Here we go!

.

Efter att ha varit sjuk i 55(!!) dagar i sträck (sen början av december) så är jag nu äntligen på benen och har börjat träna kontinuerligt. Allt började med liten förkylning som sen blev till en influensa efter ett helgträningsläger (som jag inte borde deltagit på), fortsatte med kraftig rethosta som förvandlades till lunginflamation och till sist hade jag nog kronisk bronkit-hosta... För att göra en lång historia kort kan man förklara det med att det var en jävla skit-period.

Som tur var hade jag Rachel och två goa veckor i Schweiz som muntrade upp. Det var faktiskt även där som jag till slut äntligen fick rätt penicillin som gjorde mig fri från dessa medeltids-dödssjukdomar. Puuuh...

Hann med tre fina dagar uppe på alpsluttningarna!

...och dessutom lyckades jag helt plötsligt "äta upp" mig 5 tunga men väl värda kilon. Vad gör man inte för en bit nybakat bröd Schweizerost, mört kött, riktig choklad eller rent av rinnande fondue i munnen. Gaaaah, vad jag ville bli frisk och äta ännu mer, men jag måste försöka behärska mig. Mat kan mycket väl bli min död.

Rachel och Karl sitter i fina restaurangen och väntar på käk. Älpmaccaroni bitte!

Innan jul hann jag med ett trevligt besök i Falun där mamma och pappa nu är 95% klara med det nya huset! Vi kunde fira en riktigt god jul där vilket verkligen var trevligt om än lite hostigt...

Familjekort vid hästhagen, utanför föräldrarnas nya hus.

Så här sitter jag nu frisk som en nötkärna ("peppar peppar...") och ser ljust på framtiden. Extra kul är att Rachel och jag äntligen ska flytta till en större lägenhet. Tålamodet på att hoppas kunna byta upp sig i trapphuset tog slut, men vi tror oss ha hittat en riktig vinstlott då vi nu vid månadsskiftet drar flyttlasset till Örngatan 1F...i Mölndal! Dock ett litet kängruskutt från gränsen till Göteborg. På tal om kängurus har syrran flyttat ner tillfälligt till Australien. Läs mer om hennes äventyr som utbytesstudent på hennes blogg: evaiunderlandet.wordpress.com! (Om ni har tid tycker jag även att ni ska spana in hennes pojkväns, Gustaf Goth, sköna blogg från hans utlandsstudier i Toronto: gustafgoeskanadensare.wordpress.com)

Lillasyster gör som sin bloggidol Blondinbella: bloggar!

Då Rachel och jag ska flytta blev det snabba ryck med planerna på hur det ska se ut i vår nästa lägenhet. Rachel som har en grym inrednings-talang smider planer för en stor skön soffa i vardagsrummet och skrivbordsytor i både där och i sovrummet! Ska bli riktigt gött att äntligen få sträcka ut och bilder utlovas inom kort!

Klubbkompisarna, några stycken i alla fall, tog traditionsenligt flyget ner till sydvästra kontinenten för att sträcka ut på ett annat sätt. Snabblöpt terräng i härliga plusgrader är glädje för själen. Jag känner att jag saknar något och tror att jag kommer ångra att jag inte drog ner en vecka till värmen... Se bilder och blogg som Lina Strand knappar på tangentbordet till på: gmok.blogg.se


OS är i full fart! Får gåshud ena dagen och sätter tungan i halsen av fasa andra dagen. Underbart var ju att se både Kalla och Ferry dominera och vinna rättvisa guld! De är så sympatiska och härliga människor och de är de verkligen värda. Sen det hemska med Anja Pärssons krasch nu. Det såg inte vackert ut och vilken jävla tävling. Folk kunde ju dö, inte minst fartgalne Anja... Jaja, hon kommer förhoppningsvis tillbaka snabbt.

Charlotte Kalla och Björn Ferry! Vilka snygga och snabba stjärnor!

