Sunday 19 December 2010

En oförglömligt krånglig resa

Sitter i Schweiz och skriver detta blogginlägg. Ett inlägg där jag i bästa möjliga mån kommer försöka beskriva en sorts resa som jag hoppas inte händer för ofta framöver...
Vissa säger ju att "målet är inte det viktiga, utan resan dit". Är beredd att hålla med, men ändå inte. Ibland vill man ju bara fram till målet i tid och skiter fullständigt i hur...

Rachel och jag är så kära i varann å kan inte dela på oss just nu. Av den anledningen tillbringar vi julveckan i Schweiz med hennes familj och förhoppningsvis en vintervecka över nyår i Idre fjäll. Dock har jag i och med den senaste flygresan, anledning att tvivla på om vi kommer lyckas ta oss hem..lyssna på detta.

Som studenter har man inte alltid möjlighet att unna sig taxi hit å dit, men när planet skulle flyga från Landvetter redan kl. 06.40 så slog vi på stort och bokade en taxi. till fredag morgon kl. 05.40. Upphämtade då blev vi, men taxichauffören var minst sagt bristfällig i sin körteknik och lämnade citat som: "Jag är så jättetrött nu, har kört hela natten, så detta känner jag verkligen blir min sista körning..." och "Oj oj oj va halt det är!?" medan han gungar fram och tillbaka i sidled på körbanan och sladdar till lite. Som taxiförare själv drar jag en djup suck och Rachel är inte ensam om att bli lite orolig under färden... Nåja, fram kom vi och 375 kr gick resan på.

Väl framme i Landvetter skyndar vi fram till check-in disken där det förvånansvärt nog inte var nån kö. Gött... vi letar fram passen och ler brett mot personalen vid lämna-bagage-disken. De kollar på oss och frågar; "Jaha, ni visste inte att denna resan är inställd?". Rachel och jag blir snabbt förtvivlade och förvisas till AirBerlin service-desk bakom oss... där det är 20 pers i kö. Anledningen till denna förtvivlan är framförallt att vi verkligen ville komma ner till Schweiz i tid eftersom det är stort 50-årskalas på kvällen där nere och födelsedagsinnehavaren är Rachels kära mamma Karin. Dessutom kändes det ju sjukt tråkigt att inte få reda på att flyget var inställt och att man då inte får vare sig mail eller sms om denna så viktiga information direkt på morgonen. Rachel hade kontrollerat att inga flyg var inställda sent på fredagskvällen innan. Efter några följdfrågor fick vi svaret att det var allvarligt och utbrett snökaos i norra Centraleuropa. Berlin var helt enkelt omöjligt att åka över just nu (på morgonen åtminstone).

Inställda flygförbindelser över Centraleuropa lagom till jul...

Nåja, nu gällde det att agera fort tänkte jag. Rachel ställer sig i den långa kön som, förståeligt nog, flöt fram långsammare än flytande sirap. Själv joggar jag bort till andra service-deskar.
SAS: "Inga platser över Köpenhamn till Zürich lediga, tyvärr."
Brussel Airline: "Jojo, vi har lediga platser med 06:55-planet, men i Business Class då... ...hmm...kostar 9000 kr per person."
Tanken att det hade underlättat att vara ekonomiskt oberoende var ofrånkomlig, men "Nej, det är tyvärr lite för dyrt", lämnade artigt min mun. "Jojo, men var det AirBerlin ni hade? Vi har avtal med dem. Ta med dig den här printen och fråga om de kan ersätta er med den resan", sa den artiga kvinnan hos Brussels Airline.

Sagt och gjort springer jag bort och tränger mig före i kön där Rachel nu står som 16:e person. Viftar med lappen och lämnar över den till en reseagent åt AirBerlin. Hon kollar snabbt på dem och säger kort att de minsann "...inte ersätter med andra företagsresor". Nähä... Både jag och Brussels Airline-kvinnan blir förvånade av det svaret som vi även fick när hon själv följde med en andra gång och frågade själv. Tiden att hinna med 06:55 planet över Bryssel var nu kört. Ännu värre var att vi sen...till slut, kom fram i kön och fick höra att vi hade två alternativ hos AirBerlin. Pengarna tillbaka eller ombokning till resan dagen efter på eftermiddagen(!). Shit va tråkigt... Fokus var nu att hitta en så billig resa som möjligt ner, helst till Zürich såklart, men kringliggande flygplatser skulle kunna funka. Alternativet att åka med AirBerlin ströks senare under dagen, så där begärde vi pengarna tillbaka istället.

Vi tog ett bord vid caféet och lustigt nog kommer min underbart glade å goa franske klasskompis Tony och håller oss sällskap. Han märker att jag är stressad och behöver lite energi, så han bjuder både mig och Rachel på kaffe och nybakad croissant. Klockan har redan sprungit iväg till 07.30 nu. Slänger upp datorn och börjar kolla runt. Hittar ett alternativ. Swiss Air direkt från Köpenhamn. Kontrollerar att det går tåg som passar... Smärtgrensen ligger nära 3000 kr och dessa biljetter ligger där omkring, men framförallt skulle vi ju i och med detta eftermiddags-flyg hinna ner i tid till festen! Bokade via telefon på direkten för att kontrollera att flyget verkligen skulle bli av, men framförallt för att kunna boka platser utan att behöva betala i förväg utan i Köpenhamn innan incheckning. Både Rachel och jag blir strålande glada och Rachel ringer sina föräldrar och berättar om detta. Samtidigt som hon gör det försöker jag boka Öresundståg från Göteborg till Kastrup (Köpenhamns flygplats). Precis när jag ska klicka på betala får jag ett sms, där det står att mitt flyg till Zürich 14.40 har ställts in. Avbryter Rachel och berättar om detta. Suck. Anledningen till varför det var inställt får vi först inte reda på, men ett tag senare framgår det att det tidigare flyget från Zürich var sent till Köpenhamn.

I förtvivlan, men ändå med fokus på vårt mål med dagen, promenerar jag bort till mina favoriter hos Brussels Airline (Hade först fått nej från någon som helst möjlighet att ta mig ner idag med SAS eller någon av deras närmaste partners). Service-mirakel som de är får de nu höra min snyfthistoria om hur det går för mig och min flickvän och någonstans i och med detta väcks en otrolig önskan att försöka hjälpa oss i dem båda två. De granskar sina datorskärmar och ringer några samtal, diskuterar med varandra och börjar trolla med siffror. Helt plötsligt har de hittat en ytterligare resa, även denna i Business-class men nu på eftermiddagen, mellan Göteborg och Zürich via Bryssel, för otroliga 3500 kr/person. Glädjen är total. Jag joggar bort till Rachel vid cafeét och berättar detta, får tummen upp och går tillbaka för att boka denna resa. Samtidigt som vi står å fyller i resenär-uppgifter kommer det ut ett fax inne hos kvinnorna. Innehållet är nästa bakslag: "Bryssels Airlines maskin mellan Göteborg och Bryssel på eftermiddagen kommer bli minst 1 timme försenat." ...konsekvens: Förbindelser till Zürich är i och med detta förlorad. Det blev tyvärr ingen bokning med Brussels Airline, men det bör understrykas att dessa visade överlägset bäst servicenivå, även för oss som student, trots att priserna ligger så mycket högre. Klockan är nu över 8 och trots att det är 10 timmar kvar till kalaset startar börjar det minst sagt se mörkt ut. Vårt mål är ju att kunna delta på 50-årsfesten nere i Schweiz...men skam den som ger sig...

Rachel hittar i samma veva en billig resa med direktflyg Köpenhamn-Zürich (15:20-17:00) med flygbolaget Cimber Sterling. 1700 kr/person. Lysande. Öresundståget går ju 09:42 så det skulle vi ju absolut kunna hinna! Vågar vi, är frågan? Går flygen från Köpenhamn? Vi kollar Kastrups hemsida och ser att det ser ut att rulla på förvånansvärt bra där ifrån... Vi försöker gå in och boka. Men va faaan. Det går inte att fylla i förnamn och efternamn på första resenären. Inmatningsfältet är låst och detta gäller för alla webbläsare. Helt omöjligt att få in en godkänd bokning. Efter 3-4 försök att komma till kundtjänst inser vi att de inte har öppet på helger. Vi kommer iaf inte fram på något sätt. I ett av inmatningsfälten står det dock en sak som tänder ett hopp. De frågar efter EuroBonus-nummer... Ahha! Cimber är alltså SAS-partner...(?)

Jag joggar bort till SAS och frågar om detta stämmer... "Näää, vi har inget samarbete med Cimber Sterling" säger kvinnan jag nu får prata med efter att ha tagit kölapp och stått i kö... "Men, hur kan det vara möjligt, när jag kan få SAS-bonus på deras resor?", undrar jag. "Hmm...jag ska kolla upp det", svarar SAS-kvinnan och går och pratar med sina kollegor. "Jo, jag kan visst skriva ut dokument för Cimber här också. Ja....men då kan vi ju försöka göra det. Jo, 2000 kr/person kostar det, men då måste ni betala här", fortsatt hon. Efter att ha slängt ett öga på klockan som nu närmade sig 9 insåg jag att det var nu eller aldrig. Ja, vi tar det sa jag och slängde fram VISA, kortet. "Nej du, det hade jag ju inte tillräckligt mycket pengar på.. Hmmm, ta mitt MasterCard (kreditkort) istället då". Kvinnan försökte få betalt, men det gick inte med kreditkort heller, varken mitt eller Rachels.. "Nähääää, vad gör vi nu då?", undrade jag. "Ja, ni kan ju betala kontant...", svarade kvinnan. Suck. Då missar jag ju försäkring som MasterCard ger annars. Jaja, jag och Rachel insåg att vi kör på detta och skulle det skita sig så får vi förhoppningsvis bättre service från SAS i Köpenhamn än vad vi fick från AirBerlin på Landvetter. Vi tog snabbt ut pengar och betalade nära 4000 kr kontant. Skyndade därefter till taxi för att hinna till Centralstationen. Kostade 400 kr. Sådana belopp svider för studenter, som ni säkert alla förstår. Nåja, jag fick nu en tanke som växte sig starkare och blev veklighet: Om jag nu bara berättar för tågkonduktörerna vad vi råkat ut för så kan vi förhoppningsvis få lifta med tåget gratis hela vägen till Kastrup.

Tåget rullar iväg i tid och allt känns till en början riktigt tryggt och bra. Vi har ju nu valt att hoppa på ett tåg som ska vara på plats på flygplatsen 13:13 och planet ska ju gå 15.20. Glada och med längtan inser vi sen när vi glider in i Skåne att snön trycker sig på och har redan lagt sig tjock på rälsen... Ett första stopp för "snöröjning" indikerar att vi inte kommer hålla tidtabellen. Tyvärr vad detta bara det första av totalt c.a 10 stop denna sista bit av vår tågfärd. Signalfel på växlar, kö med framförvarande tåg, byte av tåg och inväntande av tågmöten försenade oss mer än en timme totalt. Men vi hann till check-in med 20 minuters marginal. Väl inne vid gaten fick vi beskedet att flyget var 40 minuter försenat. Ny beräknad tid för avresa var nu alltså 16.00. Ett ljus i mörkret var dock att vi även här i Köpenhamn träffade på samma Tony, som vi tidigare träffat på Landvetter. Han mellanlandade här på sin väg till Paris. Efter hej då och god jul önskningar till honom så tog vi oss en bit mat på en restaurang. Eller för å tala sanning så satte vi oss på en restaurang med käkade medhavd matsäck och var sin french hot dog. Dyr flygplats-mat hade vi inte riktigt pengar över till nu som ni förstår.

I otålig väntan på boarding till flyget blev det ytterligare förseningar och strax efter 16.10 klev vi till slut på planet. Nu så, motorena var startade och Rachel och jag kunde äntligen pusta ut. Men mycket mer än så hann vi inte innan känslan blev förstärkt negativ igen. I flygplans-högtalarna fick vi nu höra på spräcklig danska att det blivit "ett tekniskt fel på planet och att flygmekaniker var på väg". Motorerna stängdes av och efter 10 minuter kom mekaniker. Kunde se allt ut från fönstret. Rachel var mycket orolig och hennes flygrädsla växer sig ju så klart starkare under dessa omständigheter. Dessutom kunde vi båda konstatera att vi skulle missa inledningen på 50-årsfesten i Amriswil och troligtvis bli ungefär 1-1½ timme försenade, om vi bara kunde komma iväg snart. Lagningen av planet gick snabbt och eftersom jag sitter här nu och skriver detta inlägg så gjorde det uppenbarligen ett godkänt jobb. Tyvärr var det 20 minuters ytterligare väntetid nu för att få en ledig "start-tid". Men sen var vi på väg och hädanefter gick allt som smort.

Väl uppe i luften flög vi över snökaoset...

I Schweiz fungerar det mesta som har med tid och logistik att göra... Vi fick bagaget på under 5 minuter, kunde precis slänga oss på tåget till Amriswil (hann till och med köpa biljetter) och blev upphämtade vid Amriswil tågstation av Roman (Rachels storasyster Sibylles pojkvän). Noterbart här är att tåget var 20 sekunder före utlovad ankomsttid i Amriswil. Schweizarna kan verkligen det här med urverk, tid och inte minst tidskvalitativ-logistik som tidigare sagt. Väl framme på festen fick vi ett kärt och varmt mottagande av alla som var där och inte minst Rachels närmaste familjemedlemmar. På borden var det uppdukat med Fondue av alla dess sorter och jag kan lova att det smakade fantastiskt gott. Detta, i kombination med otroligt trevliga människor, gott vin, Grappa-snaps och underhållning, gjorde denna afton till en otroligt efterlängtad festkväll! Så skönt att vi hann ner och ja, det var värt varenda extra krona!

Som sagt tidigare: Ibland är det inte resan som är det viktiga, utan målet väl framme!!
Vi kom fram 10 timmar senare till vårt mål än vad vid från början planerat, men tack vare våra beslutsamhet, tålamod och tur i oturen så klarade vi det. Det tar vi med oss och är mycket nöjda för. Nu hoppas vi innerligt att flyget hem till Sverige går som planerat på kvällen den 26:e, för där har vi inte samma buffert-tid för att kunna ta oss vidare upp till Idre på ett smidigt sätt.

Ha det bra och ta det lugnt nu allihopa(!), för så ska jag ha det i Schweiz nu! För mig har jullovet precis startat!

Auf wiedersehen!