Tuesday 4 March 2008

Vasaloppet, då och nu o.s.v.


Karl passerar Evertsberg
Halvvägs! Så här såg jag ut 9 mil.

För en vecka sen gick man ut i media och berättade klart och tydligt att våren var här. Plusgrader i Göteborg och Stockholm varje dag i en hel vecka. Visst blev jag glad, för jag gillar värmen och vårkänslorna som kommer i och med just våren, men inners inne ville jag faktiskt få en sak avklarad. Vasaloppet. 9 mil på skidor mellan Sälen och Mora.

Eftersom jag bloggar om de stora sakerna och vägvalen jag gör i mitt liv så måste jag bara få skriva av mig lite om denna tradition som det faktiskt blivit. Efter att ha fajtats med demonerna i huvudet dagarna innan starten lyckades ett lugn och övervägande friskt tänkande infinna sig i mig och med all den träning jag ändå genomfört sen flera månader tillbaka i tiden så stod jag ändå på relativt stadiga ben där i Berga by kl. 08.00 när starten gick. Jag valde att i sista stund innan starten inte köra med midjeväska som tidigare tänkt utan tryckte istället i mig den sportbar jag hade där i direkt innan starten gick i tron om att den behövdes redan då samt att det skulle gå lugnt i starten. Jag hade helt rätt. Kroppen gillade det den fick i sig och starten blev till en början långsam (då man framförallt står i kö i nästan hela backen). Kan ju berätta det att pappa, mamma och jag gick upp redan kl. 02.00 för att hinna åka med bilen upp till Sälen lagom till startleds-köande. Efter att ha toppat med 185 i hjärtpuls i slutet på första långa backen bestämde jag mig för att så ofta som möjligt ligga runt 160 i lagom puls och därför sneglade jag ofta på min älskade GPS-/pulsklocka för att hålla mig lugn i framförallt backarna. Jag drack vid varje "station" och fyllde på med energybars samt en hel del "energy"-gel längs banan.

Allt gick kanonbra och utrustningen var bra! Bra glid och helt okej fäste om man jämför med hur illa andra hade det. Men det som var bäst av allt var psyket och den rutin jag ÄNTLIGEN visade prov på! När det halva loppet var avklarat log jag, som ni ser på bilden. Jag log för jag kunde redan då börja planera för avslutningen av detta Vasalopp. Skulle jag börja spurta redan i Hökberg, med 18 km kvar, eller i Eldris, med 9 km kvar till Mora? Att kroppen kändes så pigg och att jag bara tog platser hela tiden (med undantaget Evertsberg-Oxberg, eftersom jag nöjd stannade lite väl länge och pratade med mamma så jag tappade massa platser). Spurtade som planerat med massor av härliga och inte minst platta kilometer kvar till målet i Mora. Någonstans mellan just Hökberg och Eldris började min offensiv och därifrån åkte ingen om mig utan det var istället så att jag flög om andra i spåret. Det enda problemet var att det under nästan hela Vasaloppet bara användes ett spår, eftersom att om man gick ut i ett eget spår fick slita hårdare då de andra spåren var tyngre att köra i. När jag väl passerade Mora-parken och kände att jag fortfarande hade ofattbara krafter kvar var jag nära till tårar. Men jag sparade tårarna till efter målgången! Väl i mål såg jag på måltavlan att jag kommit in som 1240:e person och i och med det slagit mitt tidigare placeringsrekord med 480 platser. När jag såg mamma i målfållan brast det för mig. Jag grät av glädje. Den prestationskänslan vill jag gärna uppleva igen.