Angående OS så stör jag mig nå grymt på de undermåliga live-kommentatorerna på SVT. Det är nästan så man slår över till Eurosport istället...men då saknar man ju ändå den äkta svenska vintersport-känslan. Men shit, ut med Ulfbåge iaf, han kan ju varken se eller analysera korrekt. Jaja, lätt att sitta å vara besserwisser framför TV'n. Sitter ju och granskar OS och mycket annat som sänds på TV i HD och inte på vilken TV som helst. En Samsung LED (7-serien) på 46" fick ersätta min tidigare hemmabio. Hade inte råd med surroundljud så det inbyggda i denna TV får räcka tills vidare, å det gör det faktiskt riktigt förvånansvärt bra! Är grymt nöjd med denna super-TV, men även iPhone som jag till slut inte kunde stå emot att binda upp mig på.

Liten lägenhet kräver extra platt TV.....

Nu ska jag beskona er mera prylsnack och istället lova att satsa vidare på mina studier, min flickvän och ett hälsosamt leverne. Vasaloppet om 3 veckor...men...ska jag åka? I så fall blir det för 8:e gången, men då jag var så sjuk så länge och har så mycket i skolan nu så blir det nog ingen start. Kanske blir det att se Vasaloppet från soffan istället i den nya lägenheten. Återkommer om när det blir inflyttningsfest! Stay tuned...

Med fokus på Vasaloppet

Så var det dags till helgen! Jag har precis köpt en startplats och detta innebär att jag på söndag kör mitt 7:e vasalopp! Det ska bli med stort nöje jag återigen antar denna 90 kilometer långa utmaning mellan Sälen och Mora. För att formtoppa mig tillbringade jag 4 dygn uppe i Umeå och är nu på plats i Dalarna för att invänta stundens allvar.

David "Indianen" Holmström inspirerar mig det där lilla extra till att verkligen prestera på topp och hans bedrift förra året; Att konstant ta placeringar och detta i topp-200 skiktet får mig att buga och bocka. Lycka till i år David! Just det här med att leva upp till sina egna förväntningar är något som är mycket psykiskt jobbigt. Speciellt på ett så långt och fysistk ansträngande lopp som Vasaloppet där inget får gå fel, men så mycket kan göra det... I år åker jag faktiskt för Göteborg-Majorna OK då jag inte längre är medlem i OK Kåre. Vi är fler från GMOK som åker och jag ska nu erkänna att mitt största mål är att bli bäst i klubben, vilket blir mycket svårt att uppfylla!! Både Ola Martner och Kristoffer Sideby är på papperet bättre, men sån tur då att jag gillar att slå från underläge och överraska prestationsmässigt.

I Umeå var det mycket snö och några minusgrader. Landade på fredag eftermiddag och lite extra kul var ju att få åka med Svenska fotbolls förbundets egna plan upp!

Gissa om jag utnyttjade tiden till att åka skidor! Jag har faktiskt precis köpt nya skidor, bindning och pjäxor och hann glädjande nog få med dem stenslipade upp till Umeå! Valla fick jag göra hos jämnåriga ungdoms-orienterings-kamraten Marcus Andersson som bor ett stenkast från Eva och Gustaf. Träningslägret i Umeå blev som följer;

Lördag

• (fm) Lugn snabbdistans 1½ h med Marcus Andersson och Erik Lind
  
• (em) Distans 3 h själv
  

Söndag

• (morgon) Distans med impulsintervaller 2½ h med Elin Vedin
  
• (em) Fika + Bio = VILA
  

Måndag

• (fm) Studier = VILA
  
• (lunch) Backintervaller med fokus på hjärta/armar 1 h med Elin
  
• (kväll) Stads-OL intervaller* med Myggans OS
  

Tisdag

• (fm) Snabbdistans 2 timmar i fint väder
• (em) Hemresa till Göteborg med Malmö Aviation.
  

*Inte klassiska skidor på fötterna, utan tack till Marcus som lånade ut sina dubbade löparskor

Jag har startnummer 2430 på söndag och ni kan följa mig via sms här eller med karta online här. Håll en tumme för mig så lovar jag att göra mitt bästa!

Bloggarkiv: Vasaloppet 2008

Från varmt till kallt

Sitter nu hemma i min lilla lägenhet igen och ler vid tanken på de senaste dagarna i Spanien! Träningslägret blev som vanligt lyckat med sol, sanddyne- och bergsorientering, matbufféer och goa klubbkamrater och allt vad det innebär. Extra kul var ju självklart att Rachel följde med! Att vara på resande fot med nära och kära är underbart och viktigt enligt mig. Härnäst åker jag upp till Umeå 4 dagar i hopp om att kunna åka massa skidor och inte minst få träffa min kära syster Eva och hennes sambo Gustaf! Blir en snabb omställning mellan sommarvärmen vid Alicantes stränder till de minusgrader och vita snötäcket i Umeå. "Hemma mycket bra, men borta bäst...", kan man undra...

I Spanien hade jag med mig rullskidor. Fokus ligger ju på Vasaloppet. Vart inte mer än 2½ pass på rullskidorna i Spanien, men det får duga. Sägs ju att "det är tanken som räknas", även om det till Vasaloppet även gynnas med vältränade triceps. Denna snabba omställning från varmt till kallt som nu kommer att ske sker som tur vad inte på en gång. Umeås minusgrader acklimatiserar jag mig inför genom att tillbringa några dagar hemma i fuktigt och nollgradigt Göteborg. Självklart har jag studier att tugga mig igenom, men min studietakt på 75% (väntar in årskurs 2 på mitt program och går 100% med dem fr.o.m. 09/10) ger mig möjligheter till detta favoritleverne.

Men är det mitt favoritleverne? Frågan ställer jag till mig själv och kan inte riktigt komma med ett bra svar. Självklart finns det ju alltid fördelar med att leva ett lugnt och tryggt liv. Men det är ju inte alls vad jag verkar vilja göra. Jag lever ju här å där, upp & ner hela tiden... Skulle man sätta en GPS på mig och kolla på en månadssammanställning av den så skulle man bli åksjuk. Nja, lagom är alltid bäst och jag tror att jag med tiden nöjer mig med ett "normalare" och lugnare liv så jag får trygghet i mitt liv och inte minst så att andra kan lita och även dem känna trygghet i vem jag är. Men tills dess tänker jag leva på och vägrar låta den ena dagen vara den andra lik. Man lever bara en gång och jag har mycket att upptäcka, lära och prova på. Framtiden kommer ju ändå vare sig man väntar eller gör nått.


Jaha, nu vart ju allt kristallklart. Nja, jag får fundera vidare på hur jag vill leva och tills jag kommer på den rätta vägen så ska jag försöka prioritera rätt...(Ett tips jag fått från många...inte minst flickvännen, gode klasskompisen Simon, mamma, pappa och syrran). Ska bli riktigt kul att hälsa på min älskade syster uppe i Umeå igen! Flyger upp på fredag eftermiddag. Men nu: utbildningen! Industriell verksamhetsutveckling. Dagens uppgift är att fixa till min beskärda del i det projekt vi alla klasskamrater fått: Att förbättra verksamheten för det tragiskt oorganiserade företaget Bläck AB (påhittat) som tillverkar pennor i Sverige. Jag tar hand om kvalitets-kontroll-delen. Lite Poka-Yoke, TQM och Lean production så ska ni nog se att företaget kommer på fötterna igen...

Reseberättelse: Thailand

Så kommer det då äntligen. Det efterlängtade blogg inlägget från mitt och hela min närmaste släkts äventyr. Två långa veckors semester i Thailand mellan 15:e-30:e november. Hmm..."semester"...jag skippade ju från skolan lika länge, men eftersom jag själv endast läser en kurs denna läsperioden (har sedan tidigare studiegång med mig den andra kursen med godkänt resultat) ansåg jag det omöjligt att välja skolan före denna möjlighet. Tuffare beslut var det för Rachel som missade 42 lektioner i 6 ämnen....men så hade vi det bra i drömresemålet Thailand också... Nyfikna på var, när, hur och varför? Här följer en resumé av resan, i bild och text, från min synvinkel.

