Monday 2 March 2009

Vasaloppet 2009


Redan i första backen fatta jag att nått inte stod riktigt rätt till.. Pulsen gick upp till nära max och detta trots förhållandevis lugnt och annars behagligt tempo. Jag som skulle vara så vältränad och bra på detta Vasalopp, fick bita i det sura något diffusa övertränings-äpplet och konstatera att jag på senaste tiden kört på för hårt och fel. Något jag kom på några timmar efter målgång. I 90 km funderade jag varför jag inte kunde återhämta mig och varför i helvete jag hade så hög puls.

Jag vart lite orolig då jag trots bra start och bra skidor skidade på uppför från starten, men ändå inte kunde täppa till luckor framför mig. Var det nått mentalt? Nej, jag ville ju täppa till, men orkade inte. Jag tryckte på och kom upp i hälarna på den framför... Pulsen: 185 slag/minut... Vaa!? Kom upp över högsta punkten och började staka. Var trött. Placering topp 1000. Vätska i form av sportdryck i Smågan. Hjälpte föga. Stakade vidare. Kämpade. Pulsen fortfarande hög. En herre bakom mig byter spår och trampar av min truga (längst ner på staven), vilket jag märkte några stavtag senare. Faaan. 5 km kvar till Mångsbodarna. Åkte med 1½ stav dit. Inte glad och allt tröttare. Fick arrangörerna i valla-servicen, väl framme i Mångsbodarna, att sätta på en ny truga på mindre än 5 minuter. Totalt stod jag stilla i 7 minuter. Återhämtade jag mig? Nej. Sen följde massa kilometer i plågans tecken. Varför? Massor av folk åkte om mig hela tiden... Hängde på 50-åringen Ferry Grill och Gunde Svahn 20 minuter. Det var höjdpunkten på årets Vasalopp att åka med två kändisar. Sen släppte jag dem också. Tog mer dricka och energi vid varje station, men det hjälpte inte. Frustrerande. Åkte i mål, måttligt road på tiden 5.47. Rimligt hade varit 45 minuter bättre tid, vilket självklart gör att jag är besviken. Jag hade en dålig dag på jobbet...

Nu försöker jag förklara det här för mig själv och till alla som frågar ur fan det gick igår, men ännu har jag inte nån klar förklaring. Det här med överträning är väldigt diffust. Kändes inte som jag hörde hemma bland de andra i vasalopps-spåret. Kände mig direkt från start som en galen ko i havet eller som om jag körde Vätternrundan utan mat och med punka på båda hjulen. Försökte komma upp i tempo från början men det gick bara inte. Framtiden kommer och svaret kanske med den... Rätta mig om jag har fel.

Jag googlar vidare på "överträning" i hopp om att finna förklaring och lösning. Bästa sökresultat så här långt: FASS

5 comments:

Anonymous said...

Låter ju inte bra om du är övertränad. Det var inte så att du hade en sjukdom i kroppen som var påväg att bryta ut och gjort det nu? Annars får du börja ta det lite lugnare så du är i form till sommaren.

Karl Tiselius said...

Tack för omtanken Mikael! Nej, men överträning finns i olika varianter och högst troligtvis har jag inte drabbats av de stora övertränings-syndrom som Per Elowsson drabbades av under sin tid som elitidrottare, utan snarare en lindrigare variant, till följd av snabbt och plötsligt ökad träningsdos och intensitet. Får det bekräftat från flera håll nu. Värker fortfarande i ryggen, men det är troligtvis borta om några dagar... Jag ska vara smart och hålla mig lugnare nu! Japp, till sommaren är precis när jag vill bli i form! O-ringen och Swiss-O-week under juli och augusti blir riktigt skoj! Springer du nått sånt i år?

Anonymous said...

karl, det var bra kämpat! Jag ska nog kunna kurera dig lite, vad sägs om middag i veckan?

Karl Tiselius said...

Tack Emelie. Jag kände mig som en rätt uttråkad kämpe när jag kom i mål faktiskt. Ville bara ta mig till Mora.
Ditt förslag låter som ljuv musik i mina öron! Är de andra med på det också eller får jag äta upp allt själv tillsammans med dig?! ;) Vi ses!

Anonymous said...

Karl, ok, då får vi hålla tummarna för att du är det i sommar :) Ja o-ringen är jag anmäld på sedan får vi se vad det kan tänkas bli för mer spännande saker.