Felfokus

Ja, som tidigare sagt, en tradition är det! Jag (och pappa) har åkt varje år från det första året jag tilläts starta (de året man fyller 19, alltså 2003 i mitt fall) och nu har det alltså avklarats sex gånger. Varje gång jag åkt har det varit något som har strulat, men inte detta året! Mer om det senare. Första året jag åkte så öppna jag stenhårt och fick en drömstart och fullkomligt flög upp för backen. Men några mil senare var det slut på flygandet. Det började svartna för ögonen nångång innan eller efter Eldris... Jag kommer ännu inte ihåg exakt vart. Jag gick in i väggen med c:a 10 kilometer kvar till mål. Räddningen var att trycka i sig en hel gel-tub (som typ innehåller: Glukos, socker och sirap) utan vatten. Andra året fick jag låna superlätta Excel-stavar av en snäll kille på skid-O gymnasiet i Mora. Trugorna längst ner satt inte åt ordentligt och lossnade halvvägs upp för backen och staven knäcktes i stavtaget efter. Så var det försöket förstört. Åren efter har det ändå gått i mål utan större missöden, men alltid har det varit någon utmattning p.g.a. för snabb åkning i början av loppet eller sjukdom dagarna innan som ruinerat möjligheterna till ett bra lopp. Jag har helt klart haft fel fokus, tänkt på topprestation utan att veta tillvägagångssättet för att lyckas åstadkomma det. För att lyckas på Vasaloppet måste man inse helheten. Man måste njuta. Man måste respektera och samtidigt vara en del av hela Vasaloppet. Okej, jag har fått medalj varje gång jag åkt, men tro mig, det är en klen tröst om man vet att man kan prestera mycket bättre men inte får till det.
Så med detta i baktankarna är det kanske lätt att förstå att tårarna kom och jag log av glädje både när jag var ute i spåret och i målområdet detta året. 2008 års Vasalopp blev ett mycket skönt kvitto på att...

  • ...gå ut lugnt och sen öka är bäst
  • ...mycket träning senaste halvåret har gett resultat
  • ...snegla på pulsklockan under loppet är kanon
  • ...handlederna gör ont om de är otränade, men det är bara att köra på ändå!
  • ...det var helt okej att vara på bror Johans 40 årskalas dagen innan
  • ...mycket sitter i huvudet
  • ...man på skidor kan spurta i 14 kilometer
Pengar från extraknäcket

Så var det med det projektet! Nu sitter jag nöjd och belåten i min lägenhet och funderar på att gå och lägga mig redan nu. Ska upp tidigt imorgon och köra taxi. För er som undrar varför jag kör så otroligt mycket taxi just nu kan jag berätta att det är av tre anledningar:
1. Jag tror stenhårt på learning-by-doing och vill därför så snabbt som möjligt komma upp på en hög skicklighetsnivå som taxichaufför. Så jag kör effektivare framöver alltså!
2. Jag vill tjäna extra mycket pengar så jag slipper jobba lika mycket framåt april och maj samt faktiskt även under sommaren då det är stora orienteringstävlingar och annat skoj som händer.
3. Jag har inte så mycket annat att göra just för tillfället så att passa på med att köra massa taxi nu medan jag varit lite krasslig (inte minst vecka 8) och nu när jag ändå ska ta det lugnt på träningsfronten efter Vasaloppet så passar jag på att ägna dagarna åt just mitt goa extraknäckande.
Summering: Jag passar på att köra mycket så att jag tjänar mer pengar framöver...