Som några av er har sett nedanstående inlägg ligger karta med resvägen samt det rent utsagt "feta" fotoalbumet "Thailand" för allmän beskådan ute redan. Fler bilder från resan strömmar in utöver alla dem jag tog och laddade upp. Rachel har lagt upp flera bilder och min syster Eva och hennes gode pojkvän Gustaf hade önskemål om att få göra desamma... Det är många bilder och kanske även många nya ansikten för dig som läsare, men mitt tips till dig då om du vill veta vilka personerna på bilden är: Klicka dig in på fotoalbumet där jag skrivit förklarande text till varje bild, så får du namn till varje ansikte. En bild säger mer än 1000 ord så det blir ju ett rätt omfattande och beskrivande medium för vår resa. En långresa som faktiskt började som en enda stor släktresa...

Min käre mor och far, Ingalill & Gunnar, bestämde sig för ganska precis ett år sen att de minsann skulle bjuda med sig sin underliggande släkt på en långresa till sitt favorit-resemål: syd-västra Thailand! Närmare bestämt Similan Island! När vi alla, 4 halv-storebröder och lillasyster Eva, fick erbjudandet tackade vi alla ja rätt omgående. Bäst av allt: Rachel ville följa med trots tuff skolgång!! Tyvärr fick min äldsta storebror lämna återbud, men från hans familj kom i alla fall min brorson Oscar med! I övrigt var sällskapet komplett och den 14:e november åkte 18 stycken från Arlanda och en dag senare lämnade jag själv ett grå-regnigt Göteborg!

Väl framme i Thailand slog vi alla läger i Khao Lak. Ja ni vet den turistorten som troligtvis drabbades hårdast av tsunamin julen 2004. För att göra en lång historia kort besökte vi den polisbåt som med den kraftigaste vågen spolades upp närmare kilometern upp på fastlandet och blev orubbligt kvarliggande som symbol för vädrets makt och den otroliga kraft som tsunamin drog fram. Fanns en del skyltar och minnes platser för denna katastrof som självklart drabbade många svenskar, eftersom just strandområdet bebos av övervägande turister.

I Khao Lak kunde man inte göra så mycket mer än att bada, jogga på stranden, få massage billigt, shoppa hela dagarna inklusive kvällarna, äta god mat, mag-vågsurfa, sola, softa i de sköna Bungalows och ha det underbart, så vi tog avstamp och dunkade efter några dagars acklimatiserande iväg på resans höjdpunkt: Similan Island-trip med Poseidon som utflykts-arrangör!

3 dagar och 2 nätter ute till havs! Men inte vilket hav som helst utan blåa rena hav med djungelöar omringade av turkosa korall-vatten innehållande fiskar i alla regnbågens färger. Med chartrad båt, underbar thailänsk besättning inklusive kanonduktig svensk guide (Marcus), snorkel utrustning och ett strålande fint väder kunder resan inte bli bättre. Det badades en hel del under resan. Själv dök jag från båtens tak, snorklade i timmar och gick i land på de öar där det var möjligt. Similan Island består ju egentligen av 9 öar och om du vill se hur dem ser ut på satellit använder du dig av kartan i föregående inlägg. Att snorkla i detta paradis innebär att man i rent vatten får beskåda en undervattens värld som man aldrig kunde tänka sig att den kunde se ut. Vänder man sig om och simmar samma väg tillbaka ser man ändå allt på ett helt nytt sätt. Rätt vad det är får man se en muräna sticka ut huvudet från en korall eller små ettriga clown-fish (Nemo) som åker in och ut i de böljande havsanemonerna. Tog ett familjefoto gjorde vi också:

Vår coola guide Marcus ville få hjälp av mig med en sak under resans gång. Han vill att jag skulle filma honom när han gjorde ett fridyk! Detta var något han inte gjort på länge och jag föreställde mig att det skulle väl inte vara några konstigheter med det. Ge hit kameran bara så filmar jag dig när du vill. Sagt och gjort: Marcus gav mig kameran och satte på sig sin snorkelutrustning. Vi hoppade i vattnet och jag följde efter Marcus. Vi passerade alla som snorklade och glatt tittade på det undervattens liv som naturen bjöd på. Marcus simmade längre ut, och med ut menar jag ut från den ö där vi befann oss just då...det blev snabbt djupare och man kunde nu inte urskilja någon botten längre märkte jag till min förvåning när jag tittade nedåt. Lite läskigt nästan. Marcus stannade till och sa "Här blir bra!".
"Ojoj, ska du dyka här? Hur djupt är det?", frågade jag med nybörjar-darr på rösten...
"Japp, det blir perfekt...ner 20 meter till botten och så upp igen! Vi ses snart! Börja filma du! Jag andas upp lite innan"...
Stadig på handen filmade jag därefter Marcus mäktiga fridyk. Rakt ner...22 meter för att nudda botten och vända upp till ytan igen. Starkt jobbat! Så här såg det ut:

Jag får äran att filma Markus fridyk t/r till botten...

Dyk från båtens tak, pappa hittade en bh, både jag och pappa fjantar oss
"Sådan (66-årig) far, sådan (24-årig) son..."

Pappa är tokig i att snorkla. Han hoppade alltid i först och kom sist upp. I många fall krävdes det många "båt-tut" från kaptenen för att pappa skulle fatta att det var dags att lätta ankar och puttra iväg till nästa vik med tillhörande vacker vit strand eller korall-rev. Ja, ett paradis var det verkligen och hade det vart lite lyxigare standard på båten hade jag trivts ännu bättre. För nu var det ju så att vi alla i hela tjocka släkten samsades, för att inte säga trängdes, på denna stora båt. 20 timmar om dygnet... (för de övriga timmarna låg vi i vattnet eller var på land).

Just det här med att tillbringa 20 timmar på en gungande båt hade sen många problem med. Som jag sa ansåg jag det vara rena paradiset och om man lägger till den (citat klubbkamrat Wernersson) "SAGOLIKA BUFFÈ" som det bjöds på i matväg varje måltid så var det rena himmelriket. Asiatiska specialitéer med inslag av lite västerländsk mat som passade de yngre gardet. Men nu är ju inte alla som mig och det faktum att jag har dålig balans gjorde att jag klarar mig från sjösjukan, vilket många andra följaktligen inte gjorde. Det knaprades sjösjuke-tabletter friskt under de dagarna 3 och tyvärr inte tillräckligt bra. Jag nämner inga namn men i princip alla blev sjösjuka utom jag och 5-6 till.

Hela släkten samlad på utsiktsplatsen på Similan Island

Jag och Rachel tittar hellre i timmar på varann än solnedgången...

Höjdpunkter under resan var personligen, i tur och ordning, träffa denna otroligt goa skånekille till guide, när jag fick se en stor sur muräna första gången, hoppa från taket av båten, varje natt (då jag fick somna och vakna upp med Rachel bredvid), släkt promenaden upp på stora stenen-utsikts platsen, följde med pappa upp på högre höjder för att beskåda en vitbröstad-havsörns familj och såg en fet varan med mamma, alla goda måltider och halvägs på resan då jag missade att se valen som alla andra i släkten fick se... "men lika glad för det är jag..." för valen är ju inte utrotningshotad så den får jag med största sannolikhet sen nästa gång man drar i väg på liknande havsäventyr. Något som däremot var på gränsen till utrotningshotat var den fågel art jag valt att kalla "grön duva". Vet inte exakt och om pappa läser bloggen kanske du kan rätta till namnet på denna fågel som tydligen bara fanns ute kring Similan. Det var en lustig händelse när jag och pappa på vår örn-exkursion lyckades få se den mäktiga vitbröstade havsörnen i samma träd som en kaxig men betydligt mindre grön duva. Självklart slängde jag upp kameran och förevigade denna speciella syn. Kanske satt de bara å eftermiddags-snackade lite...
Pappa som är hobby-ornitolog hade med sig kikaren mest hela tiden när han var på fasta land. Skulle kunna skriva flera meter till om den här resan, men har ni några frågor eller är mer nyfikna på något får ni mer än gärna göra er hörda i kommentators fältet. Avrundningsvis kan jag säga att ytterligare 2 dagar spenderades i Khao Lak och de var skönt att komma "hem" igen för alla. 3 dagar till havs räcker gott för en hel släkt. Jag skriver nu vidare vad som hände när jag och Rachel valde att lämna detta bakom oss dra iväg på nya äventyr istället...

Efter en lugn taxiresa till flygplatsen (följde med en minibuss som körde Johan-familjen) bytte vi till en galet upp-pimpad taxi med tillhörande galen chaufför som körde oss på ett helt galet sätt till Patong beach, men fram kom vi. Vi bodde här 4 dygn på Absolute Patong Ville efter att ha fyndat sista-minuten-hotellboende på latestays.com. Riktigt schysst tre-stjärningt hotell, med havsutsikt (i viss mån), skön säng och hög standard! Här i Patong blev det mer soft charter med shopping, strandbesök i mestadels liggande ställning i solstol, mer shopping, massa god mat på olika sorters restauranger efter noga begrundande, morgonjogg en dag, frukost-bufféer vid hotellets pool, oljemassage, mysiga kvällar vid stranden och hotellet, ännu mer shopping och bara tid att ta det lugnt. Morgonjoggen som vi genomförde var mycket tuff i och med den 26 gradiga morgonvärme, kuperade asfatsträcka och på fastande mage, men den var skön när den var avklarad, för då bjöds det på fukost vid poolkanten och vi hade båda fått se "Paradise beach" denna goa dag. En kul grej från denna tid var också då vi plockade upp allt vi shoppat och la upp det snyggt och prydligt på sängen. Det blev rätt mycket och vi kunde konstatera att vi båda hade ett friskt sinne för just shopping...

Ett resultat av 4 dagars shopping med Rachel och Karl...

En av dagarna i Patong gjorde jag och Rachel en rolig utflykt med äventyr på schemat! Detta bestod av ett paket innehållande besök vid "Monkey cave", "White River Rafting" och prommenad till ett vattenfall mitt i djungeln! En lyckad tillställning där den 9 km långa och helt vilda forsränningen (galna med-paddlande guider och massor av vatten i den ibland riktigt branta forsen!! Lunch ingick och när vi kom hem var vi båda nöjda med vad vi gett oss ut på!

Apor, forsränning och vattenfall! Fullt ös, medvetslös? ja nästan...

På onsdagen den 27:e var Rachel och jag tvugna att släppa taget om varandra och dra åt olika håll. Rachel flög hem till Zürich och jag anslöt till övriga kärnfamiljen inklusive Henrik-familjen. De hade nämligen slagit rot på nästa fina smultronställe; Phi Phi-öarna, och ville gärna ha dit mig också. Jag kunde inte motstå inbjudan...

Resan till Phi phi-öarna från Patong kostade bara 400 Bath, vilket motsvarar ganska precis hundralappen. Resan tog 2½ timme med taxi och färja. Riktigt stor färja man åkte med och de 80 minutrarna man tillbringade på färjan gick riktigt bra! Satt mest på soldäck hela tiden även om inte solen lyste så starkt så var det skönare än att sitta inne i färjan där ac'n stod på 18 grader för att kanske ge lyxkänsla (dumt). Att jag hur som helst fick denna one-way-trip så billigt berodde på att vi lyckades få tips om ett bra paketpris som tog en ut till öarna oavsett var man bodde på Phuket (hela stora ön...för det är ju faktiskt en ö [karta]). Taget, och lagom innan lunch var jag ute på P.P. Long beach för att återigen kunna få tillfälle att kunna krama om såväl mamma och pappa, som Eva och Gustaf och slutligen även hela Henrik-familjen igen. Dock hände något roligt precis då jag kom och det var att den äldsta sonen till Henrik och Nina: Jacob, precis fått jobb som fotomodell då ett franskt reklambyrå gäng var på plats på samma strand (med hav och palmer i bakgrunden) för att fota ett barn som sitter och målar ett staket. Tilläggas bör att fotografierna skulle användas till marknadsföring av ett läkemedelsföretag som hade tre ljusblåa sträck som logotyp. Mer än så vet jag inte, men att Jacob blev svinrik och hade timlön på flera tusenlappar är nått som är säkert.

Jacob fullkomligt flyger fram! Även i modell-karriären?

Efter den rivstarten på det här kapitlet av min Thailands resa kan jag följa upp med ytterligare två roliga saker som ägde rum under dagarna 4 som tillbringades här ute vid denna underbara plats på jorden. Det första var att jag såg massa hajar vid andra snorklings tillfället ute vid ett korallrev. Det var mäktigt och samtidigt lite pirrigt. Tänk er själva att simma ut några hundra meter, klumpig landkrabba som man egentligen är, lite lätt blodig av skavsår från simfötterna... veta att det är frukostdags för såväl människor som för hajar... lite lätt dimmig sikt. Hjärtat slår snabbare. Du hör din andning tydligt då snorkeln ligger tätt med örat...Å så ser du hajarna!! 1 medelstor.....å där en till...2........3 stycken...och alla större än den tidigare!! Men sen dröjde det inte länge innan man insåg att dessa hajar var änna riktiga fegisar. Försökte man simma efter dem så sa det bara pang så var de ur synhåll.. Inte varje dag man skrämmer hajar heller...

Den andra roliga saken som hände på Phi phi-öarna var att vi för några timmar lämnade den största ön (Don) för att ta oss till den andra och obebodda ön (Leh). Allt på initiativ från min kära syster Eva som tyckte det vore passande att ta en så kallad Long-tail (boat)-taxi i 4 timmar. Vädret var fint och vi hade en mycket fin utflykt! De brant stupande vulkan bergen, till viss del klädda av djungel-växtlighet hängde över oss när vi gled in i fjord-liknande vikarna... Som ni själva kan se av bilderna i fotoalbumet är det inte lätt att sitta still i båten. När det erbjöds möjlighet att hoppa från 12-meters klippan slängde jag självklart av mig tröjan snabbt. Syrran och Henrik var inte sena med att hänga på. 2 hopp vart det och kicken man får av dessa höghöjds-hopp är något jag varmt rekommenderar alla att försöka få. Vidare såg vi "The Beach"-stranden i Maya Bay och Viking Cave dessförinnan. Det märks att det är många turister som vill bocka av dessa turistmål under sin Thailands vistelse, för båtarna låg tätt i vikarna här. Avgaserna från alla motorbåtar och det smutsiga vattnet som kom som en följd av alla sviniga turister ger ett klart minus åt stället, men i övrigt ska thailändarna ha all heder som lyckas bebo och locka hit så mycket nöjda turister. Thailand är ett fint land och det i kombination med den snälla attityden, talang för service och underbart varma klimat gör att framförallt vi kalla svenskar besöker och i många fall även "återbesöker" dessa land-/havsarealer. Har du som läser detta varit i Thailand? Något favoritställe? Den 30:e november satt jag på planet hem till Sverige. Då var det hög tid att ta fram studieböckerna som ni kanske förstår låg nedpackade tidigare under resan (men jag har ju faktiskt bildbevis på att jag pluggade några minuter på stranden dagen innan hemresa). 11 timmar tar det att flyga och 6 timmar är tidsdifferensen så det här med "jetlag" kommer i mer eller mindre omfattning som ett brev på posten timmarna efter landning. Men du!! ...det får det vara värt.

TACK MAMMA OCH PAPPA FÖR EN UNDERBAR RESA!!!

PS. Jag blir så otroligt glad om du som läsare lämnar kommentarer...