köpa en kamera först.

Uppdatering
Här kan ni läsa DOMEN mot Ronny: Halmstads Tingsrätt PDF

Slutsatser
Av detta har jag främst lärt mig två saker.
  1. Sälj inget, på t.ex. Blocket, utan att att köparen "lägger pengarna på bordet" först.
  2. Om jag får läge så att sätta dit kriminella så ska jag göra det. Civilkurage är coolt!
Som avslutning måste jag få flika in med en något långsökt och vag, men ack så (för mig) lycklig slutsats;
Lustigt det här med hjältedåd, uppmärksammade händelser på våren och bilresor t/r till Halmstad. Minns glatt då jag för två år sen var hjälte i Halmstad senast:

Lustig läsning i Hallandsposten 10 mars 2008

Kul om ni har kommentarer eller frågor gällande detta! Mina inlägg är alltid öppna för kommentarer!
Over and out.

Karl "nightfox" Tiselius

Mitt smeknamn "nightfox", som används främst inom främst orienteringskretsarpassar mig bra än idag. Smeknamnet gjorde sin entré nångång i början på OL-gymnasietiden och har hängt på mig troget sen dess. Det ger en internationell klang och då jag har många internationella OL-kamrater så är det befogat. Det antyder också till att jag är nattdjur, vilket jag förvisso inte är, men då tanken är att jag ska leverera och prestera på topp nattetid så gör jag ofta det. Sist men inte minst är jag listig som en räv i många avseenden. på senaste tiden har jag försökt att fokusera rätt och prioritera de viktigaste sakerna i livet. Att vara listig ur den aspekten är viktigt för mig, men att jag sedan orienterar listigt som en räv är upp till mig att klara av. Att vara riktigt duktig på orientering är ingenting man föds till utan någonting man får träna upp. Att jag av nån anledning blev extra bra på nattorientering, tog ett natt-SM silver som nybliven junior och sedan dess motiverat radat upp bra nattlopp har gjort att smeknamnet nightfox är Karl Tiselius.

Ett halvdåligt försök gjordes 2004 att sno mitt smeknamn (Francois "Nightfox" Toulour, se själva i;
(http://www.youtube.com/watch?v=zQl1hc5Imi4), men skaparna bakom filmen Oceans Twelve har bett om ursäkt och försöket att ta mitt smeknamn ska inte upprepas.

Hur som hellst drog riktiga nightox över till Gotland för att springa "För-SM" och flickvännen Rachel hängde glatt på (första gången på Gotland). Detta i ett strategiskt försök att motivera sig till hårdare OL-pass och träna inför natt-SM 2011 som går på denna fantastiska ö. Orienteringen där är mycket klurig och det krävs minst sagt en listig OL-personlighet för att behärska de platta landskapet på natten. Gotlandsbesöket har jag redan bloggat om och därefter var det ganska snabbt dags för 10-mila. Kartor, banor och vägval ligger ute i digitala kartarkivet:


Även där orienterade jag bra även om jag där, precis som på alla andra tävlingar, kan löpa fram i skog och mark som jag t.ex. gjorde den 11 september 2001 där i skogarna kring Alftas slalombacke på natt SM. Nu ska jag sluta snacka nightfox och orientering. I vår hall har vi precis satt upp ett nyckelskåp jag vann 11 september 2001. Välkommen att komma och kolla på det och mycket annat.

Friday 9 April 2010

Blocket business

Oj, vilken tidsera vi lever i. Internet är ju helt upp över öronen bra, men samtidigt sjukt. Har gjort en hel del bra affärer, både som köpare och säljare, men några har dessvärre inte varit lika problemfria. Men vad gör man inte för att få fynda ekonomiskt och tillfredsställa sina prylbehov.

Kommer snart lägga ut en kort men läsvärd inblick i hur min senaste tid tillsammans med Blocket.se har förhållit sig. Stay tuned.

Thursday 8 April 2010

EXKLUSIVT: Mina mest manliga kompisar talar ut!

Det är inte alltid lätt att vara man. Extra skönt då att man via min blogg kan få prata ut om man vill. Några goda vänner tog direkt tillfället i akt. De pratar t.ex. ut om att...

...såra sig själv:




...inte riktigt räcka till:




...ha en väldigt känslig mage:




...helst sitta och kissa:



...gråta till film: (Erik Tengvall...)



...vara osäker på frisyren:



...bara vilja mysa:



...ha väldigt små muskler:



...vara osäker på mode:



...vara rädd för hudvårdskrämer:



...vilja krama killar:



...vara en dålig förlorare:



Alltid kul att få göra ett lite mer pinsamt narr. Hoppas ni alla goda vänner ger tillbaka =)

Saturday 3 April 2010

Tillbaka till Sverige efter spontant Madrid-läger

Det vart ett kärt återbesök i Peguerinos norr om Spanien den senaste veckan. Bestämde mig alltså, på kort varsel, för att pimpa upp kroppen lite och hänga med några klubbkamrater och 4 goa gubbar från Halmstads OK till Spanien en vecka. Det vart en härlig vecka med sol, snö, OL, gött boende, god mat och massa socialt tjafs.

Bilder och lite mer i textform ligger inom kort ute på klubbhemsidan: www.gmok.se

Kartor, banor och vägval finns som vanligt på www.karltiselius.se/kartor

Sunday 14 March 2010

Flytt till Örngatan 1F i Mölndal!

Så kom då äntligen den dagen Rachel och jag har väntat på! Vid månadsskiftet drog vi nämligen flyttlasset 5 min söderut till vår nya adress: Örngatan 1F i Mölndal!

Lägenhetsbytet gick smidigt och tack vare flytthjälp från vännerna Reik, Simon och Fredrik så gick allt som en dans på söndagen den 28 februari! Extra stort tack till dig Fredrik som även hjälpt till extra med bland annat biltransporter, samt VVS- och IKEA-möbel-montering på proffsigaste möjliga nivå! Nu har vi bott in oss och flyttlådorna är äntligen helt urplockade!

Rachel fick ansvara för inredningen i vardagsrum och sovrum och jag själv stod för inredningen i hallen och köket. Tar även på mig palmen som står i vardagsrummets hörn. Läste i ett inredningsforum att det är dumt att låta TV'n vara för "iögonfallande", så jag tog mig an att fixa något i inredningsväg som neutraliserade TV'ns glans...

Något av det första vi gjorde var att låta vardagsrummet målas om och då passade vi på att, vilket ni ser nedan, måla en grön fondvägg...

Rachel fick som sagt bestämma fondvägg...slutligen blev det...

"Flügger 2527"! Tycka vad man tycka vill, men vi gillar den!

Med hjälp av växter av olika slag och matchande möbler så blev vi riktigt nöjda! Här följer en liten bildseri i form av en liten rundtur i den nya lägenheten;

"Tiselius Engeler" - Välkommen in!

I hallen ville jag bestämt ha guld i massor!! Kom hit så får ni se mer...

Rachels skrivbordshörna i sovrummet! Med fönsterutsikt så klart!

"Always kiss me goodnight"! -Naturlich!

Jo, detta är och kommer fortsätta vara min favorit-tapet.

Ett stort kök & extra gött med den nya diskmaskinen! Thx Fredrik!

I köket vakar min kära Duvhök, som jag fått från min kära mor!

Hoi mein Schatz! Wie gaaaahts?

Violá!! Vardagsrummet inrett och klart efter två veckor...

Bäddsoffa (Tibergs Möbler) - Sideboard & Soffbord (Mio)

Karls dator- & skrivbordshörna! Allt från IKEA, utom stolen (Jysk)

IKEA Expedit, med diverse lådor, står bra stabilt mot fondväggen..

Konserverad palm från Dubai & TV (SIBA) & TV-bänk (Mio).

Känns väldigt skönt att ha 55 kvadrat istället för 22.... Tummen upp!

Som man bäddar får man ligga. Das war Alles. Welcome.

Weiter lesen (auf Deutsch): www.rachelengeler.blogspot.com

Saturday 13 March 2010

Två år med Rachel!

I dag har Rachel & jag varit tillsammans i två år! Fortfarande nykära... Hurra för oss!

Friday 5 March 2010

Namnförslag på Lufthansas nya flygplan

Jag är med i en tävling under mars månad där man kan vinna smått otroliga 1 000 000 "flyg-poäng" hos just Lufthansa. Den poängsumman skulle kunna ta vinnaren jorden runt två varv i lyxig första klass dessutom. Tävlingen går ut på att döpa detta gigantiska passagerarplan och jag har gett det namnet: HUMANBIRD och sen följaktligen få flest röster! (Det går att rösta om igen varje dygn från samma IP-adress)

Gå gärna in och rösta på detta hela månaden om ni orkar, eller bara en gång:
http://a380.lufthansa.com/TAKEPART/#/DE/EN/NAMING/e37o


Vore väl riktigt ballt att nångång i framtiden sitta i ett välutvecklat flygplan som en ni känner har givit namnet åt ;)

Wednesday 17 February 2010

Here we go!

.
Efter att ha varit sjuk i 55(!!) dagar i sträck (sen början av december) så är jag nu äntligen på benen och har börjat träna kontinuerligt. Allt började med liten förkylning som sen blev till en influensa efter ett helgträningsläger (som jag inte borde deltagit på), fortsatte med kraftig rethosta som förvandlades till lunginflamation och till sist hade jag nog kronisk bronkit-hosta... För att göra en lång historia kort kan man förklara det med att det var en jävla skit-period.

Som tur var hade jag Rachel och två goa veckor i Schweiz som muntrade upp. Det var faktiskt även där som jag till slut äntligen fick rätt penicillin som gjorde mig fri från dessa medeltids-dödssjukdomar. Puuuh...

Hann med tre fina dagar uppe på alpsluttningarna!

...och dessutom lyckades jag helt plötsligt "äta upp" mig 5 tunga men väl värda kilon. Vad gör man inte för en bit nybakat bröd Schweizerost, mört kött, riktig choklad eller rent av rinnande fondue i munnen. Gaaaah, vad jag ville bli frisk och äta ännu mer, men jag måste försöka behärska mig. Mat kan mycket väl bli min död.

Rachel och Karl sitter i fina restaurangen och väntar på käk. Älpmaccaroni bitte!

Innan jul hann jag med ett trevligt besök i Falun där mamma och pappa nu är 95% klara med det nya huset! Vi kunde fira en riktigt god jul där vilket verkligen var trevligt om än lite hostigt...

Familjekort vid hästhagen, utanför föräldrarnas nya hus.

Så här sitter jag nu frisk som en nötkärna ("peppar peppar...") och ser ljust på framtiden. Extra kul är att Rachel och jag äntligen ska flytta till en större lägenhet. Tålamodet på att hoppas kunna byta upp sig i trapphuset tog slut, men vi tror oss ha hittat en riktig vinstlott då vi nu vid månadsskiftet drar flyttlasset till Örngatan 1F...i Mölndal! Dock ett litet kängruskutt från gränsen till Göteborg. På tal om kängurus har syrran flyttat ner tillfälligt till Australien. Läs mer om hennes äventyr som utbytesstudent på hennes blogg: evaiunderlandet.wordpress.com! (Om ni har tid tycker jag även att ni ska spana in hennes pojkväns, Gustaf Goth, sköna blogg från hans utlandsstudier i Toronto: gustafgoeskanadensare.wordpress.com)

Lillasyster gör som sin bloggidol Blondinbella: bloggar!

Då Rachel och jag ska flytta blev det snabba ryck med planerna på hur det ska se ut i vår nästa lägenhet. Rachel som har en grym inrednings-talang smider planer för en stor skön soffa i vardagsrummet och skrivbordsytor i både där och i sovrummet! Ska bli riktigt gött att äntligen få sträcka ut och bilder utlovas inom kort!

Klubbkompisarna, några stycken i alla fall, tog traditionsenligt flyget ner till sydvästra kontinenten för att sträcka ut på ett annat sätt. Snabblöpt terräng i härliga plusgrader är glädje för själen. Jag känner att jag saknar något och tror att jag kommer ångra att jag inte drog ner en vecka till värmen... Se bilder och blogg som Lina Strand knappar på tangentbordet till på: gmok.blogg.se


OS är i full fart! Får gåshud ena dagen och sätter tungan i halsen av fasa andra dagen. Underbart var ju att se både Kalla och Ferry dominera och vinna rättvisa guld! De är så sympatiska och härliga människor och de är de verkligen värda. Sen det hemska med Anja Pärssons krasch nu. Det såg inte vackert ut och vilken jävla tävling. Folk kunde ju dö, inte minst fartgalne Anja... Jaja, hon kommer förhoppningsvis tillbaka snabbt.


Charlotte Kalla och Björn Ferry! Vilka snygga och snabba stjärnor!

Angående OS så stör jag mig nå grymt på de undermåliga live-kommentatorerna på SVT. Det är nästan så man slår över till Eurosport istället...men då saknar man ju ändå den äkta svenska vintersport-känslan. Men shit, ut med Ulfbåge iaf, han kan ju varken se eller analysera korrekt. Jaja, lätt att sitta å vara besserwisser framför TV'n. Sitter ju och granskar OS och mycket annat som sänds på TV i HD och inte på vilken TV som helst. En Samsung LED (7-serien) på 46" fick ersätta min tidigare hemmabio. Hade inte råd med surroundljud så det inbyggda i denna TV får räcka tills vidare, å det gör det faktiskt riktigt förvånansvärt bra! Är grymt nöjd med denna super-TV, men även iPhone som jag till slut inte kunde stå emot att binda upp mig på.

Liten lägenhet kräver extra platt TV.....

Nu ska jag beskona er mera prylsnack och istället lova att satsa vidare på mina studier, min flickvän och ett hälsosamt leverne. Vasaloppet om 3 veckor...men...ska jag åka? I så fall blir det för 8:e gången, men då jag var så sjuk så länge och har så mycket i skolan nu så blir det nog ingen start. Kanske blir det att se Vasaloppet från soffan istället i den nya lägenheten. Återkommer om när det blir inflyttningsfest! Stay tuned...