Almanacka

Oj, nu smyger jag in med lite framförhållning även här på min personliga hemsida. Det bådar gott. Just planering och lite struktur i mitt röriga liv är något jag gärna prioriterar in. Okej, då passar jag på att skriva lite vad som komma skall.
Nu i mars månad är det först 9 dagar jobb, efterlängtad konsert på Storan med Elin Sigvardsson, sen träningsläger med orienteringsklubben i Falkenberg tredje helgen! Varje måndag och onsdag har jag ju mitt deltidsjobb med Idrottslyftet (i Öjersjö) tillsammans med Lina Strand. Detta med undantaget måndagen efter påsk som är en röd dag. Förhoppningsvis kommer den röda dagen tillbringas tillsammans med övriga familjen här på västkusten! Påskdagarna där innan är det full fokus och deltagande på första "Elitserie"-tävlingarna nere i Blekinge! Helgen därefter bär det av söderut igen och denna gången till Danmark! Orientering här också på schemat och då i form av en individuell tävling och därefter den klassiska och prestigefyllda "Spring-Cup" stafetten.
I april ska jag upp till Stockholm en sväng första helgen. Det är dels "Natträvarnas natt" som ju är ett måste för mig som till och med har tagit mig smeknamnet "Nightfox" i orienteringskretsar, men även därför att jag gillar den orienteringsutmaning som denna otroligt tuffa orienteringstekniska utmaning som Täby OK arrangerar varje år. Stockholmsbesöket förgylls därefter med ett besök på Hi-Fi-mässan i Globen som ni kan läsa mer om genom att klicka på länk i tidigare inlägg. Vad som händer därefter i Stockholm har jag inte spikat, men jag tro man kan hitta på nått skoj där uppe och den som överlever tills dess får kanske läsa om det här ;)
Därefter i april och maj har jag inga distansstudier, bara enstaka mer eller mindre viktiga individuella tävlingar, samt stafetter (t.ex. 10-mila) inplanerade.

I juni håller jag i en återträff med mina gamla klasskompisar från gymnasietiden "hemma" i Sandviken där jag gick mina 3 år och tog studenten för 5 år sen! Det ska bli väldigt skoj att träffa alla igen och framförallt att få komma upp till Norrland några dagar och andas lite extra frisk luft och få blodet att pumpas runt lite renare som jag brukar uttrycka det. Visst, jag kommer från Dalarna som ligger i Svealand, men jag har sedan barnsben alltid önskat att jag hade fötts till norrman eller norrlänning. Nåväl, en stor "dalkarl" får väl duga för denna gång...


Frukt och grönsaker i massor
Mycket gott och grönt var det förr

Visste ni att jag växt upp mina första år på ett hälsohem kallat "Strandgården" i Vika strax utanför Falun? Mamma och pappa flyttade upp till Dalarna året innan jag blev till och hoppade med i hälso-teamet som jobbade för att förbättra många människors liv. Pappa arbetade främst som massör och mamma med zonterapi, men de båda hade även många andra hälsosysslor på dagsschemat. Ja, å där, mitt ibland alla dessa arbetare och människor som ville ha hjälp, växte jag upp. Jag var vegan i massor med år för att så sakteliga övergå till att vara vegetarian fram till jag var 14, men därefter fick det vara nog med den tidsepoken och vi började alla i familjen att äta "vanlig" mat, men med mycket vegetariska måltider såklart.

Varning för älg

Stora "boomen" kom när pappa impulsköpte en älg som blivit skjuten av en god väns jaktlag. Detta jättestycke till kött smög han in den i garaget och började med stor precision genom att titta i kokböckers rekommendationer kring styckning skära upp och frysa ner. Den stora händelsen var inte det att pappa stog i sin stillan ro å styckade viltkött, utan snarare när min lillasyster, Eva, snabbt öppnade dörren, sprang in i garaget för att nyfiket se vad pappa höll på med där inne. Stanken, köttbitarna och inte minst allt blod överallt fick syrran att gallskrika. Därefter grät hon för att för att pappa hade gått och köpt en älg för flera tusen då hon "inte ens fick nya jeans". Ja, det är inte lätt när det är svårt. Tack mamma och pappa för det strålande arbetet ni utförde under min uppväxt. Tack för all go mat och framförallt tack för det sunda levernet i övrigt! Alla fjällvandringar varje år, allt sportandet (jag har varit aktiv och tävlat i 18 sporter under min uppväxt), alla resor i land å rike och alla goa minnen. Listan kan göras längre och jag skulle kunna gå in i detalj på hur mycket som helst, men det sparar jag till någon annan gång för nu är det läggdags. Ska upp kl 03.30 imorgon och köra taxi och är det något jag lärt mig på sista tiden så är det att prioritera för att lyckas med det man vill och bestämt sig för. Jag ska främst hålla mig frisk men även tjäna pengar! Gonatt!

No comments: